De bäst anpassade
15 years ago
I går bjöd Karin mig på Svenska Teaterns Aurora Karamzin, de bäst anpassade. Mycket fin och rörande pjäs. Genom hela skådespeleriet dog folk, och speciellt barn, som flugor och jag satt och snyftade lite diskret bredvid Karin. För en kort stund blev jag så till mig att jag beslöt mig för att Magnus och jag måste försöka få fler barn eftersom ungar tydligen stryker med hela tiden, men känslan gick över.
Och inte nog med att jag tyckte om pjäsen, dräkterna var dessutom vansinnigt snygga.
I morse när jag träffade Karin konstaterade hon det jag själv funderat på halva kvällen, men inte vågat säga högt. Det känns alltid lite motigt att gå på teater. Lite som före ett motionspass, orka liksom. Men efteråt är man alltid nöjd och uppgiggad.
Karin:
"Det är lite som motion för själen"
Och inte nog med att jag tyckte om pjäsen, dräkterna var dessutom vansinnigt snygga.
I morse när jag träffade Karin konstaterade hon det jag själv funderat på halva kvällen, men inte vågat säga högt. Det känns alltid lite motigt att gå på teater. Lite som före ett motionspass, orka liksom. Men efteråt är man alltid nöjd och uppgiggad.
Karin:
"Det är lite som motion för själen"
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
monica · 15 years ago
hördu peppis, nu har jag äntligen läst din bok! kloka, skarpsynta, roliga, skrivbegåvade du! kram
Peppe · 15 years ago
tack! du är en så kiva typ.
smilla.ratata.fi · 15 years ago
Jag vet precis känslan, vill alltid självdö innan jag går på teater men när jag äntligen är där brukar jag bli medryckt och är efteråt riktigt uppiggad och inspirerad. Men jag tror min skräck bottnar i allt för många skräckpjäser, för jag vet nästan inget om är värre än dålig teater. Så varje gång jag går på tetare bävar jag, fr pjäsen kan ju vara fatalt dålig.
Peppe · 15 years ago
tack för att du säger så. kände mig riktigt obildad och framförallt okulturell för att jag känner så här.
Lina · 15 years ago
Jag måste säga att jag alltid ser fram emot att gå på teater. Hela dagen liksom. Filmer däremot kan jag dra mig för att se i flera år, trots att jag fått höra från hundra håll att de är bra. Har inte sett en enda av alla filmer man "måste" se och alla böcker man "måste" läsa. Men snart. Kanske.