Springet

15 years ago

I dag frågade min gamla vän Minna mig vad som egentligen hände som fick mig att börja jogga.

"När vi jobbade på Riksdagen kände jag en viss trygghet i att du inte var en sån där sportig typ."
sade hon bekymrat.

Sedan ville hon att jag skulle förklara varför det är så fantastiskt att springa. Jag mumlade någonting om endorfiner och egentid. Svårt att förklara.

Och jag förstår Minna. Det är nåt skönt och hedonistiskt med folk som är så avslappnade att de inte ständigt längtar efter att snöra på sig skorna och jogga runt Brunnsparken. Sån är tyvärr inte jag längre.

Nu ska jag forcera höststormen ute, det finns en risk/chans att jag inte kommer att prisa löpandet efter just den här rundan.

Fager Dam · 15 years ago
Jag tyckte sport var o-coolt när jag var i tonåren och frisk och smal av naturen. Nu är det liksom run or die.

Peppe · 15 years ago
Hahaha! Nu var du rolig. Run or die.

Anna · 15 years ago
Jag måste erkänna att jag hör till kategorin som säger att jag springer men sist och slutligen gör jag det väldigt väldigt sporadiskt. Och får väldigt väldigt dåligt samvete varje gång jag läser om alla andra som är ute hela tiden. Och längtar efter det. På riktigt är det ju inte kul någonstans enligt mig. Skulle vara egentiden då.

KAROLINA · 15 years ago
I mitt fall börjar det också luta mot samma slags fiilis som du och alla andra löpare tycks ha. Känner nåt konstigt sug efter att få springa. Första gången i mitt 29åriga liv sånt här händer. Är fascinerad.

Peppe · 15 years ago
Anna: om det inte alls känns kul ska du strunta i det och göra nåt annat istället. Livet är för kort för att tvinga sig till dumheter.Karolina: visst är det underligt? Man känner knappt igen sig själv.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.