Mat som statusmarkör
13 years ago
Efter dietinlägget och diskussionen i kommentarsfältet funderade jag vidare på mat. Mat spelar onekligen en stor roll i våra liv. Inte bara för att vi ska bli mätta och få energi nog att jobba och leka, utan också som en identitets- och statusmarkör.
Folk pratar om viner och bbq-såser, om syrning och syltning, om surdeg och råbiff, om ursprung och utseende. Och mest av allt är det medelklassen som pratar och fotar och jämför. Det är alltid lite finare att gå direkt till bonden/slaktaren än att plocka massproducerad färdigmat ur frysdisken. Vi är mindre den mat vi äter än den mat vi visar upp att vi äter. Hur vi väljer att äta handlar antagligen delvis om tillgänglighet, men också om utbildning och bakgrund. Och för den som har råd: Ett sätt att visa vem hen vill vara.
Förra veckan såg jag för övrigt en dokumentär som handlade om att 50 miljoner människor i USA svälter. En stor del av dessa är ensamstående mammor. Hemskt att se hur bristen på näring påverkade barnens skolgång och hur småttingar fick gå isäng hungriga.
Under såna stunder känns det lite dumt att bråka om hur länge man ska koka frukostägget. Men å andra sidan är väl livet (och bloggen) så. Banalt och småaktigt ibland, roligt och vid sällsynta tillfällen insiktsfullt och seriöst.
Folk pratar om viner och bbq-såser, om syrning och syltning, om surdeg och råbiff, om ursprung och utseende. Och mest av allt är det medelklassen som pratar och fotar och jämför. Det är alltid lite finare att gå direkt till bonden/slaktaren än att plocka massproducerad färdigmat ur frysdisken. Vi är mindre den mat vi äter än den mat vi visar upp att vi äter. Hur vi väljer att äta handlar antagligen delvis om tillgänglighet, men också om utbildning och bakgrund. Och för den som har råd: Ett sätt att visa vem hen vill vara.
Förra veckan såg jag för övrigt en dokumentär som handlade om att 50 miljoner människor i USA svälter. En stor del av dessa är ensamstående mammor. Hemskt att se hur bristen på näring påverkade barnens skolgång och hur småttingar fick gå isäng hungriga.
Under såna stunder känns det lite dumt att bråka om hur länge man ska koka frukostägget. Men å andra sidan är väl livet (och bloggen) så. Banalt och småaktigt ibland, roligt och vid sällsynta tillfällen insiktsfullt och seriöst.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 13 years ago
På tal om barn som inte får tillräckligt med mat: det finns knappast en skola i Sverige eller Finland som serverar soppa på måndag. Efter veckoslutet är det så otroligt många barn som är extremt hungriga att de måste få en rejäl lunch... Etta
Peppe · 13 years ago
usch, jag blir så fruktansvärt ledsen när jag tänker på barn som svälter. tänk att vara tvungen att lägga sig hungrig. so much för välfärdssamhället.
Bettan · 13 years ago
Tänkvärt! Bra skrivet.
Peppe · 13 years ago
Bettan: Tack vad snällt sagt!
Asises · 13 years ago
Så bra inlägg!! Gillar dig Peppe.
Äventyrskocken · 13 years ago
Visst kan maten vara som en statusmarkör, köpa innerfile på stocka för att sedan intagramma det till fasboken. Klart det skulle vara trevligt att alltid kunna käka den ekologiska osten och den frittgående hönan osv, men att anpassa sina dagar enligt butiker där det finns råvaror som duger tillgängliga. Springer alltså inte runt i flera butiker för att få tag på rätt sorts vara när vardagen underlättas att ta en second best.Hur vi väljer att äta kommer nog hemifrån, maten man blev serverad och fick vara med och tillreda som liten. På gott och ont.