Tankar kring arbetslivet
13 years ago
Nu kan det ju vara att de flesta av är är 45 och VD:n eller annan sorts chefer och inte behöver mina tips, men jag tänkte ändå komma med några tankar som jag önskar att jag vetat om när jag började jobba.
Helt ohierarkisk ordning:
– Var trevlig att jobba med. Så otroligt viktigt. I Norden är de flesta av våra branscher så små (för att inte tala om Svenskfinland) att ryktet om dåligt humör, divalater och usel attityd sprider sig blixtsnabbt.
– Nätverka. Vidrigt ord, men det gäller tydligen precis lika mycket i USA som i Finland. Så mycket enklare att få ett jobb om man har nån som kan tipsa som en eller som kan bekräfta att man är en bra typ när man skickat in sin ansökan.
– Det är tyvärr inte alltid den som jobbar mest i tysthet som blir belönad. Vill man ha löneförhöjning eller ny tjänst eller bara bli uppmärksammad lönar det sig att vara tydlig med det.
– Skaffa en mentor. Antingen genom ett system som Diamanten eller Kristallen eller gör som jag freestyla genom att fråga en person som jobbar inom samma bransch (men ändå inte är din chef).
– På en gästföreläsning förra veckan berättade en programledare att hon aldrig tackar ja till det första löneförslaget. Om inte bättre lön kan man förhandla till sig mer semester, distansjobbdag eller annat som gör ens arbetsliv bättre. Det har jag ännu aldrig vågat göra själv, men ska börja med det.
– Och så skadar det ju inte att vara bra på det man jobbar med.
Linn påpekade en grej som tål att lyftas upp: Var generös och tipsa folk om jobb och varandra!
Ni får gärna fylla på med tips och anekdoter.
Helt ohierarkisk ordning:
– Var trevlig att jobba med. Så otroligt viktigt. I Norden är de flesta av våra branscher så små (för att inte tala om Svenskfinland) att ryktet om dåligt humör, divalater och usel attityd sprider sig blixtsnabbt.
– Nätverka. Vidrigt ord, men det gäller tydligen precis lika mycket i USA som i Finland. Så mycket enklare att få ett jobb om man har nån som kan tipsa som en eller som kan bekräfta att man är en bra typ när man skickat in sin ansökan.
– Det är tyvärr inte alltid den som jobbar mest i tysthet som blir belönad. Vill man ha löneförhöjning eller ny tjänst eller bara bli uppmärksammad lönar det sig att vara tydlig med det.
– Skaffa en mentor. Antingen genom ett system som Diamanten eller Kristallen eller gör som jag freestyla genom att fråga en person som jobbar inom samma bransch (men ändå inte är din chef).
– På en gästföreläsning förra veckan berättade en programledare att hon aldrig tackar ja till det första löneförslaget. Om inte bättre lön kan man förhandla till sig mer semester, distansjobbdag eller annat som gör ens arbetsliv bättre. Det har jag ännu aldrig vågat göra själv, men ska börja med det.
– Och så skadar det ju inte att vara bra på det man jobbar med.
Linn påpekade en grej som tål att lyftas upp: Var generös och tipsa folk om jobb och varandra!
Ni får gärna fylla på med tips och anekdoter.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Mama´s got the magic · 13 years ago
Och ett helt o-egoistiskt karriärtips: Tipsa andra om jobb! Nu som då stöter man ju på jobb som kunde passa folk i bekantskapskretsen. De brukar bli jätteglada!
Peppe · 13 years ago
JA! det glömde jag skriva: VAR GENERÖS!
Fager Dam · 13 years ago
Måste fundera lite för att komma på de ultimata tipsen.Det jag alltid satsat på är att vara pålitligt och hålla vad jag lovar. Och om det inte lyckas åtminstone meddela i god tid och ha en plan för hur det ändå ska fixas. Att leverera helt enkelt. Vem vill anställa någon som fejdar?Du satt som en punkt att man ska vara bra - här skulle jag tillägga att du också ska ta reda på vad som är bra. Vad är standarden i branschen? Det här gäller särskilt dem som frilansar eller har företag. Och extra mycket om du gör ett karriärbyte och ska göra något helt nytt. När vi sålde fritidshus i Italien använde vi massor med tid på att klura ut hur det skulle göras. Snackade med folk i branschen, tittade på vad andra gjorde, och kollade med jurister vad lagen säger.Det jag önskar ngn sagt åt mig som 20åring är att det är bäst att fokusera på en sak i taget. Jag gjorde alldeles för mycket olika saker, och hade i ett skede så spretig och tunn kompetens att det var svårt att få jobb. Jag hade studerat journalistik men jobbat som grafiker men det också bara i en väldigt smal nisch. Har fått kämpa som en liten hund för att fylla på kompetensen med vettiga grejer som passar ihop med varandra. Nu med lite journalistjobb och lkv under bältet är det tusen gånger lättare att hitta jobb.
Peppe · 13 years ago
fager dam: tipsade faktiskt om dig för ett frilansjobb härom dan.
Fager Dam · 13 years ago
Tack :)
Anonym · 13 years ago
Jag är usel på att nätverka. Jag bor nyinflyttad i en stad där jag inte känner någon.Jag är 40+ och arbetslös.Jag tvivlar högeligen på att jag någon gång kommer att få ett mer långvarigt jobb. Lite ströjobb här och där, sedan (en liten) pension, sedan döden.Inget företag anställer 40-åringar idag. Jag får inte ens komma på intervjuer. Står det 70-tal eller tidigare på CV:t = papperskorg. Känner ni till något företag som har som vana att nyanställa folk i 40-50 årsåldern? Skulle inte tro det.Arbetsförmedlingarna är bara till för att samla statistik numera och för att kunna leta upp fel eller brister i ens blanketter så att dom har möjlighet att sänka eller ta bort ens arbetslöshetsersättning.Idag jobbar inte myndigheterna längre för att få ner arbetslösheten. Dom jobbar för att få ner arbetslöshetsersättningarna.Jag ser invandrare på arbetsförmedlingarna som aldrig fått ett jobb. Ekonomer har öppet deklarerat att politikerna helt borde ge upp satsningarna på att försöka få dessa somalier och irakier etc in i arbetslivet och s.a.s. avskriva dom ur statistiken som ej anställningsbara. Det skulle bli billigare för samhället att sluta låtsas att dom någonsin kommer att få ett jobb någon gång innan pensionen och istället ge dom lite understöd tills dess.Idag läste jag att arbetsförmedlingens chef rekommenderar att ungdomar i glesbygd snarast flyttar till större städer för att kunna skaffa sig ett yrke. Chanserna till att få jobb i utanför storstäderna förutses bli mikroskopiska.Inga företag anställer människor längre i större mängder. Om några år försvinner chaufförsyrket då bussar och taxin med automatisk styrning kommer på bred front. Redan nu kör robotbilarna långt bättre än människor. Robotbilarna har en så låg olycksfrekvens att försäkringsbolagen redan nu har skrivit ner sina framtida vinster pga färre olyckor.Efter det kommer robotfartygen och då ryker sjömansyrket. Piloterna blir nog kvar ett tag till pga flygrädsla men dom åker nog också inom Vidars livstid.Redan nu kan ett tiotal människor hantera en hel bilfabrik som på 1900-talet krävde tusentals anställda.Och så vidare och vidare och vidare.Något hopp om att jag ska få ett ordentligt jobb mera tror jag inte.Men jag skickar iväg mitt CV i alla fall av gammal vana. Jag har för länge sedan slutat förvänta mig att någon skall ringa upp.När jag sedan får dom automatiserade "Tack, men nej tack"-mailen i brevlådan kommer jag ofta inte ens ihåg att jag sökt jobbet.Jag springer mycket nuförtiden. Smaken av blod i munnen gör att man inte tänker på sin livssituation. Billigt är det också. Sprit hjälper också att slå bort vardagen men jag har börjat må så fruktansvärt dåligt dagen efter av fyllor nuförtiden så jag har dragit ner på det rejält. Bekanta tlll mig säger att det bakfyllorna blir värre när man blir äldre. Det kan jag sannerligen skriva under på.Arbetsförmedlingarnas seminarier vidhåller nyttan av sociala medier för att få jobb i dagens samhälle. LinkedIn måste ju vara det mest värdelösa som någonsin uppfunnits. LinkedIn är bara bra för någon som redan har jobb och vill odla sina proffessionella kontakter. För en jobbsökande är LinkedIn en lika användbar sajt som Sibbo byaförenings jubileumshemsida. Vem skall jag nätverka? Dom flesta jag känner finns inte på LinkedIn. Dom få som jag lyckats leta upp är inte i samma bransch som jag och även om dom var det skulle dom troligen inte kunna hjälpa mig.Jag ögnar igenom jobbannonserna som skickas till min mail av rekryteringsfirmornas bottar. Jag söker några av jobben, precis som alla andra dagar, jag tar min sista klunk kaffe som nu kallnat. Det regnar ute fast det är februari. Jag orkar inte sätta på en panna kaffe till, jag har redan druckit två idag.Jag tar på mig mina löparskor...
Peppe · 13 years ago
Anonym: tack för din kommentar. Nu känns mina tips plötsligt väldigt naiva. Jag hoppas verkligen att du hittar ett jobb och om du tror att jag kan hjälpa dig på nåt sätt får du hemskt gärna maila mig.