När det kommer till bloggetik tycker jag så här: Om sig själv får man skriva och skoja om vad som helst, men man ska vara snäll när man skriver om andra människor.
Jag utgår alltid från att alla läser. Om inte annat så googlar väl varje modern människa sig själv ibland. Folk är dessutom känsligare än vad man kunde tro och också en liten diss på en liten blogg kan dyka upp och bita en i rumpan när man minst av allt behöver det.
I fredagens diskussion på Luckan berättade den mycket trevliga och kloka Merete Mazzarella om en författare som i rent hämndsyfte skrivit in en annan person i en av sina romaner och beskrivit den här människans dotter som ovanligt ful. Det är till exempel ganska fult gjort.
Yvonne · 15 years ago
Denna författare tänkte ej riktigt efter vad han/hon gjorde för av sådant elakt skriverier om en person i verkligheten kan ju bli rättegångssak! Särskilt om det gjorts bakom ryggen på denna person!
stellasstyle · 15 years ago
fult och fruktansvärt barnsligt!
Flicka · 15 years ago
Smart är det ju inte, men o andra sidan har vi alla våra svaga stunder...
jsylvin · 15 years ago
Men fy fan vad elakt! Inte roligt-elakt utan riktigt lågt. Däremot älskar jag fyndiga elakheter som sägs rakt i synen på någon som förtjänar dem (helst ändå inte mig själv!), men att tala illa om någon som inte är där och alla vet vem det är är bara fult.
E · 15 years ago
Jag är inte lika mån om snällheten som du tror jag, men jag försöker skilja på sak och person. Och att angripa någons barn finns ju bara inte. Men kanske har någon någon gång blivit ledsen eller irriterad över något jag har skrivit, så kan det nog vara. Själv har jag bara blivit kritiserad en gång (vad jag vet) men det retade mig inte så länge.
Melli · 15 years ago
Jag syndade mot denna regel förra veckan, men var lika ärlig om hur arg jag blev mot folk i min närhet också.Ja och angående författaren. Var det någon annan än hon som visste om karaktärens bakgrund?
Peppe · 15 years ago
Yvonne: saå sant. det var fult gjort av honom.STella: minst sagt. och bittert.Flicka: det stämmer iofs också. Men folks barn måste man lämna i fred.Jenny: jag älskar att du inleder med att konstatera att det finns roligt-elakt. för det finns det ju. Fast det är svårt i text.E: jag har också lärt mig att skaka av samtliga elakheter. fast det är väldigt få här på bloggen.Melli: man får kritisera, men inte gå till personligheter. Tycker jag.
Sebastian · 15 years ago
Om du avser min bild av Anne Hietanens huvud så var det KONST.
Bakpappa · 15 years ago
Att skriva något i hämndsyfte är bara dumt. Det kan vara det står kvar längre än man tänkt. Så sen står man där med Svarte Petter ändå...Och mycket är tillåtet, men inte att ge sig på nån annans barn!
Ika · 15 years ago
Författaren i fråga hade alltså gjort klart för läsarna vem personen är IRL? För annars skulle jag tycka att det är en annan sak om man lånar någons karaktärsdrag och skriver elakt om dem och deras familj, så länge som det görs så att läsaren inte kopplar det till den verkliga personen. Att man använder sin frustration och ilska till att skapa en riktigt jobbig romankaraktär, men att man låter hämnden stanna där, med att man själv och bara man själv vet exakt vem man tänker på.
Yo...la madrileña · 15 years ago
Ops...jag hoppas att du inte menade mig och min kommentar om dig och din man pa min blogg häromdagen när jag skrev om bloggkärlekar och tipsade bloggar...?Saludos desde Madrid,La Madrileña
Peppe · 15 years ago
Basse: hela du är en performace.Bakpappa: nu håller jag med dig till 100 %.Ika: jepp, författaren skrev ut en riktig människa. Merete berättade vem det var, men det har jag glömt.La Madrileña: nej nej! det här blogginlägget var inte en hälsning till nån. Och jag tog absolut inte ila upp över nåt som du skrivit.