Barn i bh
13 years ago
Charlotte (som skriver en mycket bra blogg om bland annat jämställdhet) bad mig skriva om vad jag tycker om barn i bh-diskussionen i Sverige.
Nu är jag ju inte som Charlotte historiker, men jag har för mig att man inte behöver gå mer än femtio år tillbaka i tiden för att nå en tid då det inte fanns speciella barnkläder. Ungarna kläddes i miniatyrversioner av vuxenkläder. Eller kläder som det på den tiden kallades. Jag menar inte att allt var bättre förr, tvärtom var det mesta antagligen sämre förr, men ibland tappar man perspektiv på vad som är det normala.
Själv är jag en stark förespråkare av barn som badar nakna och gör det gärna själv på landet. Nakenhet är inte samma sak som sex. Kroppar är inte samma sak som sex. Däremot finns det en sexualisering av kroppen (kvinnor, barn och i viss mån män) som är hemsk. Utan forskning i ryggen är jag säker på att människan aldrig tidigare blivit utsatt för lika många bilder på retucherade kvinnokroppar i utmanade ställningar. Magasin, utomhusreklam, tv, film, internet pressar upp kroppar i våra ansikten. Överallt. Hela tiden. Snygga kroppar säljer. Sex säljer. Det är omöjligt att undgå slanka, jämna vältrimmmade kvinnor i små klädesplagg. Inte alls konstigt att allt yngre barn tar modell och vill se ut som dem.
Ett annat problem är det eviga skuldbeläggandet av mammor. Det är tydligen mammornas fel att sjuåringarna vill klä sig i bh:n och klädföretagen gör bara som kunderna önskar. Grattis kapitalismen! Jag skulle gärna se en diskussion om att precis allt ansvar i samhället inte ska ligga på konsumenten. Det går nämligen inte alltid att rösta med plånboken. (Och don't get me started om att pappor också är föräldrar)
Är det fel att åttaåringar vill ha bh:n? Jag vet inte. Vi borde kanske ta ett steg tillbaka och fundera på hur mycket energi, tid och pengar som vuxna lägger på att bli snygga. För det är vår besatthet av kroppar som gör att också barn blir intresserade. Vi borde kanske bara sluta prata om kroppar hela tiden?
Nu är jag ju inte som Charlotte historiker, men jag har för mig att man inte behöver gå mer än femtio år tillbaka i tiden för att nå en tid då det inte fanns speciella barnkläder. Ungarna kläddes i miniatyrversioner av vuxenkläder. Eller kläder som det på den tiden kallades. Jag menar inte att allt var bättre förr, tvärtom var det mesta antagligen sämre förr, men ibland tappar man perspektiv på vad som är det normala.
Själv är jag en stark förespråkare av barn som badar nakna och gör det gärna själv på landet. Nakenhet är inte samma sak som sex. Kroppar är inte samma sak som sex. Däremot finns det en sexualisering av kroppen (kvinnor, barn och i viss mån män) som är hemsk. Utan forskning i ryggen är jag säker på att människan aldrig tidigare blivit utsatt för lika många bilder på retucherade kvinnokroppar i utmanade ställningar. Magasin, utomhusreklam, tv, film, internet pressar upp kroppar i våra ansikten. Överallt. Hela tiden. Snygga kroppar säljer. Sex säljer. Det är omöjligt att undgå slanka, jämna vältrimmmade kvinnor i små klädesplagg. Inte alls konstigt att allt yngre barn tar modell och vill se ut som dem.
Ett annat problem är det eviga skuldbeläggandet av mammor. Det är tydligen mammornas fel att sjuåringarna vill klä sig i bh:n och klädföretagen gör bara som kunderna önskar. Grattis kapitalismen! Jag skulle gärna se en diskussion om att precis allt ansvar i samhället inte ska ligga på konsumenten. Det går nämligen inte alltid att rösta med plånboken. (Och don't get me started om att pappor också är föräldrar)
Är det fel att åttaåringar vill ha bh:n? Jag vet inte. Vi borde kanske ta ett steg tillbaka och fundera på hur mycket energi, tid och pengar som vuxna lägger på att bli snygga. För det är vår besatthet av kroppar som gör att också barn blir intresserade. Vi borde kanske bara sluta prata om kroppar hela tiden?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 13 years ago
Kanske man rentav inte ska prata om sin kropp i negativa ordalag i barnens närhet. För då är väl risken stor att de apar efter...Och detdär med bh:ar, kanske det trots allt är bäst att man väntar tills man fått bröst "på riktigt". Jag fick åtminstone min första bh när jag var 13-14 år (antagligen "för sent" idag om man jämför med tioåringar som redan får en bh)...
Anonym · 13 years ago
Att vi vuxna lägger så enormt mycket tid på att fundera på vad vi har på oss, vår vikt (tack för tipset att lyssna på Jenny Strömstedt) påverkar ju onekligen barnen. Att industrin inte är sen att hänga på är väl egentligen inte så konstigt. Jag blev egentligen först ordentligt medveten om skenheten med barns kläder då jag fick en pojke Den äldre är en flicka). Han ska, enligt stora klädkedjor, kläs i dinosaurier, flames, svart, militärgrönt... Till den äldre blivande tonåringen, undvek jag att köpa en simppare med vaddering i på Stora Varuhuset i Helsingfors (barnavdelning). Huj Etta
Anonym · 13 years ago
Bra skrivet. Nu har jag själv bara söner, men har märkt precis detta fenomen. Har flera gånger blivit förundrad över utbudet av flickkläder. Visserligen finns det större urval för flickor, men sannolikt lika hopplöst dåligt av "gångbara" kläder. Har ett par gånger reagerat starkt då de på småbarnsavdelningen (alltså klart under skolålder) såldes "napaskjortor". Hur tänker man om man tillverkar sådant för 5-åringar? Men, mammor och pappor, köp inte dem heller. Det är ändå i slutändan vårt ansvar. Drar parallell till överviktiga barn. De kan inte äta snask och hamburgare om inte VI köper det.
Anna · 13 years ago
Precis som första anonym skriver tror jag det är viktigt att inte tala negativt om sin kropp inför andra. (helst förstås inte tycka negativt om den alls men sina känslor har man svårare att påverka)När jag växte upp hörde jag aldrig negativa kommentarer om kroppar hemma. Trots att min mamma har svår övervikt klagade hon aldrig över det. Det här märkte jag först nu när jag med min treåring tillbringade en del tid med barnets farföräldrar. Farmodern, som är normalviktig, klagade flera gånger per dag hur stor mage hon har. Det tog inte länge förrän min treåring började klämma på sin mage och tyckte att den var stor, med samma klagande röst.Jag har alltid gillat min kropp. Om det beror på att jag har fått en sund syn på kroppar via uppfostran eller inte vet jag inte men delvis har det säkert påverkat.
Lo · 13 years ago
Jag tror inte att små tjejer blrjar med bh för att de är missnöjda med sin kropp- snarare är de stolta över den och vad den ska bli. Jag är inte flrtjust i bh på platta småflickor, men min elvaåring (snart 12), har precis övergått från topp (dvs kort linne)till bh för att det känns bättre och är mer bekvämt. Hon har definitivt bröst och har inget emot dem, vilket känns skönt för någon som är uppvuxen i en tid (80-tal), då man (trots eller kanske tack vare) samantha fox inte såg det som en direkt fördel.Nioåringen får vänta tills hon har några...
Anonym · 13 years ago
Tycker DU har helt rätt!