Glastaket och kvotering

13 years ago

På den här bloggen, under rubriken Finlandssvenska journalister pågår en diskussion om kvotering. Det är för övrigt en sällsynt vettig och sansad diskussion för att vara internet. När folk diskuterar kvotering brukar det alltid finnas någon som säger att hon inte vill bli vald på grund av sitt kön, utan på basen av att hon är bäst. Men själv tror jag inte att företagsvärlden är så rättvis och opartisk, jag tror att män omedvetet kvoterar in varandra. Man kallar bara inte det kvotering. 

Och om man utgår från att det alltid är den mest kompetenta som får jobbet/styrelseposten säger man samtidigt att det finns väldigt få kompetenta kvinnor i världen. Det är direkt tragiskt så inkompetenta vi är.

Häromdagen skrev nationalekonomen Agneta Berge en text om glastaket.


Det finns ingen formell regel som säger att kvinnor inte får inta samhällets toppositioner. Men trots att kvinnors arbetskraftdeltagande har varit högt under decennier och trots att en stor andel kvinnor i både yngre och äldre åldrar är välutbildade, kvarstår stora skillnader i representation i toppen. Det är fortfarande männen som styr.

Att kvotera in kvinnor innebär att man reserverar platser för människor av kvinnligt kön. Det innebär att man letar tills man hittar något av det könet som motsvarar den kompetens man behöver. Det innebär inte att man väljer en mindre kompetent person.

När jag skrev om kvotering tidigare i höst kommenterade någon så här:

Jag jobbar med rekrytering och en grej som vi ofta säger på företaget där jag jobbar är att man kan jobba bättre för sina kunder om man representerar dem med tanke på kön, ålder, demografi, etnicitet, sexualitet, mm. Dvs om företagets målgrupp är en salig blandning av olika människor (som ju ofta är fallet), ska de personer du anställer också vara det..

Det är med andra ord ofta mer lönsamt att inte anställa på homosocial instinkt, men av gammal vana gör många det ändå. Detta håller säkert på att förändras, världen blir kanske mer jämställd, men om vi bara väntar utan att agera får vi antagligen vänta i tre hundra och jag vet inte med, men jag har inte tålamod med det.

Softy · 13 years ago
Lenita Airisto sa att vi har inte uppnått jämnställdhet förrän det också sitter kvinnliga idioter på chefsposter.

Johanna · 13 years ago
Ja håller med dig! Sen ska en ju inte heller glömma bort att ord som t ex kompetens (eller kvalitet osv) inte heller är neutrala ord som är oproblematiska. Jag menar att ordet kompetens förmodligen vuxit fram i en maskulint kodad arena och laddas med innebörder därefter, där maskulina värden premieras och eftersöks. Med det inte sagt att vissa värden enbart är knutna till ett biologiskt kön utan laddade med kriterier som kopplas samman med en viss typ av egenskaper. Jag tycker alltid att en ska vara på sin vakt när någon säger tex kompetens utan att förklara vad det egentligen betyder eller tex "vårt företag strävar efter hög kvalitet". Vad betyder det? Vad är kvalitet, vad är hög osv? Jag kan verkligen tipsa om en bok av Carol Lee Bacchi (statsvetare och feminist) som heter Whats the problem? som på ett bra sätt beskriver problemformuleringsprivilegiet. Vad händer när en beskriver ett problem på ett visst sätt? Vad säger en inte då? Vilka exkluderas osv osv. Läs!

Anna · 13 years ago
Word Peppe!

Peppe · 13 years ago
Softy: så är det.Johanna; precis! Kompetens är ju ett ytterst luddigt uttryck som i sig inte betyder så mycket.Anna:

Mic · 13 years ago
Intressant inlägg. Personligen är jag väldigt ambivalent när det gäller frågan om kvotering. En välskriven och tankeväckande kolumn finns här: http://www.libera.fi/fi/kommentti/mimmikiintiot-ja-paluu-kabinettikulttuuriin/Rekommenderar den åt dig Peppe, om du inte ren läst den. Själv försöker jag i alla små och stora "arbetsgrupper/utskott" alltid nominera "minoriteter", men det sker lika jämställt som att kräva fler män i föräldraföreningens styrelse som kvinnliga talare i seminarier.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.