Varning för starkt bildmaterial!
14 years ago
Alltså min syster födde ju barn på köksgolvet i går. Så här såg det ut. Varning för starkt bildmaterial!
Ni måste läsa den här diskussionen om föräldraledighet. Jean skriver bland annat (utryckt ur en större helhet):
Sen vill jag även hävda att det finns en fysiologisk (djurisk) aspekt där kvinnan själv ser sig som den primära föräldern och därför VILL ha merparten av föräldraledigheten. Och om så är fallet har den manliga parten inget i den diskussionen att hämta. Kvinnan och mannen är inte homogena djur även om vi så gärna vill dikta upp lagar och förhållningsregler som har det som bas.
Man kan ju inte basera världen på det man själv känner och Jeans påstående stämmer säkert på många nyblivna mammor. Men högst personligen har jag aldrig haft en djurisk drift av att vara den primära föräldern.
Ni måste läsa den här diskussionen om föräldraledighet. Jean skriver bland annat (utryckt ur en större helhet):
Sen vill jag även hävda att det finns en fysiologisk (djurisk) aspekt där kvinnan själv ser sig som den primära föräldern och därför VILL ha merparten av föräldraledigheten. Och om så är fallet har den manliga parten inget i den diskussionen att hämta. Kvinnan och mannen är inte homogena djur även om vi så gärna vill dikta upp lagar och förhållningsregler som har det som bas.
Man kan ju inte basera världen på det man själv känner och Jeans påstående stämmer säkert på många nyblivna mammor. Men högst personligen har jag aldrig haft en djurisk drift av att vara den primära föräldern.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 14 years ago
Hälsa och krama Pyret massor! Vau!! Och GRATTIS till moster oxå! :-) H. Johanna (alltså jag ex-gymnasiekamraten)
Peppe · 14 years ago
Kram på dig och ska hälsa och krama Pyret massvi!s
Hanna · 14 years ago
Jag har heller aldrig känt en djurisk drift att vara förälder nummer 1, men till min stora skam märkte jag att jag hade en stark egoistisk drift att i alla fall vara pikulite viktigare för vår son än min man. Alltså som en bekräftelse på att jag var en bra mamma. Jag tror att det här är en vanlig känsla, men dock ingenting att vara stolt över. Grundprincipen ska väl vara att vi är ett team där parterna inte tävlar med varandra.
Maria Turtschaninoff · 14 years ago
Inte jag heller. Inte alls. Som jag nämnt förut är ju min man Nr 1 hos sonen (eller var när sonen var mindre, nu börjar det jämna ut sig faktiskt - och det motsäger ju allt om att mamman MÅSTE vara viktigast då barnet är riktigt litet...), och jag har inte heller känt behov av att vara viktigast. Även om det faktiskt ibland svidit lite att vara nr 2. Nu när vi är lika viktiga känns det bra.