Mat, pengar och identitet

12 years ago

Alltså mat, så jäkla spännande. Mat är inte bara energi för att vi ska överleva, utan också ett sätt att positionera oss, att leva hälsosamt och en klassfråga. Det finns så mycket känslor kring mat att det är svårt att veta vem man ska lita på och vad man ska äta. Visst var det Michael Pollan som sa att att man bara ska äta sånt som ens mormor känner till?
När jag vaknade i morse och scrollade igenom min Instagram-feed var varannan bild en (jäkligt snygg) matbild och folk presenterar sig som "
foodies"  i sina social media profiler. Det finns fulmat och finmat, trendmat, kulturmat och hipstermat,

Här i Kalifornien är torkan ett stort problem för fjärde året i rad och man pratar om att avokadon snart blir svindyr eftersom avokadoodlingar kräver så mycket vatten. Folk uppmanas av samma orsak att överge madelmjölken (som fortfarande är den trendiga kaffemjölken här). Mandelodlingarna är väldigt törstiga odlingar, Färre påpekar att det är köttindustrin som slukar mest vatten. Kanske för att kött är så gott, eller köttlobbyn har mer pengar än mandellobbyn, vad vet jag.


I Finland rekommenderar staten vuxna människor ska dricka en halvliter komjölk om dagen och en massa mackor. I går ville Maggan att vi skulle kolla på dokumentären Fed Up (finns på Netflix) om socker och USA. Herregud så det finns mycket socker i ungefär allt. Här i LA pratar man mycket om träningsgets och ortorexi, men i praktiken är övervikt och diabetes bland barn ett växande problem i USA. Det är svårt att vinna över sockret för Coca Cola har så mycket pengar.

Varsågoda för några lösryckta tankar illustrerade av en bild på mina bröst och grönsakstofu.



Anonym · 12 years ago
Hejsan Peppe. En fråga som inte har nåt med inlägget att göra. Du hadde nån gång förra sommaren köpt en ur snygg lång klänning. Kommer dock inte i håg märket., men en sån skulle behövas! :) Har du nån aning vad jag syftar på? mvh A

Basse · 12 years ago
I och för sig, vad är inte en klassfråga för folk som känner behovet av att positionera sig? Vad man äter, var man bor, hur man bor, var man semestrar, hobbyn, vem man umgås med, vad man läser, vilken kultur man konsumerar, partiet man röstar på osv.

Bella · 12 years ago
Intressant! Jag har sett flera dokumentärer på netflix om mat; fat sick and nearly dead, forks over knives, supersize me etc. Fed up har jag inte sett, tack för tips!

Ennet · 12 years ago
Intressant! Ibland tänker jag på hur annorlunda jag skulle äta om jag var singel och bodde själv. eller om jag var ihop med en typ som är lika ointresserad av matlagning som jag. Dethär med träning och redovisa för sin träning är också ganska tanke - och känsloväckande. Får alltid lite dålig fiilis när nån redovisar för när och hur mycket hen tränar. Troligen beror det på att nära vänner till mig insjuknat i anorexi och varit väldigt måna om träning och mat. Jag förstår inte varför man ska dela med sig av sin träning, varför vill man berätta för andra om det? Men kanske har jag fel i att tänka på träningsprat som något negativt alltid, kanske är det som att dela med sig av vilket fritidsintresse som helst. Som typ att "idag höll jag på med mina frimärken i 20 minuter".

Peppe · 12 years ago
Hej! Sorry trodde att jag redan svarade på detta. Var den lång, svart och med vita prickar? I så fall kom den från The Reformation. Älskar The Reformation.

Peppe · 12 years ago
Fast klass handlar kanske om mer om pengar. Har du inga pengar är det ganska svårt att positionera dig genom konsumtion. Eller menade du att man positionerar sig som medelklass?

Peppe · 12 years ago
Jag också sett de du nämnde. Mat är tydligen ett stort intresse också för mig...

Peppe · 12 years ago
Jag har också funderat på det där med att redovisa sin träning. Handlar det om bekräftelse, att man är duktig. Att det finns en överenskommelse om att duktiga människor tränar mer än att duktiga människor typ samlar på frimärken?

Jill · 12 years ago
Jag måste bara ge min fem cent till diskussionen. Jag redovisar träning på diverse olika sätt:-Främst Instagram, här lägger jag upp yogabilder så gott som dagligen då jag deltar i olika utmaningar. Det finns ett stort community med andra yogis och detta handlar främst om att inspirera och få inspiration, samt att heja på varandra. Det är också kul att se tillbaka på gamla bilder och hur man gått framåt. Jag är vanligtvis obekväm med att vara på bild, men just i detta sammanhang är det roligt. Nu som då kontaktar människor mig för att berätta att de vill testa på yoga och då blir jag alltid jätteglad, det känns som om jag sprider glädje och välbefinnande då jag får andra intresserade av yoga.-Ibland kan jag skriva någon träningsrelaterad status på FB, då är det oftast efter någon bra länk och jag känner mig superpeppad, hög på endorfiner och med ett stort behov av att sprida dessa endorfiner till resten av världen. -Nuförtiden pratar jag mycket lite om träning sådär ansikte mot ansikte, mest för att jag förstått att människor inte vill prata om det. Jag har dock vissa själsfränder där vi diskuterar blod, svett och tårar och gränsen mellan tortyr/njutning. -På HeiaHeia skriver jag upp all min träning, för jag älskar statistik och siffror :) Denna uppföljning är mest för mig själv.Alltså, jag känner ett behov av att dela med mig av träningsglädje för att träning gör mig på gott humör och jag vill att andra också ska vara glada. Jag försöker förstå att vissa kan bli irriterade och känna sig dåliga av mina konstanta uppdateringar men jag hoppas ändå att de flesta skulle bli smittade av min träningsiver. Det är en viktig del av mitt liv och därför blir det också en stor del av mitt sociala medieflöde.

Ennet · 12 years ago
Ja, ibland kan det nog handla om bekräftelse. För det är en sak som skattas som positiv i väst, att träna och vara häslosam i sitt leverne. Att skriva att man dåsat i soffan och som vanligt ätit chips och tittat på en massa såpor skattas ju inte som en lika dygdig fritidsaktivitet. Och kanske man inte så gärna delar med sig av den biten av vardagen. Tack Jill för att du delade med dig av din syn på saken. Kan nog förstå att man vill dela med sig av något som man själv mår bra av och som gett en mycket. För min del kopplar jag lätt ihop träning med utseende och prestation. Men om jag tänker på min indivuella upplevelse av tex jooga eller att dansa så handlar det om en ganska kroppslig upplevelse av välbehag och känsla av att känna sin egen kropp. Det tycker jag är spännande, kanske mer spännande än att läsa om hur mycket vikter nån lyft eller hurmånga km nån sprungit. har svårt att relatera till det. En upplevelse är kanske lättare att relatera till för mig. Tycker också att trängin är nåt som är mycket mera på tapet nu, i jämförelse med hur det var för kanske 10 år sedan?

Saga · 12 years ago
Jag kan ocksa rekommendera Cowspiracy, bra dokumentar om effekter av kossor och kottproduktion pa miljon. Inte pa netflix men kan kopas for en billig penning ($9?), kan hittas via google sa klart.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.