Bloggen
14 years ago
Träffade en gammal vän i Stockholm. Vi pratade om att skriva dagbok och vännen sade att hon funderar på att börja göra det bara för att minnas vad hon sysslat med. Jag sade att jag också funderat på att skriva dagbok, men att det inte finns utrymme för privatskriverier bland allt offentligt påstående i mitt liv. Hon sade att bloggen väl är en slags dagbok.
Bloggen är till viss del en påminnelse om vad jag sysslat med under de senaste sju åren. Åtminstone i stora drag. Tre hem, lika många pojkvänner, fyra jobb, ett barn, ett bröllop, ett stort antal resor och fester, böcker och tusentals (7074 stycken) tankar i form av inlägg. Ibland är jag vansinnigt trött på bloggen och mig själv. Nästan lika ofta på internets oförmåga att se nyanser, djup och ironi. Samtidigt har jag också de få gånger bloggen har legat nere lindrig ångest över tanken på att inte kunna kommunicera med er.
Min målsättning är att säga något i varje inlägg, leverera en tanke eller ett budskap i stället för att bara rabbla upp en lista på vad jag gjort eller köpt. Det funkar inte alltid. Dagar då jag till exempel ska skriva åsiktsbaserade texter i mitt jobb är det svårare att vara smart här. Eftersom bloggen är oavlönat arbete prioriterar jag vanligtvis texter som ger mig betalt. Ofta önskar jag att jag hade mer tid här att formulera mig och prata med er.
Bloggen gett mig kontakter, nya vänner, jobb, information, nya perspektiv, fungerat som en slags cv och portfolio och levererat massor av kärlek. Bloggen som är för övrigt inte alls döende som någon påstod. Tvärtom har den etablerat sig. Gå in och rösta på årets bloggar på Bloggpriset.fi.
Jag fick förresten ett samtal med en otroligt rolig nyhet för en liten stund sedan. Berättar i morgon efter att jag pratat med min chef.
Bloggen är till viss del en påminnelse om vad jag sysslat med under de senaste sju åren. Åtminstone i stora drag. Tre hem, lika många pojkvänner, fyra jobb, ett barn, ett bröllop, ett stort antal resor och fester, böcker och tusentals (7074 stycken) tankar i form av inlägg. Ibland är jag vansinnigt trött på bloggen och mig själv. Nästan lika ofta på internets oförmåga att se nyanser, djup och ironi. Samtidigt har jag också de få gånger bloggen har legat nere lindrig ångest över tanken på att inte kunna kommunicera med er.
Min målsättning är att säga något i varje inlägg, leverera en tanke eller ett budskap i stället för att bara rabbla upp en lista på vad jag gjort eller köpt. Det funkar inte alltid. Dagar då jag till exempel ska skriva åsiktsbaserade texter i mitt jobb är det svårare att vara smart här. Eftersom bloggen är oavlönat arbete prioriterar jag vanligtvis texter som ger mig betalt. Ofta önskar jag att jag hade mer tid här att formulera mig och prata med er.
Bloggen gett mig kontakter, nya vänner, jobb, information, nya perspektiv, fungerat som en slags cv och portfolio och levererat massor av kärlek. Bloggen som är för övrigt inte alls döende som någon påstod. Tvärtom har den etablerat sig. Gå in och rösta på årets bloggar på Bloggpriset.fi.
Jag fick förresten ett samtal med en otroligt rolig nyhet för en liten stund sedan. Berättar i morgon efter att jag pratat med min chef.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Louise · 14 years ago
Men känner du inte ibland att du vill skriva ner de djupaste tankarna och känslorna? Jag har inte haft nån blogg men jag har skrivit dagbok i 2 år. Började då jag var i en depressiv period för att enklare kunna kartlägga mitt mående. Rekommenderar det nog :)
Peppe · 14 years ago
Jag det gär jag. Och du har rätt, jag borde testa på att skriva ner mina djupaste tankar och känslor.
Nea · 14 years ago
Min egenhet är att jag skrivit dagbok sedan 1997, varje dag förutom då jag glömt, vilket händer kanske fem gånger om året. Men då har jag inte någon form av målsättning med dagboken utan skriver de tankar jag har just då på kvällen. (Skriver alltid just innan jag börjar sova) Har tänkt som så att tankarna jag har då berättar säkert något om dagen som gått och vad som fastnat. Ibland kan det hända att stora händelser blir onämnda och något litet istället bearbetat, men då är det så. Skulle aldrig vilja att någon bekant läste det jag skriver. Det är inte menat för någon. Och därför funderar jag ibland vad sjuttsingen som ska händå med alla dagböckerna mina i framtiden. (Har en femårsdagbok nuförtiden för att slippa köpa ny hela tiden). Nåja, det här svamlet svarade inte riktigt på dina funderingar. Men blev inspirerad då ordet "dagbok" dök upp :-)
Peppe · 14 years ago
Ne: jag tycker att det är intressant att läsa hur andra gör och tänker, så tack för din kommentar. Jag skrev dagbok som en dåre när jag var tonåring och har nu lite lite ångest över att mina dagböcker fortfarande finns hemma hos min mamma och att någon kanske hittar och läser dem. Innehållet torde vara oacceptabelt pinsamt.
E · 14 years ago
Jag har precis börjat skriva dagbok igen. Det är jätteskönt att bara skriva för sina egna ögon. Jag tror att jag kommer att fortsätta så i perioder av ackumulerad grubbel.