Milen

14 years ago

Åt middag med Annica och Lena-Fi i går och som alla andra diskussioner jag fört med folk det senaste året kom vi in på vad som är en lämplig tid om man ska springa en mil. Annica sade att gubbarna på hennes jobb inte pratar om något annat än hur långt, högt och snabbt de springer/klättrar/cyklar.

Det beror på att löpning just nu är trendigt, men också på något slags dödsångest som drabbar folk över trettio. Att livet plötsligt känns ändligt och man vill sakta ner det kroppsliga förfallet. För de flesta som springer är i min ålder. Känner själv inge 22-åringar som löper 40 kilometer i veckan.

Och nu är jag så åksjuk att ni får a) vänta på slutet av resonemanget tills jag anländer till Göteborg eller b) fylla i resten själva i kommentarsfältet.

E · 14 years ago
Min chef som snart fyller 37 hävdar att långspringandet och triathlon-boomen är typiskt 40-årskrisande. Men nu kan jag alltså upplysa henne om att den nojan för somliga kommer ännu tidigare. Samtidigt som jag självgott drar slutsatsen att den här soffliggarkroppen aldrig har varit ens i närheten av dödsångest. Ha, så har vi vänt lättja till ett slags sundhet!

Johanna · 14 years ago
Jag har sprungit 40 km eller mer sen jag var 19. Nu är jag 20+ och snittar 70-80 km i veckan. Ibland blir det 40 km, ibland över 200. Är jag alltså en medelålders tant egentligen?

Peppe · 14 years ago
E: jag hyllar dig! Kanske du kan dra sjävhjälpskurser i att inte ha dödsångest?Johanna: du är fan helt otrolig kvinna!

freja · 14 years ago
Mina föräldrar,respektive 54 och 58 år,ger mig ångest av sitt joggande/sportande.Dom har sprungit HKI och STHLM maraton,halvmaraton,länsiväyläjouksu,midnight run,you name it. Därtill så går dom på bla.bodypump.Stolt är jag ju men sku ju va något om man själv sku klara av det

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.