I går gick jag på stan och talade i telefon med Sonja. Det kändes lite dumt när vi plötsligt stod två meter ifrån varandra. Vi hade varit så noga med att titta uppåt för att inte bli spetsade av en istapp att vi nästan missade varandra.
Vi lade ifrån oss våra telefoner och började prata om döden. Jag har gått omkring och trott att jag blivit medveten om min egen dödlighet för att jag har barn (det skulle vara så onödigt att dö när Vidar är så här liten), men kanske det lika mycket beror på att jag passerat trettio. När man blir äldre blir det mycket mer konkret att man ska döden dö en dag. För ett tusentals år sedan levde folk inte så hemskt mycket längre än till trettio.
Nåja, ni för vi över fokuset på annat. Jag minns inte vem det var som sade: alla ska vi dö en dag, men resten av dagarna ska vi leva och det stämmer ju.
Anna · 15 years ago
Vet inte exakt varför men jag har alltid varit medveten om min egen dödlighet. Kanske för att det är uppenbart att jag inte är odödlig. Blir ärligt talat lite irri på att höra det här med att "först nuuu har jag insett" en himla massa pga att man fått barn. En jag känner sa att hon först som mamma insett en massa saker om sin egen barndom, förstå sin egen mamma bättre t.ex. Men jag har funderat en massa kring min barndom och ventilerat den med mina föräldrar. Trots att jag inte har barn!Tror du att det finns sånt som jag som barnlös absolut inte kan förstå och känna?
minna lindeb · 15 years ago
Det där var fint. Resten av dagarna ska vi leva... Tack
skrutte · 15 years ago
fint - jag tänker satsa mycket på de där "resten av dagarna" - de är roligast! :) men visst har man blivit lite mer medveten om den där ena dagen också.. ha en bra dag!
Peppe · 15 years ago
Anna: nej, det tror jag absolut inte! jag tycker att det rent av är arrogant att säga att det finns saker som man inte kan förstå om man inte har barn.Minna; ja! heja livet!Skrutte: jag gör som du och försöker fokusera på resten av dagarna! Kram
Anna · 15 years ago
Nej... jag tänker det också. Alltså klart att det finns upplevelser man inte haft, som att vara gravid och föda barn, men att man inte skulle tolka livet på liknande vis som en förälder blir så märkligt. Pluggade med en kvinna jag till slut började kalla för Mamman. För i varenda kurslitteratursamtal vi hade sa hon till mig att "jag som har baaarn vet ju att...".
idalina · 15 years ago
Jag känner mer och mer tvärtom: tänk att statistiskt sätt har jag antagligen inte ens levt halva mitt liv, vilket är alldeles galet. Jag tycker att jag levt för evigt. Jag använder allt som oftast det citatet, eller egentligen detta, av en av mina favvokonstnärer Jan Stenmark: http://peterlarson.files.wordpress.com/2010/08/jsn.jpg
idalina · 15 years ago
Statistiskt sett. Herregud.
Michaela · 15 years ago
Att tänka på döden är just det man tänker på när man passerar 30. Elände! Eller inte bara att dö utan skada sig allvarligt, typ om man skulle halka på trottoaren eller ramla i slalombacken. Inte en tanke på sånt när jag var 25.
Lo · 15 years ago
Säkert många, men bl.a. PO Enqvist (eller egentligen hans hund, då...) sa det i sitt sommarprogram för ett par år sedan. Mitt älsklingscitat!
Peppe · 15 years ago
Anna: herregud så stäörande och just arrogant.Idalina: vet du, jag tror att jag fastnade för den på just din blogg.Michaela: PRECIS så är det för mig.Lo: visst är det fint. Är sommarpratet värt att lyssna på?
Peppe · 15 years ago
Anna: herregud så stäörande och just arrogant.Idalina: vet du, jag tror att jag fastnade för den på just din blogg.Michaela: PRECIS så är det för mig.Lo: visst är det fint. Är sommarpratet värt att lyssna på?