Varje gång Magnus och jag besökt ett ställe vi gillar har vi talat om hur fint det vore om vi hade råd att köpa ett hus just på det stället. Det har naturligtvis aldrig blivit av eftersom vi ganska fort därefter hittat ett minst lika underbart ställe på annan plats. Nu i mogen ålder börjat vi inse att vi inte ska äga hus, eller nåt annat stort för den delen heller. Det räcker gott och väl med att vara skuldsatta för lägenheten i Helsingfors. Varje sommar avundas jag ändå folk som har egna sommarställen, tänk att bara kunna åka ut när en villa. Korka en öl, bada lite vedeldad bastu och blicka ut över havet (i min fantasi har alla sommarstugor med havsutsikt och öl i kylskåpet), men om vi ska vara ärliga skulle det aldrig funka. Maggie och jag är så sjukt ohändiga att vi skickar gratulationskort till varandra då vi klarat av att byta en glödlampa. Ha nu sen ett hus som kräver omvårdnad och praktisk kunskap. För att inte tala om pengar (det har vi inte heller). På samma sätt som det var befriande att sälja möbler, böcker och kläder när vi flyttade till Los Angeles, känner jag just nu en skön frihet i att inte äga ett hus. Ni får ursäkta mig om jag låter som en inspirational moodboard på Pinterest, men: Ju mindre (och färre) grejer jag äger, desto lyckligare känner jag mig. Sign. Den beskäftiga New Age-kvinnan
Anna ·
12 years ago
SÅ samma här! Bästa tiden i mitt liv rent psykiskt var ärligt talat när jag bodde i ett rivningskontrakt i Gubbängen i Stockholm och hade en madrass, en lampa, en garderob, en matta, nån kopp, några bestick och...typ inget mer. SÅ SKÖNT. Älskade livet så mycket. Saker ger fan mig bara bekymmer, oro och blabla.... * priviligerad *
Bella ·
12 years ago
Jag ser en ny trend växa fram där fler i våran generation älskar det frivilliga "enklare" livet. Utan för mycket saker som skänker väldigt stor frihet. Jag älskar min lilla compact living lägenhet (med treåring) i stan för jag kan stänga o låsa o komma tillbaka om två månader. Jag tror absolut på att man är lyckligare med färre saker, speciellt saker som inte bara kostar pengar utan även tid - som hus, torp etc.Jag följer flera amerikanska bloggar om minimalistisk livsstil, att istället välja tid o frihet!Men det provocerar många i min omgiving;)
Peppe ·
12 years ago
Jag fattar precis. Och bra poäng med att det handlar självvald asketism.
Peppe ·
12 years ago
Gudar så jag hoppas att du har rätt! Och folk som inte följer flocken provocerar alltid.
Evelina · 12 years ago
Amen!
Peppe · 12 years ago
Halleluja!
Anna · 12 years ago
SÅ samma här! Bästa tiden i mitt liv rent psykiskt var ärligt talat när jag bodde i ett rivningskontrakt i Gubbängen i Stockholm och hade en madrass, en lampa, en garderob, en matta, nån kopp, några bestick och...typ inget mer. SÅ SKÖNT. Älskade livet så mycket. Saker ger fan mig bara bekymmer, oro och blabla.... * priviligerad *
Bella · 12 years ago
Jag ser en ny trend växa fram där fler i våran generation älskar det frivilliga "enklare" livet. Utan för mycket saker som skänker väldigt stor frihet. Jag älskar min lilla compact living lägenhet (med treåring) i stan för jag kan stänga o låsa o komma tillbaka om två månader. Jag tror absolut på att man är lyckligare med färre saker, speciellt saker som inte bara kostar pengar utan även tid - som hus, torp etc.Jag följer flera amerikanska bloggar om minimalistisk livsstil, att istället välja tid o frihet!Men det provocerar många i min omgiving;)
Peppe · 12 years ago
Jag fattar precis. Och bra poäng med att det handlar självvald asketism.
Peppe · 12 years ago
Gudar så jag hoppas att du har rätt! Och folk som inte följer flocken provocerar alltid.