Är jag! På min första semesterdag ska jag ge tre intervjuer och själv göra en. För er med en radiomaskin i er närhet pratar jag om Rättviseförmedlingen i Finland efter 15.30 på radio Vega.
Kort innan jag lunchar med
Friman: Jag började dagen med att i sällskap av Linda Grönqvist prata om journalister och varumärken. Jag tror inte på att skapa ett varumärke av mig själv. För mig är ett varumärke någonting kommersiellt och jobbar man som oberoende journalist kan man inte vara köpt. Däremot ser jag ett mervärde i att synas i bloggen och i andra medier eftersom det ger mig en möjlighet att göra saker jag tycker om och direkt brinner för, till exempel jämställdhet eller sociala medier. Dessutom når jag ut till folk genom bloggen och skapar på så vis en diskussion snarare än den monolog som gammelmedia ofta bjuder på.
En annan sak är att det finns journalister som jobbar som programledare och/eller bloggare med alla programledare oh bloggare är inte journalister.
Nu måste jag rusa. Vi fortsätter resonemanget senare. |
| Byxor och linne i sann farbror på soffan-stil. |
minna lindeb · 14 years ago
Fint och välformulerat resonemang. Du är en klok farbror :)
linnea · 14 years ago
Wau, du tar det lugnt på semestern;) Gillar din outfit.
frokennytta · 14 years ago
Gillar dagens klädsel.
Anonym · 14 years ago
Intressant syn på "varumärke". Är det för att det heter "varu-" som du tänker "kommersiellt" och "produkt"?Om du tänker på engelska istället, på "brand" och "branded"? Var är det som "brännmärker" (utmärker) dig? Hur vill du att människor ska uppfatta dig - vad ska de tänka när de tänker "Peppe"?Jag tror ingen (särskilt inte någon som uttalar sig offentligt på något sätt) kan undvika att vara ett varumärke; förknippat med vissa känslor, värderingar, åsikter, handlingar. För mig har du ett väldigt tydligt varumärke som bloggare (och därför läser jag den) och det är väl inget att skämmas för? Läkare utan gränser är inte kommersiellt (vad jag vet i alla fall). Inte Amnesty heller. Men väldigt tydligt brännmärkta med vad de står för...Att fundera på kanske.
Peppe · 14 years ago
Minna L: tack kompis!Linnea: nu när dessa intervjuer är över är jag helt slut i huvu. Fröken Nytta: tack!ANonym: för mig är skillnaden med mellan en organisation och en människa att en person är så mycket mer komplex. Läkare utan gränser och Amnesty jobbar för mycket goda ändamål. Jag vill också jobba för ändamål som jag tycker är viktiga, men en människa är så mycket mer komplex. Man är inte bara en sak, ett ändamål, en blogg, ett jobb utan mycket mycket mer. Massor av olika roller.Om du förstår vad jag menar.
den elaka bloggaren · 14 years ago
det tåget har säkert redan gått att försöka undvika att alla börjar använda "mervärde" på det sätt som t.ex. du gör i texten? jag blev i tiden irriterad, när jag började studera på yrkeshögskola, och fick höra att mänskor i det yrke jag eftersträvade skulle skapa "mervärde".för som gammal marxist visste jag att "mervärde" tills för några år sen betydde "det värde som enligt marxistisk ekonomisk analys arbetaren skapar men inte får någon lön för, med andra ord, det som utgör kapitalistens profit, eller stulna arbete" (wikipedia har också en bra beskrivning).men det tåget har väl nog gått ren.
Peppe · 14 years ago
elaka: jag förstår vad du menar. många använder bloggen för extremt kommersiella och konsumtionshetsade syften.för mig är bl.a. bloggen och synlighet ett sätt att få ett lite roligare dagsverke (eftersom jobbet tar upp så stor del av min tid vill jag gärna göra så roliga och meningsfulla saker som möjligt) och lyfta fram ämnen som jag tycker är viktiga. Ibland får jag betalt för det, andra gågner gör jag det gratis.
Anonym · 14 years ago
elaka: Kapitalisten kanske också vill ha lite lön (istället för att bara låna ut pengarna gratis)? Om allt bara går jämt ut i ett företag finns det ju inte mycket över heller att satsa på sånt som inte direkt eller omedelbart "skapar mervärde" - t ex sociala medarbetaraktiviteter eller kompetensutveckling. Komplex fråga, inte så enkelt besvarad kanske?Peppe: En person är defintivt mer komplex än bara en blogg. Men vi som enbart läser ser ju inte det fullt ut, oavsett hur mycket du delar med dig. Vi ser "bloggaren Peppe" bara :-) Jag känner ju inte dig. Vet inte hur du skrattar, pratar, vaknar eller vad som gör dig riktigt förbannad på din man eller dina vänner. Du skriver inte om allt som händer i ditt liv här (utgår jag ifrån i alla fall, för du verkar ha stor integritet; personlig men inte privat) utan det är en putsad version; den du är villig att dela med dig av. Och jag uppskattar den mycket. Du har bestämt vissa regler för bloggen, gissar jag - "det här står jag för och kan skriva om" - och de är väl inte jättemycket annorlunda än ett företags regler (som ju verkligen är en komplex organism, skapad kanske av många tusen individers viljor och idéer tillsammans)? Och om jag, i något kommersiellt (eller ideellt om vi nu skiljer på dem, offentligt kanske är ett bättre neutralt ord) sammanhang, skulle vilja anlita dig - som professionell bloggare - vad ska jag gå på om inte det ditt "varumärke" står för? Sen kanske jag också skulle tycka det vore kul att bli vän med dig - men det är ju en helt annan och mer personrelaterad fråga. Och sannolikheten är väl lika stor som att jag skulle bli vän med Madonna :-) (som också har ett starkt varumärke - det är inte många som klarar sig utan efternamn...)Jag säger bara att vissa "kommersiella" ord kanske inte är så obehagliga om man tänker lite mer positivt på dem. Människor har ju ändå gjort affärer med varandra i rätt många år - det kan väl inte vara all bad?
den elaka bloggaren · 14 years ago
anonym: det var inga svåra frågor. profit är inte lön, det är ränta. det är inte så "lite" det handlar om. kapitalisten har dessutom ofta fått sitt startkapital "gratis" genom arv eller första optionerna i pappas firma. profiten används ju aldrig för utbildning eller andra omkostnader, den betalas ju ut till kapitalisten. pengar till personalens fortbildning etc. ingår i utgifterna för reproduktionen av arbetskraften, och påverkar inte utbetalningen av profiten. förstår inte vad det har med saken att göra.snälla anonym, mitt inlägg var inte en inbjudan till diskussion om grundläggande ekonomiska fakta, utan bara en tanke om vad ordet "mervärde" tills för några år sen syftade på i det svenska språket och hur jag är obekväm med att det börjar säljas som ett helt annat koncept, såsom för att urvattna dess tidigare, politiskt färgade, associationer. låtom oss bespara peppes blogg från den tråkiga diskussion som det här kunde bli.
Anonym · 14 years ago
elaka: Jag håller med. En sådan diskussion hade kunnat vara spännande över ett glas vin eller två (spännande eftersom jag uppenbarligen fått en utbildning där ordet "mervärde" inte har någon som helst politisk anknytning - bara företagsekonomisk), men förmodligen rätt tråkig för andra att läsa om. Det är alltid roligt att utforska tankarna hos nån som tanker annorlunda än en själv - men inte här.
Peppe · 14 years ago
Anonym och elaka: tack för bra resonemang och tankeväckande kommentarer. Det är precis såna här diskussioner som gör att jag älskar bloggandet, Och tack för att ni diskuterar så civiliserat.Vore kul med ett glas vin en sen sommarnatt, men eftersom jag är den enda som fläker ut mig offentligt får vi fortsätta att prata här på bloggen.
den elaka bloggaren · 14 years ago
anonym: det finns antagligen variationer på hur mervärde används, jag kan tänka mig att ordet används annorlunda inom discipliner där man inte anser att det är ett motsatsförhållande mellan kapital och arbete, utan man istället betonar symbiosen dem emellan. det var ju den symbiosen som gamla marx argumenterade emot.peppe: roligt att du orkar med sånahär kommentarer, men beklagar anonymiteten, den är både en frihet och sen bara tråkig..
Anonym · 14 years ago
Tack själva!Jag beklagar anonymiteten (vet dock inte vad mitt namn skulle tillföra eftersom jag bor väldigt långt från Helsingfors, inte ens i samma land, och inte "finns" på nätet i något annat sammanhang). Detta var dock en diskussion som intresserade mig och jag ville bara se om jag kunde väcka någon annan tanke. De "kapitalister" jag känner (om vi med det ordet menar företagsägare som vill ha ränta på sitt utlånade kapital) är nämligen helt vanliga personer, som i vissa fall t.o.m. sålt sitt hus för att kunna starta ett företag och få göra det de brinner för. Jag ser ingen orimlighet i att de får betalt för att riskera sina egna, ihoptjänade pengar för att jag, och andra, ska få ha ett roligt jobb (det hade jag velat ha i alla fall). Men självklart finns det alla sorters "kapitalister" - liksom det finns alla sorters "arbetare". Människor helt enkelt.Jag önskar er båda en riktigt härlig sommar i alla fall!