Om att ha det bra

Inkku · 15 years ago
Vi diskuterade det här på vår språkkurs* i förra veckan vår sammanfattning blev att "det handlar inte om motgångarna, utan hur (eller skall man säga om) man kan hantera dem".*Egentligen talade vi om det utmärkta filmen "Italienska för nybörjare", men sen hamnade diskussionen i andra sammanhang.

Vi på Arbis · 15 years ago
Tack förresten för den fina diskussionen igår - välkommen på nytt sen till Arbis bibba när romanen har kommit ut!

Anne · 15 years ago
Jag måste erkänna att jag alltid misstänker att folk egentligen är olyckliga. Men det är bara för att jag enbart kan se från mitt eget perspektiv. Jag har aldrig varit någon lycklig mänska. Måste fundera mera på detta! Intressant.

smilla.ratata.fi · 15 years ago
Jag tror det ännu är så bittert svårt att låta någon annan recensera sitt liv som lyckligt, det är konstigt nog långt mer provocerande än att proklamera livets dysterhet. Är det det att man inte tror det? är det det att man inte tycker att man själv får skriva positivt om sig själv? Att man inte tar livet med lämpligt allvar (för allvar tycks ännu stå synonymt, speciellt i Finland, med svårmod, att tackla livet med den aningen depressiva respekt den kräver). Det är en intressant kombination av det protestantiska och det jantelagsaktiga, oma kehuu haisee-Finland. Var en som är göad och ganska lycklig är troligtvis både naiv, lögnaktig och ganska enkel. Och värst av allt, oäkta. För sällan har ett land varit så länge så grundmelakolisk. Vi lever i brytningstider, tycker jag.Och dessutom tror jag ibland att det är en viss sorts människor som också dragits till bloggar. Jag tror inte det är bloggandet i sig som gör att så många äter sjukt fina frukostar och finner estetiska värden vara viktiga. Jag tror att en del börjat blogga för att de helt enkelt är av den lite gladare sorten som tycker om estetiska guldkanter i vardagen. Jag vet att till exempel jag själv alltid älskat fina plagg, vacker mat, tilltalande tygkombinationer och glada människor runt mig. Är verkligen ganska glad. Inte alltid förstås, men är i grunden en ganska positiv människa. Jag arrrangerar inte frukostar i anletets svett och med ångestklump i magen för att kunna fota det för bloggen. Jag gör det annars också, helt automatiskt, ocgh kommer ibland ihåg att fota det. Mest för att också störa dem så så aktivt proklamerar att prutthuttiga kulissbloggar är det enda som finns där ute.

Peppe · 15 years ago
Inkku: intressant och sant! skryt är tråkigt att läsa och jag hade glömt bort Italienska för nybörjare ska nog se om den.Vi på Arbis: tack själv! det var SÅ roligt!Anne: ser fram emot ditt resonemang, ska själv skriva mer om det.Smilla: det stämmer antagligen. att man inte pressar fram lycka. men kanske det också handlar om vad bloggare fokuserar på, inte bara på internet, utan också i livet. Skriv gärna ett inlägg om det här. Bloggare och lycka.

Softy · 15 years ago
Jag tror att det lite hör till vår finska mentalitet tyvärr... Man ska helst inte vara för lycklig eller ha för mycket pengar. Man får inte heller tala väl om sin man/fru har jag märkt utan helst hela tiden ha en lite nedlåtande attityd när man talar om sin partner. Jag fattar inte alls. Gällande bloggar vill jag helst ha en blandning av yta och djup. Men obs att djup inte behöver betyda att man dryftar offentligt alla sina värsta sorger och bekymmer. Allmänt lyckliga mänskor tror jag ofta kan uppfattas som ytliga, vilket naturligtvis inte överhuvudtaget behöver vara fallet. Jag tycker bara att det är lite roligt att man i Finland undrar om någon person verkligen kan vara sådär lycklig. I Latinamerika skulle frågeställningen vara precis tvärtom. "Är du verkligen sådär olycklig? Det är ju hemskt, vi måste åtgärda saken!"

Anonym · 15 years ago
Jag går utifrån att man är innerst inne lite avundsjuk. Och det här menar jag inte som den typiska repliken "de (som inte är av samma åsikt / kritiserar) är avundsjuka", men medger helt öppent att jag är det nog också. Du lever ett liv (eller bloggar åtminstone om ett liv) som många gärna ville ha. Du har en familj, du bor i en lägenhet i centrala Helsingfors, du verkar ha pengar, åka på semester jämt och umgås av människor som är intressanta, snygga och roliga. Om ditt företag går konkurs och du missar din jobb, blir du erbjuden en ny jobb av en attraktiv arbetsgivare ;) Du blir frågad om att skriva en bok osv. Allt det där verkar hända utan motgånger, utan större problem. Det här är inte elakt menad. Mitt liv är inte så trist, jag har goda vänner, en familj, studier jag trivs med och det finns säkert många som sku kunna vara avundsjuka på mitt liv. Det betyder inte heller att jag inte unner dig ditt liv, men jag sku inte ha nåt emot att ha åtminstone deler av ditt liv själv.Och det är klart - du har också jobbad för det där. Du nämnade på din resa att du jobbade mycket för att kunna njuta av den - och visst ska du njuta! Visst är den här bloggen mycket jobb för dig - som du själv säger är det et varumärke för dig och jag är säkert på att du blir delvis erbjuden dom här sakerna just för att du satsar på din blogg. Men för utomstående har du ett liv som många drömmer om. Och det verkar gå lätt i tillägg. Jag tror inte att det har med den finska mentaliteten att göra, men snarare med en djub önskan om att vara lycklig. Det är männskligt att önska sig det (tillsynelåtande) bättre liv som nån annan har. Och att man, även helt utan avundsjuka, undrar om det är verkligen sant att nån kan leva sånt utan att det känns svårt att få det till. J.

Sarah · 15 years ago
Jag tycker det är roligt och inspirerande att läsa om människor som mår bra och trivs med sina liv, det smittar av sig och gör att också jag känner mig nöjd med hur jag har det! Och så fattar man ju nog att du är en helt vanlig människa som säkerligen har dåliga dagar ibland. ;) Men det är ju roligare att ta fasta på det som är bra i ens liv - och berätta om det på sin blogg. Tråkigt om det faktiskt är så att många går omkring och är missnöjda med sina liv...

Anonym · 15 years ago
Har man haft många motgångar i sitt liv, eller bara svårt att hitta sin grej, är det svårt att leva sig in i deras liv som gått bättre. Det är svårt att fatta. Att på riktigt, få rätt studieplats genast? Hitta en bra man? Vara frisk? Händer sånt? Och så hela jantelagstanken, att man någonstans tycker att alla "borde" ha ungefär lika mycket motgångar i sitt liv. Det fungerar inte så tyvärr, en del har det bättre än andra. Bra att du har det bra!

Peppe · 15 years ago
Softy: det är verkligen intressant det där med att man ska prata lite nedlåtande om sin fru/man. Kanske det uppfattas som skryt om man pratar gott om denna. Och så gillar jag den latinametrikanska mentaliteten när dte kommer till lycka.J: tack för din långa kommentar. jag läste den två gånger och förstår vad du menar. Bloggen är ju inte hela jag och det är klart att jag har motgångar och misslyckanden också, men i ärlighetens namn glömmer jag bort dem ganska fort och har en förmåga att också utanför bloggen fokusera på allt bra i mitt liv.SaraH. roligt att du uppfattar det så!Anonym: du har så rätt och livet är ibland så himla orättvist. ha en fin helg!

Hanna · 15 years ago
Jag har också funderat ganska mycket på det här. För fast jag inte har ett nära på perfekt liv, så är jag så hiskeligt glad och lycklig för det mesta. Även om det finns saker som oroar mig, jag ibland har fult hår och känner mig tjock, bråkar med nära och kära, hudar en tent osv. Allt som oftast är jag genuint lycklig. Ibland blir jag nästan rädd för mitt "flyt". Det mesta i mitt liv har liksom gått så lätt, så bra och fint. När kommer den stora depressionen? Väggen emot? Motgångarna? För de måste ju komma?! Eller. Kan man få vara lycklig hela livet?!

Anonym · 15 years ago
Jag är lycklig. Och jag försöker även sprida positivitet. Men jag tror att väldigt många mår dåligt, vilket kan medföra ett behov att "trycka ner andra" för att själv må bättre, vilket blir en ond cirkel. Just nu känns det även som att det är lite tabu att må bra och vara lycklig, så jag undrar om endel går omkring och fejkar sin olycklighet. Dessutom verkar det som att allt fler fokuserar på vad de INTE har i sitt liv, istället för att de skulle fokusera på vad de HAR och vara tacksamma och lyckliga för det. Jag tror dessutom att en stor del av dem som verkligen mår dåligt gör det pga att det finns en fysisk orsak. Det fysiska påverkar det psykiska och då är det inte så lätt att vara lycklig. Jag tror jag skulle vara olycklig ifall jag skulle ha en allvarlig sjukdom.

Lina · 15 years ago
Ja, det finns många som mår dåligt - inte alltid, men under nån period i sitt liv. Det är ren fakta, statistik. Och sammantaget gör det ganska många läsare. När man mår dåligt är det inte det att man inte unnar andra att ha det bra. Men om man bara läser om andras mysiga frukostar, semestrar och pepp ter sig ens eget liv ännu sämre i jämförelse. När jag har mått dåligt eller varit ensam i mitt liv (svårt att veta vad som är orsak och verkan där) har det verkligen inte hjälpt mig att tjuvtitta på andra liv som verkar vara så himla enkla och smidiga. Det som jag tror hjälper då är tvärtom att få läsa att till och med den mest fabulösa proffsbloggerska kan ha deppdagar ibland - trots att hon har man, barn, snygg lägenhet och allt det där. Så jag tror på en väl avvägd blandning av depp och pepp - precis som livet är för de allra flesta. Kanske är jag jantelagig och finländsk pessimist (vilket jag inte tror att mina vänner skulle beskriva mig som), men jag tror inte att nån människa kan vara lycklig och "lyckad" precis hela tiden. Det här sagt i största allmänhet - du har ju ändå en någorlunda nyanserad blogg jämfört med många andra bloggare.

Peppe · 15 years ago
fattar vad du menar. svårt att vara för utlämnande om sina svackor med tusentals läsare. känner mig så himla sårbar.