Representation och pkn
12 years ago
När jag flyttade till Los Angeles hade jag för mig att jag skulle stiga rakt in i en multikulturell smältdegel där folk från hela världen hängde med varandra. Ganska snabbt insåg jag att det visserligen bodde folk från hela världen här, men mycket segregerat. I området vi bor är alla vita, åker man österut finns det latinostadsdelar och svarta stadsdelar. Här finns Koreatown (som visserligen håller på att gentrifieras av vita hipsters), Little Armeina, Little Tokyo, Little Bangladesh och så vidare med sina specifika invånare. Granskar man å ena sidan fängelser och på den andra sidan dyrare universitet är white privilege mycket tydligt. Går vi ut och äter på restaurang är det sällan vita som står i köket eller, fyller på vattenglas eller sköter parkeringen. Rasismen och segregeringen här är mer strukturell än i Finland.
Samtidigt tycker jag mig ha blivit mycket mer medveten om representation efter att ha flyttat hit (ni vet ju att jag är en late bloomer). Jag försöker lyfta blicken från att bara granska kvinnor och män och anstränger mig för att se också etnicitet och funktionsnedsättningar. Vem som syns i vilka sammanhang. Jag säger inte att jag alltid är så smart eller analytisk, men jag ba: "Kämpa, Peppe!" För ibland talar hag tydligen till mig själv i tredje person.
Min kompis Riikka som gör samma magisterprogram på USC som jag gjorde förra året sa att hon noterade samma sak. Att hon tänker allt mer på representation. Hon hade kollat på ett TV-program på Yle och slagits av att alla som deltog såg exakt likadana ut. Det var liksom bara en röst som hördes. (En annan kompis berättade om hur hon rekryterade programledare till ett barnprogram på SVT och helst av allt ville ha en person som var icke-vit, hade tatueringar, var tjock med en funktionsnedsättning. Eller i alla fall hade någon av kriterierna).
Därför blir jag så himla, himla glad och stolt över Finland när jag läser att punkbandet Petri Kurikan Nimipäivät ska representera mitt fosterland i Eurovisionen. Det känns som om Finland tagit ett kliv framåt i riktningen mot en mer civiliserad värld där alla människor är lika värda.
Samtidigt tycker jag mig ha blivit mycket mer medveten om representation efter att ha flyttat hit (ni vet ju att jag är en late bloomer). Jag försöker lyfta blicken från att bara granska kvinnor och män och anstränger mig för att se också etnicitet och funktionsnedsättningar. Vem som syns i vilka sammanhang. Jag säger inte att jag alltid är så smart eller analytisk, men jag ba: "Kämpa, Peppe!" För ibland talar hag tydligen till mig själv i tredje person.
Min kompis Riikka som gör samma magisterprogram på USC som jag gjorde förra året sa att hon noterade samma sak. Att hon tänker allt mer på representation. Hon hade kollat på ett TV-program på Yle och slagits av att alla som deltog såg exakt likadana ut. Det var liksom bara en röst som hördes. (En annan kompis berättade om hur hon rekryterade programledare till ett barnprogram på SVT och helst av allt ville ha en person som var icke-vit, hade tatueringar, var tjock med en funktionsnedsättning. Eller i alla fall hade någon av kriterierna).
Därför blir jag så himla, himla glad och stolt över Finland när jag läser att punkbandet Petri Kurikan Nimipäivät ska representera mitt fosterland i Eurovisionen. Det känns som om Finland tagit ett kliv framåt i riktningen mot en mer civiliserad värld där alla människor är lika värda.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Matilda · 12 years ago
http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/halstatuerade-blattar-och-rodhariga-kulturkarringar-styr-det-har-landet-numera/jag ramlade över den här krönikan , eller är det en krönika? i vilket fall. jag hajjar inte riktigt vad han vill. kan du kanske ge en liten analys av den så är du snäll? (jag tror han vill skoja till det, ungefär som bild nummer två här: http://www.aftonbladet.se/wendela/article15350411.ab (hittade inte direktlänk) meen jag tycker han misslyckas katastrofalt och jag hajjar ingenting.)
jooles · 12 years ago
Jag gillar punk så jag är glad över att PKN kommer till eurovisionen, jag tycker det är synd att låten inte är helt lika bra som deras tidigare, älskar Kalliossa tex. Men så brukar det ju vara med rep låtarna. Mest tycker jag att det är synd för de som vill moralisera över valet av PKN kan snappa upp ur artiklar att låten skulle vara dålig. Blir så trött över alla dessa människor som ska fundera över vad PKN klarar av eller inte och vem som röstade på dem och varför. Sån fin energi i bändet, hoppas de har kul!
cruella · 12 years ago
Representation är klurigt och intressant. För *egentligen* är det ju ganska förmätet att tänka sig att det som syns utanpå (vikt, hudfärg, funktionshinder etc) är representativt för... ja, vaddå egentligen, på insidan? Eller är det bara ytan som räknas? http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/snart-mater-vi-skallar-igen_4372923.svdJag har ingalunda tänkt klart på det här (gör jag det nånsin?) men visst har Lifvendal en poäng i att just det vi vill undvika genom en ökad representation, vad det nu är, också leder till en ökad kategorisering - som vi med vår andra röst inte vill ha.
Peppe · 12 years ago
Jag läste också den. Jag antar att han vill vara ironisk, men det är helt jävla livsfarligt att arbeta med ironi i skriven form (som inte bara riktar sig till en inside grupp):
Peppe · 12 years ago
Precis, så bra energi och så roligt att de vann. Förstår inte hur man kan moralisera över om det är rätt eller inte att de är med. Det är precis samma sak som att moralisera över kvinnor, transpersoner, folk av annan hudfärg eller vem som helst som inte är norm-man.
Peppe · 12 years ago
Jag fattar precis vad du menar och vad Lifvendal menar, men vet inte om jag håller med. Klart att man inte ska kategorisera människor exakt efter ursprung, men om vi inte försöker inkludera folk av annan hudfärg, med funktionsnedsättning, kön etc är vi tillbaka där vita medelåldersmän hävdar att de bara rekryterar kompetens och alla med kompetens råkar nu bara vara vita och män. HÄNDELSEVIS.
Sara · 12 years ago
Skönt inlägg!! Läser du Rebecka Åhlunds blogg? Hon skriver ju mycket om hela grejen med att byta land (med barn) och klass och kön och representation och om att själv "bli invandrare", skarpt och smart som sjutton.Senast jag befann mig i målgruppen för Mama handlade det om medelklassmåstet att tillbringa föräldraledigheten i Thailand. På något sätt antyder bloggvärlden att Thailands plats övertagits av LA? Sjukt intressant det också!
Peppe · 12 years ago
JA! Läser Åhlunds blogg, vi har tydligen en del gemensamma vänner. Hon ÄR skarp och och smart och skön som sjutton. Hahaha, visst ÄR LA det nya Thailand. Hipster-Thailand. Vet inte vad jag tycker om det. Kul att vara här, men tråkigt med trender som får alla att göra på samma sätt.