Han/hon/individ

jsylvin · 14 years ago
Vet du, jag är så självupptagen med att bara vara jag att jag inte hinner tänka på kön. Visst finns det erfarenheter som jag av biologiska och sociala skäl främst delar med kvinnor, men jag har också andra erfarenheter som jag av olika skäl delar med vem som helst. Men de gånger jag tänker på saken är jag definitivt kvinna. De gånger det spelar någon roll.

Situationsdiktaren · 14 years ago
Individ eller mamma. Ibland som icke man. Men sällan egentligen som kvinna.

Jean · 14 years ago
Det är inte så poppis att introducera sig som halvgud och framtida härskare, så överlag är jag bara en man.

Linda · 14 years ago
Det måste ju bero på sammanhanget. Vanligtvis är jag bara jag, en individ. I andra sammanhang är jag en mamma. Ibland en kvinna, en dotter, en vän, en expert. Eller, nej förlåt, "kännare", hehe. Men för det allra mesta är jag Linda.

cruella · 14 years ago
Jag är en individ som omisskännligen är kvinna, men jag känner mig sällan särskilt kvinnlig i betydelsen feminin.

Kiri · 14 years ago
Pappas flicka.

Jenny H. · 14 years ago
Alltså jag är jag helt enkelt. Tänker inte i kön när jag tänker på mig själv. Tror jag.. måste fundera vidare på saken.

Smulan · 14 years ago
Intressant. Nästan alltid som individ faktiskt. Förutom kanske på lördagskvällarna om man går ut och kanske får någon (saklig) komplimang av det motsatta könet. Då känner jag mig kvinnlig.

minna lindeb · 14 years ago
Bydåre.

Peppe · 14 years ago
Ni är roliga.

Hannasvirrvarr · 14 years ago
Intressant fråga det där, jag tänkte på det ganska mycket efter att ha läst en kolumn där kolumnisten framställde användandet av "hen" som identitetsrov. Jag kom fram till att jag inte i första hand är kvinna utan en individ, som är kvinna. Enligt mig sitter inte identiteten i (sori nu) fittan.

Peppe · 14 years ago
Haha, lysnade analys Hanna!

Anonym · 14 years ago
Mycket intressant fråga som jag först tyckte var för mig okomplicerad. Självklart tänker jag på mig som... Skrämmande nog måste jag fundera ett tag. Få se nu hur länge jag snöar in på detta.. Förresten hade jag och min sambo en underbar dag i Hfors i veckan som gick. Pågrund av förkylning kombinerat med allergi "fingick" jag till saluhallen, åt en jättegod räksallad, shoppade loss lite på delikatesserna och återvände till fartyget. Solen sken på oss. Min sambo däremot återvände mycket senare med en mängd bilder av er vackra stad. Jag hade en sån otrolig tur denna resa. Alla var så vänliga och serviceminded. Inte tillstymmelse till språkproblem utan bara varma leenden. Allt gick att lösa! //Anne

Sonja · 14 years ago
Hmm, kvinna faktisk. Eller mamma allt som oftast. Och i jobbsammanhang är jag "läraren".

Anonym · 14 years ago
Jag är ju jag och jag är nog rätt individ-fokuserad. Ibland rör jag mig i sammanhang där kön verkar styra mycket. Där vantrivs jag och rebellen i mig vaknar. Jag är stolt och nöjd att vara den jag är en vidsynt, nyfiken, allmänbildad, händig kvinna med mera./Emm

Kanonkula · 14 years ago
individ

Lundagård · 14 years ago
konstnär :-)

Peppe · 14 years ago
Anne: åh, du åt säkert på Räkan! Magnus favorit. Tråkigt med förkylning och allergi, men roligt att höra att Helsingfors uppförde sig väl mot dig!

Anna · 14 years ago
Hmm. Svårt. Önskar att jag kunde svara individ och vara säker på min sak men jag tycker att man ständigt blir påmind om att man har ett kön. Att kön spelar roll belyser det senaste Medierna i P1. Fullständigt skrämmande. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2795&grupp;=9346&artikel;=5094374&fb;_source=message

Serpensalbus · 14 years ago
Jag ser mig son en manlig individ.För mig vore det löjligt att frånsäga mig mitt kön eftersom jag ser det som någonting biologiskt jag de facto är, precis som homo sapiens. Jag ser det också som ett erkännande av det faktum att fastän jag anser mig vara väldigt individualistisk agerar jag högst antagligen också efter en del genetiska och evolutionärt betingade mönster, som jag inte har någon aning om.

Peppe · 14 years ago
men i första hand individ?

Peppe · 14 years ago
Anna: ska lyssna på den i tåget i morgon. Tycker redan nu är det är lite obehagligt.

Anonym · 14 years ago
Jag tänker sällan på mig själv som "biologisk kvinna". Funderar typ aldrig på mitt kön förutom när jag har mens kanske. Nog lägger man ju märke till sin kvinnliga kropp i duschen etc etc, men inte tänker jag så mycket på just det. Aj jo, en gång trodde jag att jag var gravid, då spann nog tankarna om allt möjligt där kring. MEN. De senaste åren har jag blivit fittigt medveten om genusforskning och skillnader hur män och kvinnor beter sig beroende på hur de har växt upp, lärt sig osv. Det har lett till att jag ofta funderar på just beteenden. Jag vet inte om det låter helt knäppt, men jag tänker på kön och genus när det gäller vad folk i min närhet gör, men inte förrän jag har anledning att tänka på det, dvs. när jag själv "bestämmer" att jag ska tänka på det. Öh, av denna något virriga utläggning drar jag slutsatsen att jag inte tycker att biologiska skillnader är så värst intressanta. Alls. Bröst, kuk, röv, äggstockar, whatever! Det är vad som händer sen som makes the difference.

Peppe · 14 years ago
Anonym: jag fattar precis och är helt med dig (förutom att jag verkligen var gravid när jag trodde att jag var gravid)

LindaLi · 14 years ago
Jag jomar alltid om att jag är individ, tex då nån påpekar att "det är så typiskt som en kvinna av dig Linda" när jag lagat nån god mat eller då jag påpekar att jag är extremt stökig. Jag kan bara inte annat än ryta till om att de egenskaperna nog inte sitter i könet på mig.Dessutom brukar jag kontrar med om det att de är smarta sitter i deras kuk eller fitta, eller om de kanske brukar ta denna komplimang som något de själva är, inte något deras kön är.

monica · 14 years ago
vet inte i FÖRSTA hand, men jag identifierar mig nog starkt och i många situationer som kvinna. givetvis som en individ också (men vad är alternativet där? en grupp?). detta blev väldigt tydligt då jag under min kön-är-en-social-konstruktion-period försökte låtsas vara nåt slags neutrum, trycka ned allt i mig själv jag tolkade som stereotypt "kvinnligt". det blev till ingenting, och numera är jag nöjd med att ha accepterat att jag är en ganska feminin kvinna. dock inser jag såklart att könsgränserna inte är absoluta, och att könsidentitet ser olika ut för olika människor. skulle aldrig i livet vilja att nån använde "hen" om mig, men tycker det är ett bra pronomen för människor som inte vill indelas i ett binärt könssystem. kram!

RockPaperScissorLizardSpock · 14 years ago
Människa

Anonym · 14 years ago
Helt och hållet kvinna, utan att jag för den skull känner mig extremt feminin varje dag.

C · 14 years ago
Det varierar, emellanåt känner jag mig liten och obetydlig som en fis i universum - och fisar har väl inget kön?Andra dagar känner jag mig som en stark, allvetande, beskyddande och ultrafeminin superhjältinna.All in all a quite enjoyable existence.

Anonym · 14 years ago
Gudinna :D

Serpensalbus · 14 years ago
"...men i första hand individ?..."Nej, inte egentligen. I första hand tänker jag på mig själv som...jag. Man kunde då kanske argumentera för att det de facto betyder just "individ", men jag ser även manlighet som en del av *definitionen* av "jag" och de båda blir då oskiljaktiga.

Naja · 14 years ago
Av dina tre alternativ är jag nog mest helt enkelt en individ.

Anonym · 14 years ago
Jag tänker som Serpensalbus. Individ jo, men dit hör också kvinna för min del och jag tycker personligen att det är en ganska viktig del av mitt "jag". Så kvinnlig individ!

Anonym · 14 years ago
Jag skulle vilja se mig själv oftare som individ/ människa, eftersom jag märker att de gånger jag känner ångest eller lider av dåligt självförtroende/ bild, handlar det oftast om att jag ser på mig själv i första hand som kvinna. Rättare sagt misslyckad kvinna. Otillräcklig. Och att skriva det så här gör att jag själv hajar till; det låter hemskt. Men det följer med mig, dagligen. Fast jag på det stora hela kan ärligt säga att jag är lycklig och lever det liv jag vill leva. Men ändå. Jag suktar efter att vara en bättre version av mig själv. Vackrare, modigare, mer begåvad, bättre älskare. Osv osv. Missförstå mig inte; jag älskar att vara kvinna, men önskar att den dagen kommer då jag är nöjd med mig själv. Och DÄRFÖR kan jag ibland önska att jag "bara" skulle vara en människa. En individ. Inte en Kvinna som försöker leva upp till ideal, normer och förväntningar . Fast det här skulle jag ju aldrig medge. Är inte alla dessa nojor sådant som är ok i tonåren, men inte när man snart är trettio? En sak vet jag; jag vill ALDRIG bli en kvinna som ännu vid fyrtio-femtio åldern, eller senare, märker att hon aldrig varit nöjd med sig själv.Oj vilken lång kommentar det här blev.