Karriär och kvinnor
12 years ago
I går kväll deltog jag i en organiserad, men avslappnad diskussion om kvinnor och karriär. Det var Silja Borgasdottir-Sandelin och Muluken Cederborg som tagit initiativ till träffen och trots att restaurangen inte direkt blev fullsatt var deltagarna minst sagt högkvalitativa.
Jag tänkte göra nån nytta av den här bloggen och referera några bra grejer som vi pratade om igår.
Vi diskuterade bland annat lönenivåer och hur kvinnor generellt är benägna att acceptera en lägre lön än män (nån sa att när hon rekryterar har snubbar vanligtvis löneanspråk som är 30% högre än kvinnornas förlag. Fick också höra en kvinna som inte alls ville ta lön på tal och bara väntade in sitt första lönekvitto). Vi borde vara mycket mindre blyga med att prata om hur våra löner ser ut. Det är egentligen bara arbetsgivaren som gynnas av att folk hemlighåller vad de får betalt.
Detta ledde till en diskussion om att det är inte alls så farligt att få ett nej, eller gud bevare, misslyckas. Som allt annat handlar det bara om träning. Jag rekommenderar varmt att hela tiden försöka sig på en massa saker och avslappnat skaka av sig eventuella nej medan man rör sig vidare mot potentiella ja.
Nån berättade om ett öppet google docs där man anonymt kan fylla i vad man jobbar med och hur mycket man tjänar. På så vis får den arbetssökande en uppfattning om vad hon kan begära i lön (det ultimata vore naturligtvis att både kvinnor och män fyllde i sina löneuppgifter i det här dokumentet).
En annan deltagare bjöd in alla deltagare till ett kvinnonätverk på Facebook där folk tipsar varandra om jobb. Med bjussighet kommer man långt. Själv avskyr jag innerligt när folk tror att There Can Be Only One Kvinna och struntar i att hjälpa andra.
Vi pratade också om nätverk och mentorer och om hur de allra bästa vanligtvis är de organiska, inte de organiserade programmen. Alltså när man själv tar kontakt med en person som man beundrar/gillar och som man tror kan lära en mycket. Jag har ju själv en mentor som jag varit mycket nöjd över att kunna bolla tankar och idéer med. Det lönar sig att prata med någon som är bekant med branschen man jobbar i, men som ändå inte är en direkt chef inom samma organisation.
Den enda manliga deltagaren sa att han själv haft stor hjälp av en coach och att detta är nåt folk kanske fnissar åt i Finland, medan det är stort i Sverige och USA.
Vi passade också på att prata om white privilege och om hur vitt Finland är.
Sen gled diskussionen in på föräldraledighet och alla var överens om att den borde individualiseras så att båda föräldrarna får ett visst antal månader att ta ut. Det här har jag skrivit tidigare om, men den föräldrapenning föräldrar får av staten är ett bonus. Oberoende av den får både mammor och pappor stanna hemma så länge/kort tid de vill. Staten tvingar ingen att stanna hemma/jobba.
Jag tänkte göra nån nytta av den här bloggen och referera några bra grejer som vi pratade om igår.
Vi diskuterade bland annat lönenivåer och hur kvinnor generellt är benägna att acceptera en lägre lön än män (nån sa att när hon rekryterar har snubbar vanligtvis löneanspråk som är 30% högre än kvinnornas förlag. Fick också höra en kvinna som inte alls ville ta lön på tal och bara väntade in sitt första lönekvitto). Vi borde vara mycket mindre blyga med att prata om hur våra löner ser ut. Det är egentligen bara arbetsgivaren som gynnas av att folk hemlighåller vad de får betalt.
Detta ledde till en diskussion om att det är inte alls så farligt att få ett nej, eller gud bevare, misslyckas. Som allt annat handlar det bara om träning. Jag rekommenderar varmt att hela tiden försöka sig på en massa saker och avslappnat skaka av sig eventuella nej medan man rör sig vidare mot potentiella ja.
Nån berättade om ett öppet google docs där man anonymt kan fylla i vad man jobbar med och hur mycket man tjänar. På så vis får den arbetssökande en uppfattning om vad hon kan begära i lön (det ultimata vore naturligtvis att både kvinnor och män fyllde i sina löneuppgifter i det här dokumentet).
En annan deltagare bjöd in alla deltagare till ett kvinnonätverk på Facebook där folk tipsar varandra om jobb. Med bjussighet kommer man långt. Själv avskyr jag innerligt när folk tror att There Can Be Only One Kvinna och struntar i att hjälpa andra.
Vi pratade också om nätverk och mentorer och om hur de allra bästa vanligtvis är de organiska, inte de organiserade programmen. Alltså när man själv tar kontakt med en person som man beundrar/gillar och som man tror kan lära en mycket. Jag har ju själv en mentor som jag varit mycket nöjd över att kunna bolla tankar och idéer med. Det lönar sig att prata med någon som är bekant med branschen man jobbar i, men som ändå inte är en direkt chef inom samma organisation.
Den enda manliga deltagaren sa att han själv haft stor hjälp av en coach och att detta är nåt folk kanske fnissar åt i Finland, medan det är stort i Sverige och USA.
Vi passade också på att prata om white privilege och om hur vitt Finland är.
Sen gled diskussionen in på föräldraledighet och alla var överens om att den borde individualiseras så att båda föräldrarna får ett visst antal månader att ta ut. Det här har jag skrivit tidigare om, men den föräldrapenning föräldrar får av staten är ett bonus. Oberoende av den får både mammor och pappor stanna hemma så länge/kort tid de vill. Staten tvingar ingen att stanna hemma/jobba.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Aktiva Dagar · 12 years ago
Intressanta frågor och diskussioner... Tangerar verkligen det som Underbara Clara skrev om häromdagen på sin blogg...! http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/11/27/det-duger-inte-att-jobba-heltid-och-aldrig-hamta-pa-dagis/#comment-section
Peppe · 12 years ago
Hade inte sett det! Tack, uppskattar storligen länkar till bra texter.
Matilda · 12 years ago
jag har funderat lite på det där med föräldradagar, om det blir individualiserat hur blir det då om tex jag får barn med en utomnordisk man? för han lär vl inte få "sina" dagar för han har ju inga. en annan tanke jag har är om jag får barn med den här utomnordiska mannen och han bestämmer sig för att inte vara pappa till barnet, utan lämnar mig själv med hen. får mitt barn då bara vara hemma hälften så länge som de andra barnen? jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker i den här frågan än. däremot (fast jag bor ju i sverige, det kanske är annorlunda i finland) fick jag nyss reda på, eftersom en vän till mig fått barn, att när barnet föds får pappan stanna hemma tillsammans med mamman i tio dagar, sen får bara en förälder vara ledig åt gången. det tycker jag är lite skumt, varför är det så?
Peppe · 12 years ago
Det är väl ungefär samma sak i Finland. Båda föräldrarna får stanna hemma i 15 dagar efter att barnet är fött. Tror inte att det är ekonomiskt hållbart för samhället att båda föräldrarna är hemma i flera månader samtidigt. Efter de första dagarna stannar mamman vanligtvis hemma och pappan tar ut någon enstaka "pappamånad" när mamman börjat jobba (eller vanligare har semester). Vet inte hur det funkar med "utomnordiska män", men om ni bor tillsammans och han är pappa borde väl han få precis samma förmåner som alla andra mammor och pappor. Är man singelförälder, ja ja vet inte. Enligt 6 + 6 + 6-förslaget skulle man ändå få stanna hemma längre än vad man får nu (i Finland där föräldraledigheten är 9 månader). Så jag förstår inte riktigt varför folk motsätter sig detta.
Helena von Alfthan · 12 years ago
Jag hade mer än gärna kommit, men kl 17 var för tidigt tyvärr :(
Peppe · 12 years ago
Äh, hade varit fint att ha dig där.