den elaka bloggaren (som för övrigt har en mycket läsvärd blogg) skriver:
jag tror inlägg om den jävliga sidan av livet ibland är bra för att närma skribenten och läsare, jag tänker på för några dar sen när nån hade skrivit "... du trots allt är ganska priviligierad" och du svarade att du blev "lite provocerad".
en mänska som bara vill skriva om allt som är trevligt riskerar att upplevas som "ganska priviligierad" - och antingen är ditt liv så lyckligt (och då kanske vissa känner sig lite främmande för dig) eller så är det inte så utan du väljer bort de tråkigare delarna (och då kanske dehär mänskorna helt i onödan känner sig främmande för dig).
men, vem är nu jag att säga nåt. jag skriver ju själv en blogg där jag endast lyfter upp de jävliga sidorna av livet.Jag tror att jag väljer att skriva som jag gör av två orsaker.
1) jag är faktiskt väldigt glad och nöjd över mitt liv för det mesta (med tanke på att jag snart är arbetslös är det kanske lite konstigt)
och
jag skriver gärna om människor och händelser jag tycker om och saker jag själv upplevt som roliga och fina.
2)
jag har så pass många läsare
och nuddar vid att vara en offentlig person som dessutom har en ganska offentlig arbetsplats att jag gärna håller några tankar och känslor för mig själv. Att blogga om ångest känns för det mesta för privat för ett sånt här forum.
Anne · 15 years ago
Peppe, jag förstår dig till tusen procent. Själv håller jag det jobbigaste alltid för mig själv, MEN jag har redan länge känt mig manad att börja visa lite mera. Pirkka Pekka Petelius sade att han tagit det beslutet att allt skall visas och han har inte en enda gång känt att någon utnyttjat det eller att det överhuvudtaget haft negativa konsekvenser. Men en sak som är helt klart för mig är att jag aldrig NÅGONSIN kommer att vara så öppen att jag börjar hänga ut andra mänskor. Och många saker här i livet handlar just om andra mänskor och därför kommer det alltid att finnas en del slutna dörrar.
den elaka b. · 15 years ago
jag förstår helt. jämför man med mitt liv på facebook så är det nog verkligen lättare att anonymt lufta ens bekymmer och besvär. på facebook, dvs. med eget namn, blir det mer försiktigt om det tråkiga, betydligt mer om det roliga och lättsamma (som ju tack och lov livet också för med sig).
Peppe · 15 years ago
Anne: jag ska fundera det som Pirkka Pekka Petelius sade och håller med dig till fullo att man inte får hänga ut andra. Jag tycker om din blogg.Elaka: jag visste att du fattade.
Anonym · 15 years ago
jag vet inte, men jag upplever din blogg som ganska journalistisk. och jag tycker att det är en bra sak.
Peppe · 15 years ago
det var mig en fin kommentar. tack!
minna lindeb · 15 years ago
intressant. Vad får man göra i ärlighetens namn? Och varför? Jag menar tänk nu på danska skallen Knausgaard. Har inte läst, blir för rått och illojalt tror jag. Ändå tycker jag precis som Anne skrev att petelius sagt för jag blir alltid helt förstörd av människor som är bakslugna,beräknande,låtsas öppna och manipulativa. Sådana som missbrukar ens förtroende och öppenhet.Är så dum i huvudet att det alltid dröjer väldigt länge innan jag fattar galoppen, men sen är jag förbannad resten av livet. (Och då finns det ju risk att man hugger kniven i ryggen tillbaka, dvs hänger ut en gammal skitstövel...) Öppenhet!Trots allt, för att världen inte ska ljugas igen som en övergödd å.
Peppe · 15 years ago
Minna: du och Anne och PPP har nog helt rätt. mera öppenhet och mänsklighet gör livet lite bättre.
Anonym · 15 years ago
Ja, jag orkar nog inte läsa bloggar med bara gnäll och tråkigheter! De hör ju livet till men roligare är det att fokusera på det positiva, kuriosa, lustiga osv i livet, tycker jag .Jag upplever din blogg taktfull, det uppskattar jag. Men ändå lyckasdu väcka mycet tankar och diskussion, det kräver nog skicklighet. Och nog är det härligt med en människa som kan njuta av det hon har! Weladine
Johanna · 15 years ago
Hej - och tummen upp för din intelligenta blogg. Jag tänker direkt på ett inlägg du skrev för ett tag sedan, där du berättade om en diskussion du haft med någon om "skrytstatusar" på Facebook, om jag nu minns rätt. Jag minns att jag då började fundera på att skrytstatusar egentligen är vanliga statusar om att man mår bra och gör roliga saker. Det vill säga den typen jag försöker hålla mig till när det kommer till fb (och nog om jag hade en blogg också tänker jag mig). Motsatsen (som också förekommer) lessna, deprimerade statusar kan jag finna mer provocerande, då jag känner att sånt är en sak man ska ta med sina vänner, inte med hundratals obekanta. För jag håller verkligen med dig i det du säger nu. Men är du lite motsägelsefull?
Peppe · 15 years ago
Du har nog helt rätt i att s.k. skrytstausar antagligen är vanliga hälsningar om att man har det bra. Nu måste jag leta upp inlägget om FB och läsa vad jag egentligen skrev fördumheter där.