Victor säger: Traditionellt sett är det mannen som jobbar mera, och kvinnan som arbetar mer hemma. Det är så idag, för att det var så förr. Om man inte är nöjd med att hämta barnen och sätta på spisen istället för att sitta vid kontoret en timme extra om dagen, så kan man säkert komma överens med sin man om att byta roller. Det finns inget problem. Om det finns problem, är de äktenskapliga, inte samhälleliga.
Som du själv identifierat finns det olika förväntningar på kvinnor och män. Det handlar om kultur, tradition och vad vi kallar samhälleliga strukturer. En patriarkal struktur innebär att mannen uppfattas som ledaren (se bara på politiker, företagslivets ledare och varför inte på folks första association när man säger kirurg, pilot eller kapten). Inom sociologi och antropologi pratar man om mäns institutionaliserade makt över kvinnor och barn och handlar till stor del om privilegier. Ett privilegium kan vara att vara vit, att komma från en viss klass och att vara man (att vara vit och kvinna är också ett privilegium över att vara rasifierad, men det är en annan diskussion).
En struktur är en samling normer, värderingar och kanske till och med fördomar som skapar ett mönster som påverkar individer. Kvinnor förväntas ha bra koll på barn och hushåll och män förväntas dra hem pengar och försörja familjen. Visst har alla en fri vilja, vi kan säga att vi från och med i dag lever jämställt med lika mycket ansvar över hushåll och barn och ekonomisk försörjning av familjen, men vi påverkas av de värderingar och normer som flödar i samhället. Ingen är en ensam ö. Allas val påverkar våra val, hur unika och viljestarka vi än tror att vi är. Att säga att kvinnor väljer att få sämre betalt och sköta merparten av det oavlönade hushållsarbetet eller att de får skylla sig själv som gör det kallas dubbelbestraffning.
Jämför resonemanget med rasism. Skulle du säga åt en rasifierad person att rasismen hen utsätts för är ett individuellt problem?
Johanna L · 12 years ago
Bra Peppe! Såklart är det så. Vad Viktor också missar är visst får kvinnor betalt om de arbetar 20% mer - men inte lika mycket! Eftersom kvinnors FÖRVÄNTAS ta hand om barnen och för att kvinnors arbete undervärderas så tjänar de inte lika mycket. Strukturerna påverkar också kvinnor känslomässigt, att vara en bra mamma och att vara en bra pappa ur samhällets (personers, andra föräldrars, you name its) ögon bedöms inte på samma sätt. Skammen, trycket osv är betydligt högre på kvinnor. En pappa kan anses vara närvarande och duktig trots att han jobbar heltid och lite där till men det gäller inte för kvinnor. Kvinnor som heltidsarbetar får istället leva med stressen och otillräckligheten. Förstår inte att detta med strukturer ska vara så omöjligt för folk att se och förstå. Om typ 95 % av befolkningen väljer (oavsett anledning - det passar oss bättre, han har högre lön, han/hon pluggar just nu, jag var arbetslös osv osv) prick lika = struktur. Ytterligare en sak att komma i håg i sammanhanget är att, även om män och kvinnor total sett arbetar lika mycket (betalt + obetalt arbete) så är kvinnors arbete utspritt på alla dagar i veckan och alla kvällar. Det obetalda arbetet är inget som tar slut när en kommer hem. Den som går ner i arbetstid och jobbar tex 20 % mindre tar mer ansvar för barn och hem även när mannen kommit hem. Läs förslagsvis SCB:s tidsanvändningsstudie som kommer med jämna mellanrum. Sen har vi ju också det här med ekonomiska tillgångar och pension som många kvinnor inte tar i beaktning. Sen tycker jag nödvändigtvis inte att kvinnor måste arbeta mer - utan män bör arbeta mindre.
Hanna · 12 years ago
Heja dig för att du orkar!
Jill · 12 years ago
Alltså, just skammen och känslan av otillräcklighet tycker jag att är jobbigast och då är jag ändå en person som sällan bryr mig om vad andra tycker. Jag jobbar 80% för att sonen ska få en dag extra ledigt från dagis. Just nu räcker inte den arbetstiden till, vilket betyder att jag jobbar som ett djur då jag är på jobb, och idag, på min lediga dag, måste jag jobba hemifrån medan sonen sover och be min mamma om barnvaktshjälp så att jag kan jobba ännu lite till. Utöver detta har jag också gjort extra på veckosluten, för att hinna ikapp. All övertid obetald förstås, timme mot timme, som jag förhoppingsvis någon gång hinner ta ut. När jag nämnde till mina kollegor på jobbet att jag tänkte gå tillbaka till 100% för att hinna med allt, utbrister de att NEJ det kan jag ju inte, familjen måste gå först och jobbet ska inte få gå emellan. Fast 80% i praktiken betyder att jag jag ger en 100%-ig arbetsinsats men får lön för 80%. En annan äldre kollega nämner konstant hur roligt det är med småbarn och hur viktigt det är att få vara hemma med dem. När jag är på jobb känner jag skam över att inte vara med mitt barn, när jag är med mitt barn stressar jag över att jag inte hinner med allt på jobbet. När jag läser din blogg, kära Peppe, känner jag skam över att jag inte lever i ett jämlikt förhållande. När jag nämner detta för min man tycker han att jag ska sluta skämmas, för män i vårt samhälle har inte blivit lärda att känna otillräcklighet i allt de gör.
Mikaela · 12 years ago
Jag vill även tillägga att ifall det finns barn med i bilden så är det nog ett samhälleligt problem och inte bara ett äktenskapligt. Om den ena föräldern alltid jobbar, medan den andra tar hand om hem och barn, så får barnen lätt en sämre relation till den ena föräldern. I extrema fall får de egentligen ingen relation alls. Dessa barn växer sen upp och mår mer eller mindre dåligt. Skulle tro att de som haft två närvarande föräldrar mår bättre än de som haft en frånvarande förälder och en som är överbelastad och uttråkad av allt hushållsarbete. Människor som mår dåligt är ett samhälleligt problem oberoende av hur jämställda vi annars anser oss vara.
Johanna · 12 years ago
Så sjukt bra att du orkar skriva sånt här. Hurra för dig! Jag kan på riktigt INTE FÖRSTÅ hur det är möjligt att inte se de strukturella problemen. Hur går det ens till? Bra liknelse på slutet, tror det blir tydligt för alla varför patriarkatet är problematiskt och varför det inte räcker att säga att det är "upp till varje par/familj" att vara jämställda i relationen till varann.
Anna · 12 years ago
Bra skrivet Peppe, du har rätt i att det finns strukturer som påverkar våra val. Men Victor har en bra lösning. Det bästa är att inte längre låta sig påverkas av strukturerna. Det är fel att kvotera eftersom det inte alltid ger de bästa människorna på rätt plats. T.ex. om vi skulle få ett tredje barn skulle det bästa vara att min man skulle stanna hemma länge medan jag jobbar, men det kan vi inte eftersom moderskapsunderstödet inte kan överföras till pappan, och om vårdbidraget kvoteras så kan jag inte ge min del åt min man.Johanna L - om du menar att kvinnor inte får lika mycket betalt när de förvärvsarbetar mer (lika mycket med samma jobb) så stämmer det nästan aldrig. Miljongranskningen visade att kvinnor och män i över 99% av fallen har samma lön för samma arbete då de jobbar lika mycket.
Johanna L · 12 years ago
Anna: Visst Miljongranskningen visar det. Men som du säkert vet är lönekartläggning inget 100-procentigt mätverktyg. Jag har arbetat med många lönekartläggningar och granskat ännu fler. För det första är det extremt viktigt att alla personer har rätt tjänstebeteckning. Män är mer noggranna med att få ändra sina tjänstekoder när de får nya arbetsuppgifter och arbetsgivare är också mer benägna att ändra mäns tjänstebeteckningar. Kvinnor har fram till i 30-årsåldern jämförbara löner med män men sedan händer något och deras löneutveckling avstannar i jämförelse. Vad som händer i den åldern kan du säkert räkna ut. Men nu var det inte främst vid lika arbeta jag menade utan vid likvärdigt arbete för det är där den främsta löneskillnaden ligger. Kvinnodominerade yrken tjänar betydligt sämre än mansdominerade yrken (här är det för övrigt ännu enklare att trixa med siffrorna i en lönekartläggning, man bara ändrar vikingen på vad som anses vara viktigt i arbetsvärderingen lite och sen spannet på hur grupper ska jämföras så är problemet oftast ur vägen). Problematiskt är då att Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknad - vilket gör att många kvinnor tjänar betydligt mycket mindre än män över lag. Men i din och Viktors linje är ju lösningen tämligen enkel. Kvinnor ska inte låta sig påverkas av strukturerna utan istället välja ett annat jobb! Se där, vem ska då göra de lågavlönade omvårdnadsjobben (eller ta hand om barnen)? Det är det som är den egentligen kärnan här och problemet med strukturer - det är inte bara att välja något annat eller att prata med sin man. Hade det varit så enkelt hade det inte varit ett strukturellt problem.
Peppe · 12 years ago
Jill, usch vill absolut inte att du ska känna skam! Jag tycker att det är fantastiskt att du pratar om jämställdhet med din man och att du berättar om dina erfarenheter. Vi är absolut inte perfekt jämställda heller. Tror att det är en ständigt pågående process.
Peppe · 12 years ago
Tack för inspirationen!
Peppe · 12 years ago
Peppe tackar för peppen!
Peppe · 12 years ago
Precis.
rockpaperetc · 12 years ago
Men det går inte att säga "det är fel att kvotera" utan att faktiskt specificera vilken typ av kvotering man syftar på. Den typ av kvotering som diskuteras i jämställdhetssyfte kallas måttful kvotering och handlar om att när en manlig och en kvinnlig sökande har samma kvalifikationer så skall företaget anställa den som tillhör det på arbetsplatsen underrepresenterade könet. Den andra typen av kvotering, vilken är den som jag utgår att du syftar på här kallas radikal kvotering. Det innebär att man bortser ifrån personers kvalifikationer och helt enkelt anställer den som tillhör det underrepresenterade könet har det inte varit fråga om att implementera i lagstiftningen.