Fortsättning på myten om jämställda småbarnsföräldrar
12 years ago
Mikaela frågade:
Om båda parterna helt frivilligt väljer traditionella roller, är de då jämställda? Blir man ojämställd först då någondera tröttnat på att alltid vara den som fyller diskmaskinen, eller är det alltid fråga om ojämställdhet ifall man inte delar lika på allt? Kanske det här var en fjantig fråga, men jag frågar nu i alla fall.
Inga frågor är fjantiga frågor! Jag tänker så här: Vi kan inte gå runt och knacka på folks dörrar och individuellt utvärdera dem om de lever jämställt eller inte. Men så länge hela samhället är ojämställt (och det är det är det. Jämställdhet handlar som bekant inte om känna och tycka, utan om fakta, finns det något som är fel).
Om vi kommer överens om att alla människors tid på jorden är lika viktig och att folk ska ha samma möjligheter och skyldigheter kan vi inte utgå från att fler kvinnor än män vill tömma diskmaskinen, komma ihåg födelsedagar, veta när det är dags att köpa tandkräm, shoppa nya vinterstövlar åt ungarna och så vidare. Jenny skriver här om hur det ofta är.
När det finns lika många män som kvinnor som är sjuksköterskor, förskolepedagoger, har koll på släktingars födelsedagar, som jobbar deltid, tar hand om sina barn och kvinnor som är styrelseordföranden, kan ignorera sockor på golvet och får en lika hög lön/pension som snubbarna, då är det kanske okej att leva i det som en gång i tiden var könsroller. Men jag föreställer mig att det ännu i dag är svårt att se skillnad på vilja och just traditionella könsroller. Råkar det sig bara händelsevis att fler kvinnor än män vill sköta hushåll och män vill jobba mer utanför hemma, ha mindre kontakt med sina barn och dö tidigare i hjärt- och kärlsjukdomar för att riktiga män äter jättemycket kött? Själv tror jag inte det. Jag tror att könsroller, normer och samhällsstrukturer skuffar oss in i vissa förväntade roller.
Det privata är politiskt. Det vi gör hemma är inte så individuellt eller unikt som vi vill tro, utan snarare en spegling av hur samhället ser ut. Vill vi att världen ska se annorlunda ut måste vi fundera på vilka normer och värderingar som råder inom våra egna fyra väggar.
Om båda parterna helt frivilligt väljer traditionella roller, är de då jämställda? Blir man ojämställd först då någondera tröttnat på att alltid vara den som fyller diskmaskinen, eller är det alltid fråga om ojämställdhet ifall man inte delar lika på allt? Kanske det här var en fjantig fråga, men jag frågar nu i alla fall.
Inga frågor är fjantiga frågor! Jag tänker så här: Vi kan inte gå runt och knacka på folks dörrar och individuellt utvärdera dem om de lever jämställt eller inte. Men så länge hela samhället är ojämställt (och det är det är det. Jämställdhet handlar som bekant inte om känna och tycka, utan om fakta, finns det något som är fel).
Om vi kommer överens om att alla människors tid på jorden är lika viktig och att folk ska ha samma möjligheter och skyldigheter kan vi inte utgå från att fler kvinnor än män vill tömma diskmaskinen, komma ihåg födelsedagar, veta när det är dags att köpa tandkräm, shoppa nya vinterstövlar åt ungarna och så vidare. Jenny skriver här om hur det ofta är.
När det finns lika många män som kvinnor som är sjuksköterskor, förskolepedagoger, har koll på släktingars födelsedagar, som jobbar deltid, tar hand om sina barn och kvinnor som är styrelseordföranden, kan ignorera sockor på golvet och får en lika hög lön/pension som snubbarna, då är det kanske okej att leva i det som en gång i tiden var könsroller. Men jag föreställer mig att det ännu i dag är svårt att se skillnad på vilja och just traditionella könsroller. Råkar det sig bara händelsevis att fler kvinnor än män vill sköta hushåll och män vill jobba mer utanför hemma, ha mindre kontakt med sina barn och dö tidigare i hjärt- och kärlsjukdomar för att riktiga män äter jättemycket kött? Själv tror jag inte det. Jag tror att könsroller, normer och samhällsstrukturer skuffar oss in i vissa förväntade roller.
Det privata är politiskt. Det vi gör hemma är inte så individuellt eller unikt som vi vill tro, utan snarare en spegling av hur samhället ser ut. Vill vi att världen ska se annorlunda ut måste vi fundera på vilka normer och värderingar som råder inom våra egna fyra väggar.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Starkismor · 12 years ago
Den här frågan är absolut inte fjantig utan snarare filosofisk. Låt va atr jag nu pratar om sånt jag inte vet något om men jag har en känsla av att det här går att applicera på ett stadsliv där det så att säga bara finns (håll i er nu) kärringgöra kvar. De övriga hushållssysslorna är borta. Dvs. de trad. kvinliga hushållssysslorna är de som upptsr fritiden då de trad manliga sysslorna fälla skog, hala stock, klyva ved, tröska, harva osv inte längre görs i en urban miljö. I ett agrarsamfund jobbade båda föräldrarna (och ungarna med) för att familjen ska få mat på bordet. Å i de bästa av världar gjorde samtliga det de var bäst på. Jag tror att det som ev kan definiera jämställdhet är hur mycket av egentiden som offras för familjen. Det blir snett då den ena parten sätter 10% på hushållssysslor och den andra sätter 50%.Dumt vore att jag varsnnan gång byter däck och min man varannan gång tvättar fönstren. Det sku inte bli mer jämställt för det eftersom vi nu gör det här ungefär lika ofta vinner vi på att den som gör det effektivast gör vardera syssla så går vi lika mycket soffa-tid efteråt. Eller?
Anonym · 12 years ago
Du är starkismor inne på rätt spår. Kvinnor och män kommer aldrig - förhoppningsvis - att bli likadana. Båda könen har sina goda sidor och ett framåtsträvande samhälle fattar att utnyttja detta. På samma sätt som mångkulturellt samhälle kan antingen ses som en styrka eller svaghet.
Peppe · 12 years ago
Men precis, så länge både gör lika mycket av de oavlönade hushållssysslorna (oberoende av kön) är det ingen skillnad vem som gör vad. Men om den ena byter däck två gånger om året och den andra städar, tvättar, köer mat varje vecka blir det ojämställt.
Peppe · 12 years ago
Det handlar givetvis inte om att alla ska bli likadana, tvärtom att alla ska ha samma möjligheter och skyldigheter. Du har kanske läst boken Ge ditt barn 1000 möjligheter istället för bara två. Det känns väldigt inskränkt att dela upp samhället i antingen manliga egenskaper eller kvinnliga.