Paniken
15 years ago
Korta, korta ögonblick känner jag lätt panik här på ön. Att jag trots den höga njutningsfaktor inte njuter tillräckligt. Jag har väntat så himla länge på att få komma iväg och lämna allt jobb och Papperstrul och frilansuppdrag och möten och föreläsningar och kyla och mörker och nu är jag äntligen här. Njuter jag verkligen tillräckligt?
Jag doppar mig i havet (turkost och ljummet), läser, leker med Vid (och Magnus och Karin och Mango), dricker en Singha, går på massage och skriver minst en sida om dagen på något som kanske blir en bok (det är för övrigt vansinnigt roligt att hitta på en historia). För det mesta gör jag det avslappnat, men så kommer ögonblicken av stress för att jag inte suger in allt fint tillräckligt mycket.
Förresten, i mogon flyttar vi lite längre bort internet och det finns en risk att vi inte hörs varje dag. Det betyder ändå inte att det är nån fnurra på tråden mellan er och mig. Llt är bra, jag är bara lite frånvarande. Barasånivet.
 |
| Karin harnaturligtvis lagt upp en massa fina bilder. |
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 15 years ago
Lugn, bara lugn. Man måste inte alltid prestera. H. B.
mia · 15 years ago
Sjukt snygga farkkushorts :)
Lurkeslurk · 15 years ago
Prestationsångest och duktighetskrav är inte så lätta att lämna ifrån sig sådär bara... Är man högpresterande i vanliga fall (som jag uppfattar att du är) så ska man väl vara superfantastiskt lågpresterande och högnjutande också på semestern? Speciellt om man är på en drömsemester. En förståelig, fast frustrerande känsla. Det låter ändå som att det går bra för det mesta. Du har säkert lärt dig att leva i nuet lagom tills ni ska hem igen;-)
Anonym · 15 years ago
Heja för skrivandet!!Ids inte njuta, skriv bara och simma. Och lek med Vidar.
Anne · 15 years ago
Jag känner verkligen ingen mig. Alltid. Fast kanske ännu i kvadrat. Ibland är jag i paradiset och tänker bara, Nää, inte är det här nu alls så fantastiskt.