önskerubrik: "en gång var jag ung och dum och trodde att…"
12 years ago
En gång var jag ung och dum och trodde att det fanns större skillnader mellan könen än mellan individer och stoltserade med att jag nästan bara hade killkompisar eftersom "brudar bara skvallrar och snackar skit bakom ryggen om varandra. Det blir alltid så mycket drama med kvinnor". Sedan blev jag jättegammal och vis och insåg att orsaken till att jag varit så noga med att ha manliga vänner och dessutom berätta för folk om det, var att män generellt värderas högre än kvinnor, och att jag på en undermedveten nivå trodde att den här statusen skulle färga av sig på mig om jag hängde tillräckligt mycket med killarna.
Jag har bloggat om det här minst tio gånger förut så långvariga läsare kan gå till kylskåpet och ta sig en öl medan vi andra fortsätter: Det är ingen slump att kvinnor stolt säger att de var pojkflickor som små. Pojkflicka betyder nämligen tuff, initiativrik och modig. Ingen man går omkring och skryter om att han var en flickpojke. I vuxen ålder ska man "man up!" och inte vara en käring. Ni fattar, bara genom språket uppfostras vi att uppfatta traditionellt manliga egenskaper som positiva, medan kvinnliga är negativa.
Nu för tiden vet jag att folk är både genuint trevliga och douchbags, oberoende av könsorgan. Jag har riktigt goda vänner med både penis och vagina. Kvinnor är inte illojala ormar och alla män är inte rakt-på-sak-hjältar. Och folk som hävdar motsatsen är borde kanske syna sin egen delaktighet i skitsnacket.
Jag har bloggat om det här minst tio gånger förut så långvariga läsare kan gå till kylskåpet och ta sig en öl medan vi andra fortsätter: Det är ingen slump att kvinnor stolt säger att de var pojkflickor som små. Pojkflicka betyder nämligen tuff, initiativrik och modig. Ingen man går omkring och skryter om att han var en flickpojke. I vuxen ålder ska man "man up!" och inte vara en käring. Ni fattar, bara genom språket uppfostras vi att uppfatta traditionellt manliga egenskaper som positiva, medan kvinnliga är negativa.
Nu för tiden vet jag att folk är både genuint trevliga och douchbags, oberoende av könsorgan. Jag har riktigt goda vänner med både penis och vagina. Kvinnor är inte illojala ormar och alla män är inte rakt-på-sak-hjältar. Och folk som hävdar motsatsen är borde kanske syna sin egen delaktighet i skitsnacket.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Maria Turtschaninoff · 12 years ago
En sak som jag försökte formulera i ett intervjusvar nyligen är ju också att OM kvinnor beter dig illa mot varandra så kan det också vara ett uttryck för deras brist på makt och påverkningsmöjligheter i över sitt eget liv? Hålls man själv nere kanske man försöker hålla andra nere? Vad tror du?
Maria Turtschaninoff · 12 years ago
En sak som jag försökte formulera i ett intervjusvar nyligen är ju också att OM kvinnor beter dig illa mot varandra så kan det också vara ett uttryck för deras brist på makt och påverkningsmöjligheter i över sitt eget liv? Hålls man själv nere kanske man försöker hålla andra nere? Vad tror du?
Peppe · 12 years ago
Bra formulerat här och jag tror absolut att du är nåt på spåren. Kan inte du skriva ett längre blogginlägg med det som tema?
Mustikka · 12 years ago
Just det, jag har på mina senaste arbetsplatser jobbat enkom med män (har tidigare även jobbat med enkom kvinnor) och mer skvaller och drama får man nog söka. Herregud så det hölls på, vem sa vad, men vilken ton, vilken blick, snacka skit bakom ryggen, blandat med machoism, huhu, blir helt matt av att ens tänka på det ;)
Anonym · 12 years ago
Jag var en pojkaktig flicka i barndomen och det var verkligen ingen positiv erfarenhet. När jag tog plats som en pojke, lekte vildare en flickor i allmänhet, ifrågasatte vuxna och var högljudd, ja, då reagerade omgivningen mycket negativt. Sen lärde jag mig i 14-årsåldern hur en flicka bör vara och blev "snäll och tyst". Att vara pojkflicka var för mig absolut inget att skryta med.
Julia · 12 years ago
Word.
Peppe · 12 years ago
precis så. tror att stämningen på en arbetsplats och maktstrukturer skapar dåliga mönster som i sin tur (som Maria sa) leder till skvaller och skitsnack.
Peppe · 12 years ago
När man talar om strukturer faller givetvis alla inte in under samma kam. Tråkigt att du blev utsatt för en så könsstereotyp press.
Peppe · 12 years ago
Thank you.
Anonym · 12 years ago
Exakt sån var jag tidigare också. Det var faktiskt via ett av dina tidigare inlägg om ämnet som jag insåg det. Bättre sent än aldrig. :) Tack för det!-Johanna-
Peppe · 12 years ago
Anonym · 12 years ago
Jättefin blogg! Är lite sent ute med kommentar, men har precis fått tid till att leka lite catch up :)Gillar starkt att läsa dina tankar om jämställdhet och feminism. Och du har säkert rätt om att många tjejer säger sig ha varit pojkflicka för att upplevas som tuffa och modiga osv. Nu är det ju dock lite farligt att dra alla över en kam. Själv var jag verkligen en pojkflicka som liten, men inte alls modig, tuff osv. Jag ar blyg och tystlåten. Visst, jag skrubbade knäna hela tiden då jag sprang och klättrade i träd, men det berodde mer på min medfödda klumpighet än på pojkflickigheten. Då jag berättar att jag var pojkflicka så är det inte med någon form av stolthet över att ha varit cool och annorlunda, utan tvärtom. Jag var väldigt osäker på mig själv i den åldern och trodde det var nåt fel på mig då jag hellre hade önskat mig ett ishockeyspel i julklapp än en Barbie. Det att jag aldrig vågade önska mig ett ishockeyspel i present visar tydligt på både min osäkerhet på mig själv och på samhällets knäppa separation av "pojk och flickleksaker". Inte så att mina föräldrar hade tyckt det var konstigt. Jag hade säkert fått ett om jag önskar det, men det fanns inte i min tankevärld att jag kunde önska mig en sådan pojkleksak.Nåja, poängen med detta långa rabblande är att alla verkligen inte skryter med sin pojkflickighet. Vissa av oss var pojkflickor och ser det kanske inte alls som nåt positivt. Och så hoppas jag ju att jag, om jag själv får barn i framtiden, ska kunna se till att mina barn inte gör skillnad på "pojkflickor och flick-flickor" eller "flickpojkar och pojkpojkar" utan bara ser barn som barn. För trots allt var det ju bara det jag själv var; Ett barn som gillade alla sorters leksaker och ibland önskade att hon varit pojke istället för flicka så hon kunnat önska sig en fjärrstyrd bil i julklapp.