Vad folk inte ser på/läser

13 years ago

Under torsdagens föreläsning Reporting on Entertainment and Popular Culture hade vi besök av en snubbe som skriver för tv-serien The Newsroom. Enligt honom är Aaron Sorkin är ett geni i klass med Wolfgang Amadeus Mozart och Albert Einstein. Han berättade också att det finns fem män och fyra kvinnor i skrivteamet. Jag frågade nämligen misstänksamt om de tänkt på mångfalden.

Efter att han börjat jobba på The Newsroom är det första folk säger åt honom att de ÄLSKAR serien eller att de inte kollar på det. Det var det sämsta med hans jobb. Att folk är så besatta av att berätta om de gillar eller inte gillar hans arbetsplats. Han sa att han är ganska trött på det och menade att han inte kommenterar elektrikerns, försäkringsförsäljarens eller lärarens jobb. Heller.

Man kan inte ens tala om det i samma inlägg. Jag är så mycket mindre än en typ som skriver för en Aaron Sorkin-serie, men när jag jobbade på Hufvudstadsbladet upplevde jag motsvarande. Det kändes som om en massa folk kände sig nödgade att omedelbart berätta om de läste tidningen eller inte (oftast inte). Samma sak med bloggen. "Ja Peppe, jag läser ju inte din blogg". Eller boken jag skrev.

Viktigt meddelande: Att man inte läser det jag skriver är inte intressant information för mig. Snarare lite oartig information.



Pia · 13 years ago
Hej Peppe! intressant point. I förrgår på förlagsfesten var det ju packat med författare, och jag kände mej villrådig om jag ska berätta om jag läst deras böcker eller inte. Men så tänkte jag att speciellt jag får ett sånt starstruck-flin samtidigt som jag säger att "jag har läst din bok!" och känner mej genast som en liten groupie, så jag skippade det. Men sen kände jag mej väldigt arrogant. Så det blev ändå fel. Så jag frågar författaren: hur ska man göra det snyggt? Och du vet att jag läst din bok! Som tur kan du inte se ögontindret ända dit.

Peppe · 13 years ago
Hej! Åh vad jag önskar att jag varit där med er. Och jag blir superglad när folk (och speciellt du) säger att du läste det jag skrivit. Det är ALLTID roligt. Men så finns det somliga som alltid måste poängtera att de faktiskt inte läst mina texter. Det känns mer som en "Du ska inte tro att du är något"-grej. Och den är jag helst utan. Jag vet att jag inte är någon speciell. Jag antar för övrigt att ingen skrivande människa liksom utgår från att alla läst allt hen skrivit

Anonym · 13 years ago
En stor portion arrogans tror jag döljer sig bakom ett sånt uttalande. Och att man kanske själv vill framstå som en mycket mer bildad/ kulturell/ intelligent person. Men, lärare får utstå massor med kritik många gånger per dag.., ' på min tid var det du eller så' och ' vad är syftet'... Massa exempel finnes. Funderar på att bli arkivjobbare- där måste det ju vara lugn o ro?? Etta

Peppe · 13 years ago
Etta: ja usch. Jag har stor respekt för lärare (och lite för folk som ständigt vill försöka trycka ner andra). Undrar om det är mycket vanligare i dag än för 20mår sedan att föräldrar ger sig på lärare.

Anne · 13 years ago
Jag avskyr när folk måste poängtera att dom inte vet vem jag är. Vad är det för sorts information? Hör det till att säga sånt till folk?

Jennifer - på äventyr i Indien · 13 years ago
Kan känna igen det där lite grann. Av de som läser min blogg får jag otroligt fina komplimanger men sen finns det några som det känns lite hårt att höra ifrån att de inte läser... Det gör ondare när det är vänner dessutom! Inte för att de har någon sorts skyldighet att läsa, men ändå...

Sandra · 13 years ago
Känns så igen! Ett tag försökte jag alltid omkriva mitt jobb för att slippa kommentaren "jag ser ALDRIG på tv". Tycks vara gemensamt för alla som gör något som publiceras. Jag har också tänkt hur det skulle vara att svara med samma mynt. "Aj, du jobbar som elektriker. Nå, vi värmer huset med olja och lägger oss när solen går ner så vi behöver inte det du bidrar till samhället med". Men konstaterar att det låter bittert och arrogant och den sidan vill man ju inte visa av sig själv...

Anonym · 13 years ago
Haha... Tror att vi får börja trängas i arkiven då! Jag är matallergiker och kan typ inte äta nåt. Hela tiden måste människor kommentera min medhavda kost, eller bristen på medhavt till fikat, bantar jag? "Så märkligt att du har blivit så känslig?!"De ska med all makt köpa hem ngt glutenfritt fast jag säger att jag tar med mig själv. Sen blir de sura när jag inte kan äta det.När jag blir nitti och sitter på hemmet hoppas jag sista spärren har släppt och jag äntligen befriat får vråla: Håll käften och sköt ditt eget! //Anne

catzo · 13 years ago
Ha! "Vitsi ni spelar skitmusa och är allmänt dumma i huvu. Inte för jag lyssnar eller läser." Hashtag radiox3m, hashtag vardag

Peppe · 13 years ago
Anne: men det kan väl inte vara ett problem för dig?Jennifer: jag förstår vad du menar. Jag struntar i vem som läser, men tycker att det är onödigt att folk är så npga med att poängtera att de inte gör det. Sandra: haha! Precis. Det skulle vara jätteoartigt att poängtera: "Jag är verkligen inte intresserad av vad du jobbar med". Är man det håller man bara tyst och pratar om andra saker,Anne: äsch, vänta inte tills du är nittio. Kör hårt redan nu.Catzo: man ba: TACK FÖR DIN INTE SÅ KONSTRUKTIVA INFORMATION!

Hanna · 13 years ago
Ja! Då jag jobbade på Silja Line berättade alla för mig om senaste gången det hade varit skit de åkt med båt. Tänk vilket helvete det sku vara att jobba på typ VR.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.