Kamouflerat skryt om sina barn

12 years ago

På kvällarna kollar jag på Bloodline, Inside Amy Schumer, Veep och Nurse Jackie. På dagarna jobbar jag för mycket och för spretigt, men försörjer mig på att skriva och det är alltid någonting. 

På måndagarna runt lunch åker vi hem till ett par kompisar i Marina del Rey. Magnus tränar och jag övar simning med Vidar. I dag var barnet plötsligt jättebra på att dyka ner till botten och plocka upp grejer. Är blir själv oproportionerligt irriterad av föräldrars noggrant kamouflerade skryt över sina barn så går ut med att jag själv är oerhört stolt över att mitt barn lärde sig simma redan som fyraåring. Modershjärtat bultar. 

Tycker att bloggaren Nio till fem skrev om att skryta om nåt man alldeles för sällan får frågor om. Erbjuder er nu utrymme, vad är ni själva stolta över som ni alldeles för sällan får berätta om? Bäst i klassen på högstadiet? Hoppat fallskärm? Kulturpersonlighet i Japan? Bring it, jag vill veta!




Tove N · 12 years ago
Min son är bra på att sätta ord på sina känslor, fast han inte ens är 2,5 år än. Det tar jag åt mig äran för :) Han berättar inte bara när han är glad, trött, ledsen och har ont utan också t.ex. när han är ivrig och har ledsamt efter någon.

S. med punkt · 12 years ago
Vi får ofta kommentarer om att vi har så "lätta" barn på alla möjliga områden. Ja, klart att vi har haft en hel del tur, men ofta skulle jag vilja svara "Vet du, det är inte så att vi bara råkade få lätta barn och att vi har sysslat med en massa eget självförverkligande/övertidsjobbande/telefonsurfande under deras småbarnsår i stället för att fostra och vårda dem." Ja, alla gör ju så gott de kan och det är inte alls förbjudet att förverkliga sig själv, jobba över (jo, det är nog lite förbjudet) eller surfa på telefonen i min värld, men många får det att låta som om vi har oförtjänt lätta barn, som om vi inte alls anstränger oss, tar ställning till en hel massa frågor hela tiden, grubblar och resonerar för att jämka så att alla har det bra. Mitt skryt är alltså: Vi lyckas få föräldraskap att se himla lätt ut, trots att det inte alls är det!

Anonym · 12 years ago
Vår flickor har också varit lätta (ända till puberteten...) även om vi faktiskt är allt annat än överambitiösa. Vår barn har faktiskt blivit väldigt lika sina föräldrar; fördomsfria bohemer med en stor kärlek till all slags kultur.

Fager Dam · 12 years ago
Jo hör du. Får skryta alldeles för sällan med min silvermedalj i skolmästerskap i orientering. Nu minns jag iofs inte hur många skolor som deltog i denna illustra tävling, kommer bara ihåg att den ordnades i skogarna (som inte mera finns) kring Mattliden. De andra barnen i Granhultsskolan ville inte tro att det var sant att jag vunnit silver, jag som var usel på sport. Men jag var bra på orientering, hade jättebra lokalsinne och kunde läsa kartor. Tror jag var tio år då!

minna lindeb · 12 years ago
Det här var ett fint inlägg!Det är viktigt att skryta.Jag är stolt över att mina barn inte vill förstöra sej själva.Stolt över att dom förstår att välja livet.Men kanske snarare lättad än stolt.Stolt är jag över boken Lo. Fridlyst.För den gillar jag.

ninttis · 12 years ago
Jag är stolt över att jag som yngre var modig och gjorde saker som jag idag inte hade vågat.jag är också stolt över att mitt barn är frimodigt och sjunger nästan hela tiden.Hoppas det tyder på att han känner sig lycklig.

rock · 12 years ago
Hehe jag får skryta alldeles för sällan över att jag är jäkligt duktig på klassiska mmo's som wow och Rift. Raidade 'pushing content' i nästan sju år. På den tiden hann jag med att vara både main healer och main dps och blev vald till att tanka illidan när det begav sig. Oh sigh those were the days.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.