Jag antar att det är karaktärsdanande att vara ensam förälder i ett par veckor. Och jag vet att jag är en bortskämd jävel som inte har en aning om hur riktigt föräldraskap är (alla vet ju att riktigt föräldraskap är lika många eller fler barn än föräldrar), men jösses så slitigt det är att alltid vara den som levererar när man är van vid att vara två. Exempel: Alla nyblivna femåringar förstår tydligen inte vad man menar när man sticker in huvudet i deras rum och ber dem klä på sig och borsta tänderna medan man själv dricker kaffe. Korta stunder tror jag att Vid kan lukta till sig min desperation och i dag lydde han mig på första försöket när jag bad honom säga hej då till sina nya vänner och lämna lekparken. Barn har väl instinkter för sånt, de kan känna av när man som förälder överväger att lämna dem till vargarna (= mountain lions). Älskar fortfarande min son, men längtar också efter Magnus. Mitt bästa lekmannatip: Trötta ut unge genom att ha hen att springa fram och tillbaka på stranden.
Anonym ·
12 years ago
Som ensamstående med två barn och ingen faderfigur i bilden, känns det som man fick lite "uppskattning" av ditt korta inlägg. Tack.
Bella ·
12 years ago
Jag är ju ensam med min 4-åring i lååånga perioder, nu i 5 veckor fram till påsk. Springa, busa o trötta ut är ett av mina tips med - om man nu själv orkar... Värsta är att vara sjuk och ensam med friskt barn! Nu har jag väl vant mig att vara ensam, har varit ensam i långa perioder sen barnet var 15 månader men jag känner att jag är förbi de värsta åren, nu sover han hela nätter (vaknar dock tidigt), äter själv, leker själv, lyssnar och förstår etc. En enorm skillnad från för ett eller två år sedan... Jag är också så imponerad över tvåbarnsföräldrar, ännu mer ensamstående med två barn - Heja er!!!
Anne L ·
12 years ago
Jag lever den här våren till största delen som ensam förälder pga av jobbarrangemang och säger bara att du anonym här ovanför och alla andra där ute som sköter barnrumban på egen hand - hela tiden - ni är fantastiska!
Eva ·
12 years ago
Peppe! Jag har för mig att Vidde började på dagis relativt tidigt, det vill säga när han var 1 år eller till och med ännu yngre? Vad har du och Magnus för erfarenheter av det? Var det svårt för honom att anpassa sig till dagislivet? Tyckte ni han blev "överkörd" av de äldre barnen? Jag frågar för att vår son med all sannolikhet börjar på dagis då han är 1 år och någon vecka och vill gärna höra lite tankar. Känns som att hela samhället anser att barn som är 1 bara är bebisar och ska vara hemma med mamma ännu tills de fyller 3 år, minst. Dessutom är du min guru när det gäller föräldraskap :)Allt gott till er!
natalielindholm ·
12 years ago
Hej!Fotograf och skribent här som började läsa din blogg under mina två månader i LA. Kom hem för några dagar sen och fortsätter ivrigt läsa. Vill bara säga Keep up the good work!
Peppe ·
12 years ago
Hej, var inne på din blogg och vilka otroligt fina bilder du tar! Vad roligt att du gillar bloggen!
Koko ·
12 years ago
Jag läste nyligen en intressant antologi om att vara ensamförälder som verkligen var en ögonöppnare för mig, så barnlös som jag är: Vardagshjälte 24/7. Om att vara ensamförälder. Red. Anki Westergård och Malin Wikström. Utgiven på S&S; häromåret: http://www.sets.fi/bok/vardagshjalte-247/
Peppe ·
12 years ago
Tack för tips! Den har jag läst, känner både Wikström och Westergård (du vet, journalistsvenskfinland)
Anonym · 12 years ago
Som ensamstående med två barn och ingen faderfigur i bilden, känns det som man fick lite "uppskattning" av ditt korta inlägg. Tack.
Bella · 12 years ago
Jag är ju ensam med min 4-åring i lååånga perioder, nu i 5 veckor fram till påsk. Springa, busa o trötta ut är ett av mina tips med - om man nu själv orkar... Värsta är att vara sjuk och ensam med friskt barn! Nu har jag väl vant mig att vara ensam, har varit ensam i långa perioder sen barnet var 15 månader men jag känner att jag är förbi de värsta åren, nu sover han hela nätter (vaknar dock tidigt), äter själv, leker själv, lyssnar och förstår etc. En enorm skillnad från för ett eller två år sedan... Jag är också så imponerad över tvåbarnsföräldrar, ännu mer ensamstående med två barn - Heja er!!!
Anne L · 12 years ago
Jag lever den här våren till största delen som ensam förälder pga av jobbarrangemang och säger bara att du anonym här ovanför och alla andra där ute som sköter barnrumban på egen hand - hela tiden - ni är fantastiska!
Eva · 12 years ago
Peppe! Jag har för mig att Vidde började på dagis relativt tidigt, det vill säga när han var 1 år eller till och med ännu yngre? Vad har du och Magnus för erfarenheter av det? Var det svårt för honom att anpassa sig till dagislivet? Tyckte ni han blev "överkörd" av de äldre barnen? Jag frågar för att vår son med all sannolikhet börjar på dagis då han är 1 år och någon vecka och vill gärna höra lite tankar. Känns som att hela samhället anser att barn som är 1 bara är bebisar och ska vara hemma med mamma ännu tills de fyller 3 år, minst. Dessutom är du min guru när det gäller föräldraskap :)Allt gott till er!
natalielindholm · 12 years ago
Hej!Fotograf och skribent här som började läsa din blogg under mina två månader i LA. Kom hem för några dagar sen och fortsätter ivrigt läsa. Vill bara säga Keep up the good work!
Peppe · 12 years ago
Du är min hjälte!
Peppe · 12 years ago
Så imponerad. Men håller med dig om att det blir bättre ju äldre barnen blir och mer man kan kommunicera med dem.
Peppe · 12 years ago
Håller med och heja heja hela våren!
Peppe · 12 years ago
Svarar i eget inlägg.
Peppe · 12 years ago
Hej, var inne på din blogg och vilka otroligt fina bilder du tar! Vad roligt att du gillar bloggen!
Koko · 12 years ago
Jag läste nyligen en intressant antologi om att vara ensamförälder som verkligen var en ögonöppnare för mig, så barnlös som jag är: Vardagshjälte 24/7. Om att vara ensamförälder. Red. Anki Westergård och Malin Wikström. Utgiven på S&S; häromåret: http://www.sets.fi/bok/vardagshjalte-247/
Peppe · 12 years ago
Tack för tips! Den har jag läst, känner både Wikström och Westergård (du vet, journalistsvenskfinland)