Lyssnade på En varg söker sin pod med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. De pratade bland annat om Beyoncé, hennes relation till H&M; och fjärde vågens feminism. Samma morgon läste jag en intervju med Ebba Witt-Brattström som firar sextio år på jorden. Witt-Brattström sade bland annat att det var roligt för henne att få vara med i den finlandssvenska feministtidskriften Astra och att hon inte är rätt sorts feminist för att få vara med i motsvarande Bang i Sverige. Hon sade också att det är så skönt att vara i Finland eftersom vi här lever femton år efter Sverige också i den feministiska diskussionen. Här är det feminismen mer tillåtande, alla varianter får komma fram. I Sverige är feminismen mer ideologiserad.
Det här är så intressant. Jag håller med Witt-Brattström om att feminismen ska vara tillåtande och inkluderande. Åtminstone i Finland är det fortfarande en så liten rörelse att vi inte har råd att tillrättavisa varandra om hur den rätt feministen är.
Däremot är jämställdhet ingen subjektiv fråga. Man kan inte vara jämställd på sitt eget sätt. Antingen lever man jämställt (fruktansvärt svårt) eller så gör man inte det (lite lättare). Men det är ingen accessoar man kan bära bara för att det är trendigt för tillfället.
För övrigt är En varg söker sin pod en utmärkt podcast. Jag håller verkligen inte alltid med och tycker att det fnissas allt för mycket, men samtidigt vill jag ofta ge mig in i diskussionen och komme med motargument. Och det måste väl vara ett tecken på att Strömquist och Ringskog Ferrada-Noli gjort någonting rätt.
johanna · 13 years ago
Jag gillar Ebba W-B, men tycker ibland att hon gör det onödigt bråkigt för sig. Hon har själv en ganska tillrättavisande och mästrande attityd och jag kan tänka mig att de som gör Bang tycker att de själva bäst vet hur tidningen ska göras, samtidigt som Ebba med 45 års erfarenhet av kvinnokamp har en helt annan idé. Hon är ju ett känt namn och har inte varit verksam i Finland så länge, så folk kanske är mer inkluderande mot just henne av den anledningen?
Anna · 13 years ago
Intressant det här! Jag har flera gånger funderat på om jag lever jämställt eller inte. Du kan kanske hjälpa mig att svara på frågan.Jag och min man delar på de allra flesta sysslorna, men inte lika. Han lagar mera mat än jag men i gengäld handlar jag all mat. När vi är hemma är vi båda med barnen ungefär lika mycket. Vi diskar och städar i köket precis lika mycket - han varannan kväll, jag varannan kväll, medan den andra nattar barnen. Städar gör vi också lika mycket (eller egentligen lika lite). Vi sätter båda ner lika mycket tid på hushållsarbete vilket betyder att vi har lika mycket fritid. Är vi jämställda trots att vi inte delar allt lika utan bara gör lika mycket av det totala hemarbetet?
Peppe · 13 years ago
Johanna: jag tror att du slår huvudet på spiken. Tyckte att det var intressant att se skillnaderna mellan feminismen i Sverige och Finland. Man är kanske lite strängare i Sverige.Anna: jag tycker absolut inte att man måste göra samma sysslor. Det låter som om ni lever mycket jämställt. GRATTIS! Eller bra jobbat, borde jag väl säga. Sånt kommer ju inte av sig självt.
Anna · 13 years ago
Tack för svaret! Det var vad jag hoppades på. Ifall man skulle vara tvungen att dela allt precis lika för att vara jämställda skulle ju inte jämställdhet nödvändigtvis vara något man vill uppnå. (jag gillar att handla mat men någon annan får gärna laga den, t.ex)
Anonym · 13 years ago
Öh? Finns det bara en enda definition av att leva jämställt menar du? Hur skulle då denna enda definition se ut? Vad är det som gör att just denna enda definition skulle vara den rätta? Vem har den objektiva makten att besluta om denna enda definition?
Fiat · 13 years ago
Just nu tycker jag att det är jobbigt här med att det blir så bråkigt. Tycker absolut att det ska finnas kritik inom feminismen (som den som är igång här nu om att feminismen i Sverige bara utgår från vita medelklasskvinnor), men ibland blir det för mycket okonstruktiv skit om vad som är riktig feminism och vem som är mest äkta och vad som betyder något. Har precis blivit pikad för åsikter jag inte har av någon som tycker att det är viktigare med global rättvisa för alla kvinnor än vad det är för den enskilda personen att navelskåda uppfostran av sina egna barn. Har så himla svårt att ställa saker mot varandra på det sättet. Och blir lite ledsen när någon som är bättre påläst om globala problem inte är ödmjuk utan aggressiv och får en att känna sig korkad. På det sättet förstår jag Ebba Witt Brattström och tänker att Finland - guuuu så trevligt att få vara där ett tag! Samtidigt är jag så klart väldigt glad över att vi har kommit så långt här, även om det kanske står lite still i leden just nu.