I morse talade Magnus och jag om individualism. Kan man samtidigt vara empatisk som man lever ett individualistiskt liv?
Senare läste jag en intressant
kolumn om att bilden av sig själv inte är samma sak som jaget.
"Vi lever i ett bildsamhälle där valen skapar individen. Man handlar ekologiskt och blir bilden av någon som handlar ekologiskt. Eller om man vill: bilden av en snygg, alltså lyckad och lycklig, alltså jämställd, kvinna?
Det har blivit omodernt att hänvisa till strukturer som orsak till uttryck."
den elaka bloggaren · 15 years ago
jag tror självutnämnda individualister måste kämpa för att s.a.s. stänga av sin empati, eller skruva ner den, ibland kan det bli överdrivet just därför, lite som att stampa foten i marken och säga "nej som individualist bryr jag mig ju inte" - fast man ju nog egentligen gör det..
Fager Dam · 15 years ago
Klart man kan vara en empatisk individualist. Om det nu är bra att vara empatisk. Empati som i medlidande, att man riktigt känner av andra mänskors känslor, kan leda till att man tappar bort sig själv. Funderade faktiskt i morse att det bästa som hänt mig är att jag slutat vara empatisk, att jag tappat bort förmågan att känna medlidande. Jag har blivit en snällare mänska, mera uppmärksam på vad andra mänskor verkligen behöver, istället för ngn flummig självupptagen känsla om vad de kanske känner.
Minna lindeb · 15 years ago
Bra point av Fager Dam!Håller med om det där.
Peppe · 15 years ago
den elaka: om man inte känner empati är man inte mänsklig? eller rentav sjuk?Fager Dam: det beror kanske på hur man definierar empati. Kan man aktivt välja bort att vara rationell och se vad människor verkligen behöver istället för att känna med dem? Alltså jag vet inte, tänker bara högt.
Fager Dam · 15 years ago
Jag vet inte, har inte på något sätt aktivt försökt vara mera rationell. Empatin bara tog slut av sig själv. Använde väl slut den eller ngt.Är förstås bra med empatiska mänskor. Och medkänsla. Som sagt, beror på hur man definierar.
den elaka bloggaren · 15 years ago
jag tror vissa mänskor bara saknar förmåga till empati, utan att vara sjuka, men ett sorts socialt handikapp kan det ju nog vara.men däremot tror jag att mänskor som har förmåga till empati alltid i nån grad känner med andra, även om det kan bli tungt, och man kanske börjar ignorera dehär känslorna för att orka. då blir det lätt överdrifter i kylighet, som för att tysta empatin som finns där under.
Anonym · 15 years ago
Empati betyder inte att man måste släppa in människorna innanför alla sina gränser. Har vi starka gränser för vårt eget jag kan vi känna med andra utan att gå upp helt i dem och förgås. Det Fager Dam beskriver som positivt ser jag snarare som lite sorgligt. Jag har lärt mig att stärka mina gränser och att inte blanda samman mina känslor med andra människors. Så har jag återvunnit empati och förmåga att gråta över andras smärta och olycka. Jag hade varit tvungen att stänga av empatin. Först nu känner jag mig levande på riktigt. //Anne
Fager Dam · 15 years ago
Du sade det bra Anne - just det där grändöverskridande medlidandet är jag glad att ha blivit av med.
Anonym · 15 years ago
Fager Dam: Då är jag glad för din skull! //Anne