Den stränga normen
12 years ago
Det jag saknar minst med Finland är uppfattningen om att att det bara finns ett rätt sätt att leva på. Ett sätt att bo på, ett sätt att ha barn på (att inte ha barn är till exempel inte rätt sätt), ett sätt att äta på, att åka på semester på, att vara ihop på och så vidare. Och jag fattar att det är tryggt om ingen utmanar normen, utan alla bara gör på ungefär samma sätt. På så vis behöver man inte ifrågasätta sina egna val. Det alla andra gör måste väl ändå vara ungefärligt rätt. Vi är flockdjur, men det är så onödigt eftersom det finns en massa olika möjligheter och val och framför allt sätt.
Nu menar jag inte att jag är nåt slags rebell i min vita, kulturarbetande, innerstadsmedelklassighet. Jag är så vanligt att klockorna stannar. Däremot är det skönt att leva i en stad där det finns alla sorters alternativ, livsstilar och människor. Jag blir glad när folk berättar om olika lösningar på familjeliv, relationer, boende och lönearbetande. Precis som i Finland finns här rasism, sociala problem och inkomstklyftor, men storleken på Los Angeles gör att normen inte sitter lika tight som hemma.
Nu menar jag inte att jag är nåt slags rebell i min vita, kulturarbetande, innerstadsmedelklassighet. Jag är så vanligt att klockorna stannar. Däremot är det skönt att leva i en stad där det finns alla sorters alternativ, livsstilar och människor. Jag blir glad när folk berättar om olika lösningar på familjeliv, relationer, boende och lönearbetande. Precis som i Finland finns här rasism, sociala problem och inkomstklyftor, men storleken på Los Angeles gör att normen inte sitter lika tight som hemma.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Jenny H. · 12 years ago
Du skriver sanningar som vanligt Peppe. Det är det bästa med att åka utomlands och speciellt till storstäder tycker jag. Jag njuter av alla olika personligheter och hur man ser att liv kan se så olika ut. Det ger en perspektiv och lite ny energi till livet. :)
Basse · 12 years ago
Råkade någonstans läsa några rader om att det är mer städer än länder som tävlar med varandra om arbetskraft och turism. Stämmer för mig. Jag är mer intresserad av Köpenhamn, Stockholm och Berlin än av Danmark, Sverige och Tyskland som helheter.
Peppe · 12 years ago
Gud vad intressant och helt sant. Jag känner på precis samma sätt.
Peppe · 12 years ago
ja men precis, sen kan man åka tillbaka till fosterlandet (om man vill) och sprida lite oliktänkande.
Lisa · 12 years ago
Samma sak i Sverige, den här dogmatiska synen på hur man ska göra, ofta ett slags moralmonopol upplever jag, inte minst vad gäller relationer och barn. För mig faktiskt den främsta anledningen till varför jag tycker om så mycket att flytta runt och bo i olika länder med några års mellanrum. Om jag hade bott kvar i Sverige hade jag säkert lätt hamnat i den där det-enda-rätta-fåran jag med men nu tvingas jag hela tiden se och förhålla mig till att det finns olika "bäst" och att faktiskt inte alla (gasp!) skulle välja att göra så som vi gör i Sverige om de bara visste hur vi gjorde. Trevligare också att plocka ihop sin egen sallad för hur man lever och vad som passar en själv.
Johanna i Berlin · 12 years ago
Precis så upplever jag att det är här i Berlin, jämfört med Stockholm.
Nadia Boussir · 12 years ago
Exactemente! Så tänkte jag lite i mitt inlägg om Sthlm på blogin min. Så jäkla befriande! Puss.
Peppe · 12 years ago
Just så, att hela tiden vara tvungen att se och förhålla sig till olika möjligheter gör väldigt gott. Det kan man säkert göra i sitt hemland också, det är bara mycket svårare där. Och jag måste säga att jag blir väldigt inspirerad av ditt liv.
Peppe · 12 years ago
Visst är det lättare att andas på ställen med fler valmöjligheter?
Peppe · 12 years ago
Haha, jag idoliserar också Stockholm. Puss