Presenter
14 years ago
Den senaste tiden har jag funderat en hel del på presenter. Det är roligt att ge grejer åt folk man gillar (Hietanen brukar t.ex. alltid ge mig böcker eller tidningar hon tror att jag skulle uppskatta), men problematiken i att drunkna i onödiga grejer.
För några dagar sedan skrev Friman ett utmärkt inlägg om barn som idkar något slags byteshandel av leksaker för att skaffa sig vänner. Friman tar avstamp i text hon läst i Helsingin Sanomat. Artikeln handlar om att barn tidigt lär sig marknadsekonomi och sociala funktioner (HS tyckte att det var bra och att vi vuxna inte ska blanda oss i ungarnas subkultur). Äh, ni måste nog läsa hela Frimanskans inlägg själva.
Jag läste sociologi som första biämne på universitetet och snubblade in på en kurs i antropologi (vi kallade vår föreläsare för Malaria-Kenneth eftersom han dragit på sig en släng av malaria nånstans i Borneotrakten) som handlade om hur befolkningen i den melanesiska arkipelagen utövade byteshandel med varandra för att upprätthålla fred. Det hette något i stil med kulasystemet. Man paddlade runt grannöarna och gav invånarna där presenter i utbyte mot att de inte invaderade ens egen ö.
Nu är det ju en sak att bibehålla fred mellan Söderhavsöar och en annan att lära sig hur man köper vänner (och att den med mest kapital har störst möjlighet att skaffa sig vänskap).
Och i exakt samma stund som jag tänkte: Vidar ska då sannerligen lära sig att vänskap inte är till salu! kom jag på mig själv med att ge bort ett Efva Attling-smycke åt Karine i Paris och ta emot ett Diorläppstift av samma kvinna (Karine, inte Efva). Hej byteshandel! Jag lever med andra ord inte alltid som jag lär. Men Karine hade med yttersta noggrannhet valt ut ett färg som skulle passa mina läppar.
För några dagar sedan skrev Friman ett utmärkt inlägg om barn som idkar något slags byteshandel av leksaker för att skaffa sig vänner. Friman tar avstamp i text hon läst i Helsingin Sanomat. Artikeln handlar om att barn tidigt lär sig marknadsekonomi och sociala funktioner (HS tyckte att det var bra och att vi vuxna inte ska blanda oss i ungarnas subkultur). Äh, ni måste nog läsa hela Frimanskans inlägg själva.
Jag läste sociologi som första biämne på universitetet och snubblade in på en kurs i antropologi (vi kallade vår föreläsare för Malaria-Kenneth eftersom han dragit på sig en släng av malaria nånstans i Borneotrakten) som handlade om hur befolkningen i den melanesiska arkipelagen utövade byteshandel med varandra för att upprätthålla fred. Det hette något i stil med kulasystemet. Man paddlade runt grannöarna och gav invånarna där presenter i utbyte mot att de inte invaderade ens egen ö.
Nu är det ju en sak att bibehålla fred mellan Söderhavsöar och en annan att lära sig hur man köper vänner (och att den med mest kapital har störst möjlighet att skaffa sig vänskap).
Och i exakt samma stund som jag tänkte: Vidar ska då sannerligen lära sig att vänskap inte är till salu! kom jag på mig själv med att ge bort ett Efva Attling-smycke åt Karine i Paris och ta emot ett Diorläppstift av samma kvinna (Karine, inte Efva). Hej byteshandel! Jag lever med andra ord inte alltid som jag lär. Men Karine hade med yttersta noggrannhet valt ut ett färg som skulle passa mina läppar.
 |
| Attlingen. |
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Waenthoronien · 14 years ago
Nå, när du och dina vänner ger presenter åt varandra är det iaf saker ni betalat med era egna pengar som ni själva jobbat ihop (utgår jag ifrån i alla fall), inte saker som era föräldrar köpt åt er för att ni ska ha själva, för sina (surt förvärvade) slantar.
Peppe · 14 years ago
det var precis det Friman sade i dag när vi åt lunch. Att det är en sak att köpa presenter åt varandra och en annan att ge bort grejer man själv fått i present.
smilla.ratata.fi · 14 years ago
Kulautbyte. Det är det det kallades. NEVER FORGET.
Peppe · 14 years ago
JA! Tack! Hur KUNDE jag glömma bort det?
Morzan · 14 years ago
Utan att ha läst den Frimanska texten så kom jag bara att tänka på ett uttryck som jag märkt passa väldigt bra i barnens värld.Keep your friends close, and your enemies even closer.Har någon t.ex. varit dum med femåringen på dagis, så löser vi det med att bjuda hem ifrågavarande barn en annan dag. Efter det brukar grälen inte återuppstå utan dom blir goda kompisar. Det är kanske också en slags muta, fast vi nu inte köper saker åt den andra ungen.
Peppe · 14 years ago
Morzan: vad roligt att du är här!Och tack! ska komma ihåg det där. Lite kill them with kindness.
Cat · 14 years ago
Jag tycker att det är en fin sak att ge saker till varandra men det är synd när det ska bli till en statusgrej, "vem ger de finaste presenterna"...oftast är behovet att ge ändå större än att få. Hur många gamla julklappar och onödiga presenter ligger inte och samlar damm hos mig men samtidigt känner man sig dålig om man skulle ens tänka tanken att ge bort någonting man fått i present. Så onödigt! Det borde ju vara naturligt att ge bort grejer någon annan har mera nytta av. lästips: Nonviolent money bloggen http://nonviolentmoney.wordpress.com/category/blogg/hon har skrivit en del om att ge också t.ex. här: http://nonviolentmoney.wordpress.com/2012/02/28/om-att-vaska-fram-annu-mera-gladje-nar-vi-ger-och-nar-vi-tar-emot/