Tänkte på en grej gällande mitt förra inlägg där jag puffade Studio HBL och avslutade med att lova er att jag ska bli bättre. Det är givetvis inte fel att sträva efter att bli bättre eller att vara lite ödmjuk, men problematiken ligger i att det är så typiskt inlärt kvinnligt att vara lite försiktig. "Inte ska nu lilla jag."
Samma sak på möten, middagar och konferenser. Jag försöker komma ifrån att inleda kommentarer jag har kompetens i med en fråga i stil med "Alltså, kunde det vara så att...?" eller "Det här är kanske helt galet, men om vi skulle..." eller "Rätta mig om jag har fel, men...". Medan snubbar informerar, deltar kvinnor i diskussionen med påstående inlindade i frågor. Så jäkla könat och så svårt att komma ifrån.
Eftersom alla är vana vid det här upplägget blir kvinnor som inte ödmjuk och försiktigt ställer frågor lätt uppfattade som aggressiva och bitchiga i ett samtal. Varje dag uppfostrar vi varandra till att se kvinnor och män på lite olika sätt och förväntas oss olika beteenden och reaktioner på dem.
Nu menar jag inte att jag skulle vara så jävla bra i vitlöksklippet, men det är onödigt att snacka ner sig själv och vara så himla noga med att ingen ska få för sig att man är a) bitchig b) tror att man är nåt.
Fager Dam · 12 years ago
Alltså AMEN. Jag har den senaste tiden tänkt på alla chanser jag missat i livet för att jag förminskat mig själv, hittat på att jag inte kan det ena eller det andra, vad-sku-nu-lilla-jag. Jag vet man ska inte woulda-coulda-shoulda men har svårt att låta bli. Senast idag fick jag ungefär sitta på mina händer för att hindra mig själv från att hitta på att jag nu är så oerfaren och blabla att jag nu inte kan göra juttu på sfp:s kandidatlista i riksdagsvalet. Riktigt liksom satt där och måste påminna mig själv om att 1) jo jag är inte ngn erfaren räv inom den här typen av journalistik så jag måste kolla med andra på redaktionen att jag är på rätt spår men 2) jag kan förstås intervjua Haglund och Biaudet och forskare och klippa ihop det till en juttu för goddamit jag har en utbildning som gör mig kompetent till det jobbet och inte är jag annars heller en idiot. Utom på den punkten att jag ska prata ner mig själv. Men kanske om vi alla påminner oss själv om det här lite varje dag, och inte går omkring och påstår att andra kvinnor skryter för mycket, tar för mycket plats etc, så blir det bättre :)
Anna · 12 years ago
Det vore framför allt skönt om tvärsäkra män blev mer ödmjuka och nyfikna på andras kunskaper och åsikter. För det är ju en bra sak att lyssna in och att ställa frågor i stället för att dundra fram och informera. Håller med Fager Dag om att vi ska vara uppmärksamma på oss själva om vi tänker att en kvinna tar för mycket plats och är skrytig. Antagligen är hon det inte. Måste förresten absolut testa vitlökstipsen!
Lo · 12 years ago
Jag måste säga att tvärsäkerhet inte är en egenskap att ta efter. Har glädjande nog sett tendenser till större ödmjukhet och benägenhet att erkänna sin okunnighet i min bransch (bygg) på sista tiden. Gäller alla kön och åldrar. Mycket glädjande!
Tubbs · 12 years ago
Hmm, jag vet inte vad det beror på varför jag går så rakt på sak. Vissa tycker ju inte alls om det. Jag har inte hittills tänkt att det kunde ha med könet att göra utan hellre mitt sätt att föra en diskussion. Liksom att så här tycker jag, punkt. Och sedan om någon kommer med något annat förslag så kan jag börja diskutera. Jag har få principiella saker som jag skulle hålla fast vid utan om någon har något vettigare alternativ så då ändrar jag på min tanke. Det är delvis teknik och resten är det att jag vågar göra det här. Det här då mest då det gäller professionella saker. Det är intressant att folk kan bli störda på det att jag vågar lyfta fram saker. Förstås så är det jobbigt att jag tar upp saker som kan kännas lite pinsamma att diskutera. Jag vägrar att tänka så, utan vill reda ut saker. Jag gör det ur rent hjärta, inte för att vara elak utan att för att få slut på skitsnakk och samtidigt svar på sak.Förstås om det gäller personer och känsligare saker så då tonar jag ju nog ner diskussionen. Men det är kanske en annan sak. Jag älskade mig själv och min hårdhet när det blev tal om pengar på jobbet. Jag la ut vad som var på listan, tala omkull den andras tankar och fick mera pengar. Jag talade på den andra, gav exempel, drog paraleller och TSCHITSCHING. Give me the money. Jag vägrade ta nej som svar. Jag är glad över att jag vågar vara bestämd och att jag hjälper även mina medmänniskor att vara det. Jag brukar ge argument och peppa kompisar för att de ska ha mera verktyg då de går in i diskussioner. Blir riktigt vansinnig då jag märker i hurdana situationer mina kvinliga kompisar kan hamna i. Om inte de själv vågar så säger jag att jag kommer med, kom nu går vi och talar om det här.
Mia Skrifver · 12 years ago
Ja, man kan behöva säga högt hur jäkla kompetent man är (om man är det), så att andra hör, inte bara tala med en spegelbild. Det är troligare att de tycker det än om man säger motsatsen, då lär de inte liksom tänka på kompetensen alls.
Jean · 12 years ago
Inte för att jag har ett sjuktligt behov av att gå emot strömmen, men.. sättet du beskriver är ju ett ganska typiskt sätt att bemöta en svår person i ett mötesrum. Jag befinner mig ofta i ett mötesrum med personer som a) tycker att saker och ting ska göras på ett visst sätt, och det är enklast och bäst om inget ändrasb) inte kan tåla att en 25 år yngre person ska säga åt dem hur något ska göras. Det innebär att jag inleder hälften av mina meningar med "Nu är det här bara en idé..." eller "Kanske jag är helt ute och cyklar..."Givetvis har jag ju en aning om att jag inte är ute och cyklar, för då skulle jag ju inte bry mig om att öppna munnen. Och 9/10 förslag brukar gå igenom, så för mig är det mer att kunna förhålla sig taktiskt i en diskussion än att förminska sig. Men kanske du diskuterar äpplen och jag päron i det här fallet.
Josefina · 12 years ago
Amen, och amen också till Jean här ovan. Jag jobbar med en person som inte kan tåla att nån annan säger hur man ska gå till väga. Det är lönlöst att säga till hen direkt och stå på sig - jag testade det också, magert resultat och en hel massa onödigt tjafs utöver det dessutom. Så med hen använder jag mjuka metoden; "Vad tycker du om tanken, att vi gör så här", hen svarar, "Aj du menar så här?" varpå jag utbrister, "Ja men just sådär tänkte jag också!" (Givetvis gäller det endast 'interna' sysslor, jag skulle aldrig låta nån annan sno en idé från mig och presentera den som sin egen.)
Hannasvirrvarr · 12 years ago
Känner så igen mig! Tycker jag blir lite bättre på det sådär sakta men säkert fast hade en riktig low point när vi började göra podden. Jag tyckte verkligen jag var dålig i början och ursäktade mig alltför mkt, det är ju inte som om det blir bättre fast man gör det. När jag lyssnade ville jag ropa åt mig själv att om jag tycker jag är så dålig så bli bättre då, sluta ursäkta! Men en är ju så himla rädd att en ska tro att en är ngt :)
linnea p. · 12 years ago
Jeppjepp, känner igen mig jag med! Och angående det Jean skrev här ovanför (hej!) så tänker jag att det också hänger ihop -- säger alltså inte emot och har även jag märkt av åldershierarkier -- men vad jag menar är att som kvinna är en van med att titt som tätt helt enkelt bemötas besvärligare än vad män tycks göra (enligt mina iakttagelser då) och då blir det förstås så att vi daltar som en typ av självbevarelsedrift. Är även säker på att kvinnor fortfarande uppfostras till att bete sig precis så, att eftersträva att vara "damer" med allt vad det innebär. Det är förstås en bra egenskap att ha att kunna vara ödmjuk och lirkande men det är galet frustrerande att ibland märka att det tycks krävas att en ska bete sig något osäkert och bekräftelsesökande nästan hela tiden för att inte "vara jobbig". Fast jag tror inte att det skulle kännas frustrerande alls, faktiskt, om det var så att en märkte att alla andra också körde på samma linje. Instämmer helt med Anna och Lo som kommenterade efter varandra här högre uppe om tvärsäkerhet som dundrar fram. Sånt är bara motbjudande. Blir störd på sånt fastän jag kanske håller med om vad som sägs. Är eventuellt gravt jantelagsskadad, förvisso.Mvh, österbottning
Peppe · 12 years ago
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Maria · 12 years ago
Snälla, skriv ett inlägg om hur man tar mer plats!!! Jag faller alltför ofta i fällan att förminska mig själv, och det är hur löjligt som helst. Ett inlägg med tips skulle vara väldigt uppskattat.
Peppe · 12 years ago
Precis som du säger måste man bara påminna sig själv (varje dag) om att man är tillräckligt bra och professionell. För det är man ju. JU!
Peppe · 12 years ago
Sannerligen. Önskar att vi kunde lära lite av varandra här. Roligt att du kollade på vitlöksklippet!
Peppe · 12 years ago
Fan vad roligt att höra!
Peppe · 12 years ago
Du är stark och bestämd och trygg i dig själv, men jag tror att många kvinnor liksom uppfostras (av samhället) att vara försiktiga och inte för angelägna. Du borde kanske hålla kurser i att våga.
Peppe · 12 years ago
Så jäkla sant.
Peppe · 12 years ago
håller med om det, men jag tror också att kvinnor och män uppfattas olika.
Peppe · 12 years ago
Haha, snäll manipulation i bästa stil.
Peppe · 12 years ago
Men ni ÄR bra! Och du är något :)
Peppe · 12 years ago
tack för att du förtydligade mina tankar.