ännu mera jämställdhet
14 years ago
Charlotte skriver ett så jäkla bra och ärligt inlägg om jämställdhet i familjen. Om hur hon som forskar i och mer eller mindre dagligen skriver om jämställdhet ändå faller i fällan där hon städar och vabbar mest.
Jag måste skriva färdigt en text för Hbl, men ska formulera ett inlägg om hur jämställda Maggan och jag är senare i dag. Inte hur jämställda vi är senare i dag, men hur jämställt vi lever varje dag. Ni fattar.
Det är lätt att säga att man lever jämställt "på vårt eget sätt" eftersom det finns nåt slags status i att leva i ett jämställt förhållande, men om man synar relationen ur några faktiska punkter (t.ex. vem som sköter merparten av det oavlönade hushållsarbetet, vem som stannar hemma med sjukt barn, hur man delar upp föräldraledigheten, vem som kommer ihåg vad som fattas i kylskåpet osv) blir det lätt tydligt att få av oss på riktigt är jämställda.
För övrigt är jag osäker på om jämställdhet verkligen är en subjektiv upplevelse. Antingen tjänar man lika, har samma rättigheter och skyldigheter och tid för sig själv eller så har man inte det.
Markus Haakana kommenterar med ett jättelång och smart inlägg om hur han och hans fru löst det. Här är ett utdrag:
Jag och min fru gjorde upp var sin Excel-tabell i somras. Vi listade alla hemsysslor som återkom minst en gång om året, vi försökte vara så detaljerade som möjligt. Sedan gick vi igenom sysslorna och gjorde listorna enhetliga. Efter det fyllde vi i, var för sig, vilka sysslor jag tog hand om, vilka hon tog hand om, vilka vi delade precis jämnt på och vilka vi glatt outsourcat. Sedan följde det intressanta, dvs. genomgången av våra respektive listor. Det var enormt intressant och gav upphov till många diskussioner – men inga gräl. En poäng i sammanhanget är att man inte ska nöja sig med att räkna antal sysslor, utan också se med vilken frekvens de utförs. Mat lagar någon varje dag, däck byter någon två gånger om året. Jag kan varmt rekommendera denna övning för alla som funderar över graden av jämställdhet i sin relation.
Jag måste skriva färdigt en text för Hbl, men ska formulera ett inlägg om hur jämställda Maggan och jag är senare i dag. Inte hur jämställda vi är senare i dag, men hur jämställt vi lever varje dag. Ni fattar.
Det är lätt att säga att man lever jämställt "på vårt eget sätt" eftersom det finns nåt slags status i att leva i ett jämställt förhållande, men om man synar relationen ur några faktiska punkter (t.ex. vem som sköter merparten av det oavlönade hushållsarbetet, vem som stannar hemma med sjukt barn, hur man delar upp föräldraledigheten, vem som kommer ihåg vad som fattas i kylskåpet osv) blir det lätt tydligt att få av oss på riktigt är jämställda.
För övrigt är jag osäker på om jämställdhet verkligen är en subjektiv upplevelse. Antingen tjänar man lika, har samma rättigheter och skyldigheter och tid för sig själv eller så har man inte det.
Markus Haakana kommenterar med ett jättelång och smart inlägg om hur han och hans fru löst det. Här är ett utdrag:
Jag och min fru gjorde upp var sin Excel-tabell i somras. Vi listade alla hemsysslor som återkom minst en gång om året, vi försökte vara så detaljerade som möjligt. Sedan gick vi igenom sysslorna och gjorde listorna enhetliga. Efter det fyllde vi i, var för sig, vilka sysslor jag tog hand om, vilka hon tog hand om, vilka vi delade precis jämnt på och vilka vi glatt outsourcat. Sedan följde det intressanta, dvs. genomgången av våra respektive listor. Det var enormt intressant och gav upphov till många diskussioner – men inga gräl. En poäng i sammanhanget är att man inte ska nöja sig med att räkna antal sysslor, utan också se med vilken frekvens de utförs. Mat lagar någon varje dag, däck byter någon två gånger om året. Jag kan varmt rekommendera denna övning för alla som funderar över graden av jämställdhet i sin relation.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Charlotte · 14 years ago
Jag undrar om man skulle prova det där som Markus Haakana föreslår? Det skulle kanske vara spännande. Maken och jag pratade i går om hur han är viktigare i världen och jag viktigare i hushållet och hur det inte är riktigt bra. Han höll inte med om fördelningen och så räknade han på det och konstaterade att jag var viktigare än honom i världen 13 % av årets dagar. Och sedan var den diskussionen färdig liksom. 13 % talar sitt tydliga språk.Och Haakana är lite rolig som ber om ursäkt om ifall jag tycker att han låter kritisk när han skriver en synnerligen tänkvärd och bra kommentar, och så tar det inte lång tid innan antigenusfolket är där och menar att jag måste räkna in att mitt jobb egentligen inte är ett riktigt jobb (forskare) utan borde räknas in i min fritid.
Lurkeslurk · 14 years ago
Men for helvede?! Antigenusfolkets tjafsande, alltså, inte M.H.
cruella · 14 years ago
Det här debatterade jag jättemycket för typ tio år sedan på olika föräldraforum och på mejllistor. Tvivlar inte på att diskussionen lever än, men nu när både jag, mannen och barnen är tio år äldre och mer så försvinner fokus till annat.Dock ska man nog inte inbilla sig att de mönster som präglas in under småbarnsåren försvinner bara för att ungarna börjar klara sig själva och till och med drar en del av det så kallade lasset hemma (handlar, lagar lite mat, tar hand om en del tvätt osv - en bra dag).Fascinerande var precis som du säger hur "jämställdhet" var en så åtråvärd medalj att man påstod ungefär vad som helst för att få kalla sig det. "Nöjd" till exempel. Haha!
Monica · 14 years ago
Superbra inlägg, men milda makter vilka kommentarer Charlotte får. Vad har folk för fel??!
cruella · 14 years ago
Kommentarerna är väldigt respektlösa, icke desto mindre snuddar de vid rätt så viktiga saker - som inte har med jämställdhet i förhållanden att göra, primärt.Vi är ju tämligen överens om att man ska kunna försörja sig på sitt arbete, eller hur? Även om deltid och låglönebranscher ruckar på den principen. Men kulturarbetare (muskiker, konstnärer, författare, skådisar etc) och även många forskare, främst inom humaniora, tillhör något slags flytande begrepp där. Hur många kulturarbetare är det inte som alltid tyckt att det har varit helt självklart (om än ej önskvärt) att man måste ha ett brödjobb förutom det konstnärliga utövandet - som ändå är den huvudsakliga (yrkes)identiteten?Det är väl där någonstans kommentarerna hakar i, fast på ett sätt som känns väldigt nedvärderande. Så ska ju inte diskussionen föras.
Softy · 14 years ago
Jag undrar också lite om jämställdhet är en subjektiv upplevelse... Så länge man är PÅ RIKTIGT nöjd (och inte bara intalar sig själv det) så är ju alla arrangemang ok. Men om det oftast är den ena parten som automatiskt ger efter, då kan man ju inte påstå att det är jämställt? I ett jämställt förhållande borde båda parter få klump i magen lika ofta i så fall då de tvingas göra avkall på både jobb- och fritidsplaner. Och bland mina vänner är det VÄLDIGT sällan mannen som måste jämka och flexa... MEN det finns också tillräckligt många undantag i min vänskapskrets för att jag ska kunna säga att det inte BEHÖVER vara så heller. (Lyckliga och kära kan man ju vara för det.)
Peppe · 14 years ago
Alltså tack igen för att ni är så vettiga här på bloggen. Man får tycka annorlunda, men ingen dissar någon för det.