15 years ago
Under bokmässan hade jag äran att sitta i samma panel som Sara Jungersten, Jolin Slotte och Marcus Prest. Vi pratade mest om litteratur, men kom kort in på Facebook. Någon menade att Facebook är en skyt- eller rekalmfabrik där man gör sitt bästa för att marknadsföra sig själv och att det skapar stress inför det perfekta livet.
Själv är jag en typ som nästan aldrig uppdaterar min status. En klassisk smygläsare. Dessutom har jag svårt att ta skrytiga statusppdateringar på allvar. Magnus konstaterade att folk kanske inte alls skryter, utan snarare informerar sina vänner om att de sprungit långt, lagat god mat eller befinner sig på semester. På FB är det ju uteslutande ens vänner man har kontakt med. Inte som på bloggen eler twitter.
På sistone har jag mest använt Facebook för att skapa grupper och sidor och på så sätt ha möjlighet att kommunicera med människor som är direkt intresserade av vad jag har på hjärtat. FBs stora fördel är att nästan alla faktiskt finns där.
Tankar på det här? Hur använder ni Fejsarn?
Själv är jag en typ som nästan aldrig uppdaterar min status. En klassisk smygläsare. Dessutom har jag svårt att ta skrytiga statusppdateringar på allvar. Magnus konstaterade att folk kanske inte alls skryter, utan snarare informerar sina vänner om att de sprungit långt, lagat god mat eller befinner sig på semester. På FB är det ju uteslutande ens vänner man har kontakt med. Inte som på bloggen eler twitter.
På sistone har jag mest använt Facebook för att skapa grupper och sidor och på så sätt ha möjlighet att kommunicera med människor som är direkt intresserade av vad jag har på hjärtat. FBs stora fördel är att nästan alla faktiskt finns där.
Tankar på det här? Hur använder ni Fejsarn?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Jennifer · 15 years ago
Fejsarns fördel är, som du säger, att alla finns där. Jag använder fejsarn på så sätt att jag kan nå flera människor samtidigt. Exempelvis kan jag skicka ut ett meddelande åt hela familjen samtidigt, och jag (samt resten i familjen) kan dessutom se vad någon sen svarar på det utan att behöva oändliga mellansteg á "han/hon sa så här...". Jag använder fejsarn alltså ungefär som en e-postlista. Också evenemang funktionen är ganska händig.Det är ytterst sällan jag uppdaterar min status.
Malin · 15 years ago
Jag uppdaterar min status så sällan att tröskeln att skriva något har blivit för hög. När man sen en gång släpper ut en status måste det ju vara något helt extraordinärt. Och just då är det pinsamt om det går som i fredags då jag med mina skröpliga parkinsonfingar (?) tydligen hade lyckats rekommendera ett mediokert Idol-klipp som jag var inne och kollade på på Aftonbladet. Alla mina kompisar ba "va, det här måste ju vara sjukt bra!" och jag ba "sorry..."
S. · 15 years ago
En kompis till mig har gett uttryck för att hon blir stressad av andras statusuppdateringar, sådär som du beskriver. Hon fick dessutom medhåll av en annan i samtalet och jag kände mig rätt korkad som aldrig någonsin hade tänkt mig att statusuppdateringar kan vara skryt. Det innebär ju att också mina statusuppdateringar kan uppfattas som skryt fast de aldrig är avsedda så. Efter samtalet med min kompis har jag faktiskt blivit försiktigare med vad jag skriver, tyvärr.
tommix · 15 years ago
Jag totalvägrar feijan. För många år sedan blev jag inbjuden till Fb, väl där insåg jag till min förfäran att det var en sajt som möjliggjorde att folk som ja hade träffat kunde kontakta mig. Vem fan vill ha kontakt med nån Börje man gick krokikurs med för tjugo år sedan!!!
idalina · 15 years ago
Jag tycker fb är sjukt praktiskt när man bor långt från människor man känner och tycker om. Det blev ett viktigt forum för mig när jag bodde utomlands och är det fortsättningsvis sen jag flyttat ner från Österbotten till Helsingfors. Det är så väldigt lättillgängligt och för mig lättare att kommunicera via än t.ex. mail eller telefon. Det finns mindre "krav" på fb-diskussionerna. Lite som att sitta på slökaffe efter jobbet.. Och jag tycker det är praktiskt att kunna läsa vad folk sysslar med via sina statusuppdateringar. Jag har nog aldrig uppfattat det som skryt, om det är någons uppdateringar man inte har lust att läsa är det ju bara att låta bli. Jag tar för givet att alla som inte är intresserade av vad jag skriver gör så med mig också. Evenemangen och grupperna är tveklöst det bästa - vi planerade hela vår USA-resa via fb.
Sara · 15 years ago
Äh, jag tycker fejan är ett kaffebord. Själv deltar jag inte i samtalet, lyssnar bara. Ska jag snacka gör jag det på min blogg. Där har jag det ultimata forumet för mej. Att uttrycka mej kort är ju för det första inte riktigt min grej.Jag delar inte den där reklam - och skrytfilosofin, VAD ska man säga eller skriva då som INTE i så fall uppfattas som det? Själv kan jag tycka att fecbookuppdateringar är vansinnigt tråkiga och intetsägande, det är nog för att jag är van vid bloggar. DÄR snackar vi ju kommunikation. Facebook är kanske som att stå och kallprata med nån ytligt bekant i kassakön: "Ja veitdy, ja va ti frisson imoris. Å no har e vaali kaalt!"
Peppe · 15 years ago
Jennifer: jag tror att jag gör exakt som du.Malin: jag känner samma sak. antingen måste man vara galet rolig och fyndig eller så måste man meddela att man fött ett barn eller dylikt.S: jag förstår din reaktion. skulle känna på samma sätt.Tommix: jag älskar att föreställ mig dig på krokikursen. På Arbis.Idalina: just det. Facebook som ett enkelt kommunikationsvektyg snarare än ett cv.Sara: håller med. och sedan finns ju twitter-anhängarna som föraktar FB. typ.
Situationsdiktaren · 15 years ago
Jag är nog också på Saras linje. Har aldrig förstått att man kan ta fejan som en skrytplats, men jag uppfattar sällan skryt IRL heller. Uppdaterar ganska sällan nuförtiden. Skriver hellre på bloggen. Men som infokanal och gruppdiskussioner funkar det bra. Använder Fb ganska mycket på jobbet då jag behöver få tag i folk jag inte egentligen känner.
Peppe · 15 years ago
intressant det dör med att använda FB som jobbredskap. skulle inte ha gjort det för tre-fyra år sedan. men nuförtiden känns det helt koscher.
Kajsa · 15 years ago
FB kan ofta vara lite som att gå och hälsa på någon gammal tant i byn: man får snabbt veta vad alla håller på med, vem som har flyttat/fått barn/fått jobb. Men men den skillnaden att man får veta det utan tio mellanhänder. Tycker det är synd att många har blivit försiktigare och inte uppdaterar så ofta mer, gör det själv också... Fastän man ganska lätt kunde ändra så att bara bra vänner fick se vad man skriver.Kanske andra använder det för att skryta, vet inte, men om det händer någonting bra i mitt liv så vill jag gärna dela det med andra. Delad glädje är dubbel glädje! Jag blir också bara glad om andra har det bra.
Ika · 15 years ago
Inte riktigt där n att jag måste vara antingen sjukt fyndigt formulerad alternativt ha jättestora nyheter att berätta innan jag uppdaterar statusen, men jag ser ju att det är ditåt det barkar.Överlag märker man ju vilka typer av statusar som man mest tycker är i vägen i newsfeeden. Mitt favorithatobjekt är folk som berättar att de just ska börja laga mat. (Man får gärna berätta om ett nytt spännande recept man hittat, men just matlagningen i sig är liksom inget att ringa hem om, tycker jag.) Det är ju såna här statusar man inte själv vill producera.Skryt tycker jag inte är ett problem - antingen för att det inte är det helt enkelt, eller också för att min fb-bekantskapskrets skryter väldigt lite - eller så är jag bara helt blind för det.Det bästa med fb är ju att man når hela bekantskapskretsen på en gång. Den senaste veckan har jag använt fb till att berätta för folk att jag fått jobb i Helsingfors och därmed flyttar dit inom kort, fråga om någon känner till var man kan inhandla en ekologisk säng eller ens dito bäddmadrass samt fråga helsingforsborna vilken firma som har bäst och billigast internetförbindelse. Grupperna och möjligheten att ha smidiga konversationer med många på en gång är också väldigt praktiska.