Humor och tolkningsföreträde

12 years ago

De senaste två veckorna har en sketch om en karikerad finlandssvensk som får stryk, snurrat omkring på internet. Två läger har snabbt skapats: Antingen är man en humorist och tycker att detta är en rolig liten film eller så tar man illa upp eftersom scenariot påminner obehagligt mycket om verkligheten. De som tagit illa upp har fått höra att de är humorlösa och överkänsliga. Det påminner lite om när man diskuterar feminism och tycker att det inte är roligt med chauvinistisk humor. Har du ingen humor, höhö?

Men vem får egentligen skämta om vad? Här kommer tolkningsföreträdet in i bilden. Det är ganska enkelt att reda ut vem som har tolkningsföreträde: de som drabbas.

Här skriver Basse om hur det kan kännas en kväll på en restaurang i Helsingfors om man talar svenska.

kairi · 12 years ago
Jag känner att det där är lite som när jag irriteras över sexistiska skämt. "Har du ingen humor?? Ja skoja ju bara!" Men gudars skymning om man "skämtar" tillbaka åt dem...

kairi · 12 years ago
Men va!! De skrev du ju också. Har helt hoppat över den meningen. Godmorgon!

Jooles · 12 years ago
Basse skrev bra, fast lite väl bra, jag har typ deppat över det hela dagen. Att det är så jobbigt att man talar tystare, vad är det för ett land som man lever i när man känner sig tvungen att dölja sitt modersmål? Jag vet att det är tråkiga tider för finlandssvenskar men när jag hade min HBL-fasta i vår så mådde jag så sjukt mycket bättre när jag inte måste konfronteras med vår domedag varje morgonmål... (fast jag är nog glad prenumerant igen, hur ska jag annars hålla reda på om halvbekanta har gift sig?)

Peppe · 12 years ago
Haha! Fast gillar att vi tänker i samma banor.

Peppe · 12 years ago
ja, jag känner att jag liksom inte orkar. Håll er jävla juntland då! I'm outta here.

Jooles · 12 years ago
På FB hade min kompis först skrivit en historia om hur de tvingats lyssna på en likadan tirad just igår, allt om finlandssvenskar, ryssar och bartenderns etnicitet. Men sen hade hon och vår gemensamma vän ställt mannen mot väggen (!) och fått höra en lång hulkande historia om cancersjuka vänner och allmänt illamående. Kompisen sa att hon tror inte att mannen kommer att ändra på sitt beteende men trots det berättade hon att "Åtm då ja sa "kelaa ennenku puhut, mieti millasen kuvan annat ulkopuolisille" så skaka han hand me mig o verka förstå" allt medan han förnekade att han var rasist etc det vanliga. Alltså stoltheten jag känner över mina vänner är så enorm!Men ja, i övrigt börjar jag nog ha samma känsla. Att varför måst man ta den där fajten hela tiden liksom, stämpla sig själv varje gång man öppnar munnen. Alla samhällen och städer har ju förstås sina problem, men det är lustigt att man blir mer accepterad utomlands för sin etnicitet än hemma.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.