Bakisrutiner

Efter att ha fått barn har jag inte varit full mer än högst en handfull gånger. Om ens det. Det är inte för att jag är så himla präktig, utan mer för att jag inte klarar av att vara bakis. Nånstans kring midnatt brukar jag få panik om jag känner mig tipsy och sen bromsar resten av natten. Världens tråkigaste person att supa med. Att vara bakis och leka med barn är bara så vidrigt att jag inte vill utsätta mig själv för det. Men de få gånger jag vaknar upp torr i munnen och yr i hjärnan tar jag väl hand om mig själv.

I lördag stod jag och pratade med en Los Angeles-inföding som förklarade att hans bakisrutin går ut på att först springa sig riktigt svettig så alkoholen avdunstar ut i luften, dricka mycket vatten och sen äta mandlar.

Jag ba: MANDLAR?

Okej, galet också att springa med ett bultande bakishjärta, men MANDLAR? Kände den första riktiga kulturkrocken. Vanliga människor äter ju pizza eller en flottig brunch och kollar sen på Breaking Bad resten av dagen.