Vad skulle calle göra?
12 years ago
Maria sa: Snälla, skriv ett inlägg om hur man tar mer plats!!! Jag faller alltför ofta i fällan att förminska mig själv, och det är hur löjligt som helst. Ett inlägg med tips skulle vara väldigt uppskattat.
När jag ännu jobbade som chefredaktör på Papper och tampades med farbröder som hade en flicka lilla-attityd brukade jag ställa mig framför spegeln, se mig själv bistert i ögonen och fråga mig själv: Vad skulle Calle Haglund göra? Calle var ju min företrädare och jobbar i dag som försvarsminister. Det kändes alltid som om Calle gjorde ungefär precis som han ville och farbröderna respekterade honom för det. Man behöver ju inte använda just Haglund som förebild, nästan vilken snubbe som helst duger.
Vi är så vana vid att män tar plats att kvinnor som gör samma sak lätt uppfattas som burdusa och aggressiva när de gör precis samma sak. Ni vet det där testet där män och kvinnor i ett rum talar precis lika mycket och ändå upplever betraktaren som om kvinnorna talat mycket mer. När det blir 75% till männen och 25% prat från kvinnorna tycker man att det talas ungefär lika mycket.
Tänk att du måste ta plats av ren solidaritet för andra kvinnor och kommande generationer (kanske din egen dotter en dag). Genom att ta plats och inte förminska sig själv blir normen småningom att kvinnor är värda lika mycket utrymme som män. Obs, att ta plats innebär naturligtvis inte att avbryta, ignorera eller stampa på folk. Tänk snarare Edith Södergran: Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.
Själv har jag beslutat mig för att detta är hösten när jag omedelbart säger ifrån när någon uppför sig rasistiskt, sexistiskt eller oförskämt på det stora hela. Jag ska inte vara rädd för att vara obekväm eller förstöra stämningen. Häng med på det, tänk att det du gör är alldeles för viktig för att vara tyst eller förminska dig själv. Man behöver träning i det mesta man gör, de första gångerna är de svåraste, sedan blir det lättare hela tiden.
När jag ännu jobbade som chefredaktör på Papper och tampades med farbröder som hade en flicka lilla-attityd brukade jag ställa mig framför spegeln, se mig själv bistert i ögonen och fråga mig själv: Vad skulle Calle Haglund göra? Calle var ju min företrädare och jobbar i dag som försvarsminister. Det kändes alltid som om Calle gjorde ungefär precis som han ville och farbröderna respekterade honom för det. Man behöver ju inte använda just Haglund som förebild, nästan vilken snubbe som helst duger.
Vi är så vana vid att män tar plats att kvinnor som gör samma sak lätt uppfattas som burdusa och aggressiva när de gör precis samma sak. Ni vet det där testet där män och kvinnor i ett rum talar precis lika mycket och ändå upplever betraktaren som om kvinnorna talat mycket mer. När det blir 75% till männen och 25% prat från kvinnorna tycker man att det talas ungefär lika mycket.
Tänk att du måste ta plats av ren solidaritet för andra kvinnor och kommande generationer (kanske din egen dotter en dag). Genom att ta plats och inte förminska sig själv blir normen småningom att kvinnor är värda lika mycket utrymme som män. Obs, att ta plats innebär naturligtvis inte att avbryta, ignorera eller stampa på folk. Tänk snarare Edith Södergran: Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.
Själv har jag beslutat mig för att detta är hösten när jag omedelbart säger ifrån när någon uppför sig rasistiskt, sexistiskt eller oförskämt på det stora hela. Jag ska inte vara rädd för att vara obekväm eller förstöra stämningen. Häng med på det, tänk att det du gör är alldeles för viktig för att vara tyst eller förminska dig själv. Man behöver träning i det mesta man gör, de första gångerna är de svåraste, sedan blir det lättare hela tiden.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Maria Turtschaninoff · 12 years ago
Och jag tänker, helt på allvar, "Vad skulle Peppe göra?"
kairi · 12 years ago
Heja !
Lurkeslurk / Koko · 12 years ago
Heja, säger jag med! Och kom ihåg: iskall tystnad och att inte skratta är en bra början om det är svårt att säga ifrån.
Saga · 12 years ago
Ja just det, Maria. Vad skulle Peppe göra?
den elaka b. · 12 years ago
som man med väldigt lite uppskattning för mina könsbröders beteende har jag svårt med påståendet att "nästan vilken snubbe som helst duger" som förebild, men jag förstår din poäng, jag förstår din poäng. meningen är bara problematisk.
Anonym · 12 years ago
Tyvärr är det också gamla tanter och inte bara farbröder, som inte tål att man tar plats eller talar som en man skulle göra. Om man är saklig istället för att tala gulligulligt med sammetsstämma. Man får inte vara otrevlig såklart, och det skulle jag aldrig vara heller, men tycker det är orättvist att jag som kvinna ska behöva känna att jag alltid måste vara mjuk och försiktig för att inte uppfattas som burdus och aggressiv. Jag har på en arbetsplats varit med om att 2 vikarierande kvinnor i pensionsåldern har klagat åt min arbetsgivare att jag är som en "igelkott" och kort i tonen när jag sakligt har påpekat hur vi jobbar på just den arbetsplatsen och inte har samma regler som som de kanske har varit vana med under sina 30 år i yrket. Ingen av mina yngre kollegor kunde förstå hur tanterna hade uppfattat mig så! Tanterna tålde helt enkelt inte att jag som kvinna med huvudansvaret gav dem information på samma sätt som en man hade gjort.
Peppe · 12 years ago
Peppe · 12 years ago
TACK! Och heja tillbaka!
Peppe · 12 years ago
Verkligen sant. testade det i går.
Peppe · 12 years ago
kärlek och tack för att jag måste hålla ett öga på mig.
Peppe · 12 years ago
Jag vet, funderade på att det var en dålig formulering redan då jag skrev den, men tänkte att folk nog fattar.
Peppe · 12 years ago
så sant. alla farbröder är inte onda och burdusa och alla tanter är inte bjussiga och generösa.
Maria · 12 years ago
Tack för ditt svar, ska pränta ner Edith Södergrans mening i min kalender och páminna mig själv varje dag. Gillar det skarpt! Just det där med att göra sig mindre än vad man är är ju sá dumt. Och det ligger sá djupt inrotat ocksá, jag tänker pá alla de gánger när nágot har gátt fel och jag automatiskt tror att det är mitt fel och oroar mig (fast det i 80% av fallen visar sig att jag inte gjort nát fel, utan det är systemet/nán annan/missförstánd osv.) Men varför tänker jag automatiskt att det är jag?? Det skulle inte Calle göra.