Brådis
14 years ago
Lunchade med en god vän som berättade att hon på helgerna brukar joina sina barn då de sover dagssömn. Min spontana kommentar var ungefär:
"Åh, det är så vansinnigt skönt att sova på dagen! Men jag hinner helt enkelt inte med sånt."
Hon ba:
"Inte jag heller egentligen, men jag gör det ändå."
Det fick mig att skämmas lite över att jag tydligen tror att just jag har extramycket att göra. Och att tänka på att mitt bråttom enbart är mitt eget fel. Istället för att jogga, blogga, skriva, surfa, hänga på Twitter, träffa folk, ta frilansuppdrag och tro att jag måste vara så himla social hela tiden kunde jag till exempel sova dagssömn med mitt barn. Jag har ingen annan än mig själv att skylla.
Och att kokettera med att man är så himla upptagen hela tiden är ju bara ett sätt att signalera att man (alltså jag) är en mycket viktig och populär person. Dessutom är det direkt arrogant mot ensamstående trebarnsmammor som på riktig har bråttom. Föreställer jag mig.
"Åh, det är så vansinnigt skönt att sova på dagen! Men jag hinner helt enkelt inte med sånt."
Hon ba:
"Inte jag heller egentligen, men jag gör det ändå."
Det fick mig att skämmas lite över att jag tydligen tror att just jag har extramycket att göra. Och att tänka på att mitt bråttom enbart är mitt eget fel. Istället för att jogga, blogga, skriva, surfa, hänga på Twitter, träffa folk, ta frilansuppdrag och tro att jag måste vara så himla social hela tiden kunde jag till exempel sova dagssömn med mitt barn. Jag har ingen annan än mig själv att skylla.
Och att kokettera med att man är så himla upptagen hela tiden är ju bara ett sätt att signalera att man (alltså jag) är en mycket viktig och populär person. Dessutom är det direkt arrogant mot ensamstående trebarnsmammor som på riktig har bråttom. Föreställer jag mig.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 14 years ago
Intressant inlägg.Tycker det är delvis rätt att man om man (i princip) väljer själv att blogga vara social twittra etc etc, så har man förlorat rätten att gnälla på hur "lite tid" man har gentemot en person som verkligen har bråttom "på riktigt". Sånt är extremt provocerande och fy fan vad jag kan bli arg när t.ex. en av mina vänner bara gnäller om hur jävla lite tid hen har när hen egentligen bara sover till tolv på dagen, gör lite skolarbete när hen känner för det, och sen lever på sina föräldrars pengar. I stort sett. Sen igen, den här kompisen gnäller ju ihjäl sig på allt i hens liv. Det är nu en jobbig partner, kläder som inte passar och satan i gatan, ALLT.Poängen med den här sluddriga kommentaren är att det är fittigt idiotiskt att gnälla över sitt liv om man har möjlighet att i stort sett välja själv vad man gör. Det är faktiskt arrogant också. Och den där "jag är så upptagen och viktig"-attityden är så jävla störande.Men sen igen, man måste ju få gnälla lite också. Inte bara sänka huvudet och knega ihjäl sig. OCH en slitande trebarnsmamma har ju också (i princip) valt sin situation.Förstår man alls vad jag försöker säga här? Hoppas det. Har ju inte tid att förbättra mig :)Mvh. Anonym och Ansiktslös
Peppe · 14 years ago
Jag fattar precis vad du menar och håller med. Ibland måste man få spy ut irritation och klaga till ordentligt. Så länge det inte blir en vana för det är jävligt tröttsamt för alla andra runt omkring.Sen, som du säger, är det där med att ha bråttom också väldigt subjektivt.
Linnéa · 14 years ago
Vad fint/ödmjukt du skriver. Dagssömn är bland de bästa som finns. När jag vet att alla andra håller på med sitt och jag ligger under täcket och myser. Bort från allt/alla.
Kaaja · 14 years ago
Hej igen. Är ledig idag och har tid att kommentera på bloggar. Höhö.Alla får sina 24 timmar i dygnet, men gör vad man vill av dem. Jag behöver mycket sömn och är mest bitter av att andra verkar behöva sova kortare tid. Där försvinner timmar. Som ickesambo utan barn blir jag åtminstone lika provocerad av mammor som gnäller över hur lite tid de har p.ga. allt de gör med/för sina barn som karriärister som gnäller hur lite tid de har för att de jobbar så mycket. Allt är självvalt och jag tycker inte det är koolt på något vis att gnälla över hur mycket man har att göra. Varför kan man inte vara stolt istället över att man har haft vilja och energi till att göra många saker?En sak till, hur ironiskt är det att vi gnäller över att folk gnäller?
Peppe · 14 years ago
Linnéa: tack! jag älskar också dagssömn och tar den på allvar. Klär av mig och kryper in under täcket och sover lätte två timmar.Kaaja. kiva med kommentarer! Du borde vara ledig oftare. Håller med om att alla själva kan välja hur och var de vill tillbringa sin fritid (eller inte alla, men de flesta av oss här i väst). Jag tror att det uppfattas som lite fint att säga att man är upptagen, men som allt annat kommer det säkert en motreaktion och ledig tid kommer att vara hårdvaluta på marknaden. Och STOR ironi. :)
T-anna · 14 years ago
Fast asså, på helgerna har jag öht knappt tid för twitter eller internet, har jag märkt, jag har fullt upp med sånt man inte hinner i veckorna (handla mat, måla grejer, resa till byggvaruhus/klädaffär/vad som nu behövs, träna, sy, baka, laga riktigare mat osv.) Sova tupplur kan jag bara göra när jag inte är stressad eller har annat som måste göras, så det blir oftast inte. Men jag har inga problem med att folk "klagar", det är ju sant, det FINNS inte tillräckligt med tid. Och jag har inte ens barn.
Sara · 14 years ago
Ja, nä, alltsâ, arrogant tycker jag nog inte att det är? Det handlar väl nâgonstans om prioriteringar, det finns ju bara en sak som är rättvist och jämlikt fördelat här i världen och det är ju tiden. Vi har alla 24 (futtiga!) timmar pâ vâra dygn, att disponera som vi vill eller behöver.
Sofia · 14 years ago
Jag tycker ditt inlägg var fint och ödmjukt, oavsett hur relativt stress, upptagenhet och "gnäll" är.
Bloggpris-kommentatorn · 14 years ago
da da DAAAM!
Nea · 14 years ago
Det är mycket man säger som känns dumt, men först just då man sagt det och fått ett svar. Tack för att du erkänner att det händer också dig :-)Men måste säga att jag ibland förundrar mig över varför man blir mer betydelsefull, seriös, smart och viktig då man har mycket att göra, helst nästan för mycket? Kan man inte istället vara ännu smartare och fixa sin vardag så man inte är överhopad??