Att konstruera ett liv
15 years ago
Sylvia skriver om bloggar och om hur folk som inte är så familjära med bloggvärlden ibland klagar på att bloggskribenterna konstruerar sin liv. Att de är oärliga med verligheten och inte visar hela sanningen. Sylvia konstaterar också att lögn inte är samma sak som att inte berätta allting. Jag tillägger att en blogg inte är samma sak som en exakt dokumentation av ett liv.
Sara på Spetsfabriken (hon med Wannabe-boken och den låsta bloggen) kommenterade häromdan att jag har en bloggpersonlighet och en privat personlighet*. Jag har funderat en del på det. Konstruerar jag ett jag på bloggen? Kan det i så fall bero på att jag bloggat så länge och så mycket att jag inte längre funderar på rollen jag eventuellt går in i när jag skriver här eller på att jag själv tycker att jag är samma person i verkligheten som på internet.
Jag vill kanske hellre se det som att jag visar upp en del av mitt liv. Små fragment av min verkliget och saker jag tänkt på som jag sedan diskuterar med er.
Vad säger ni bloggare. Konstruerar ni ett liv på nätet?
Puff: otnot: Syl och jag kommer att prata vidare om bloggar i Hbl-hörnan på bokmässan söndagen den 30 oktober kl. 13.30. Komsi komsi.
*Linn säger: Peppe: Du är så mycket hårdare och råare i verkligheten. Drar brutala skämt och skrattar rått.
Sara på Spetsfabriken (hon med Wannabe-boken och den låsta bloggen) kommenterade häromdan att jag har en bloggpersonlighet och en privat personlighet*. Jag har funderat en del på det. Konstruerar jag ett jag på bloggen? Kan det i så fall bero på att jag bloggat så länge och så mycket att jag inte längre funderar på rollen jag eventuellt går in i när jag skriver här eller på att jag själv tycker att jag är samma person i verkligheten som på internet.
Jag vill kanske hellre se det som att jag visar upp en del av mitt liv. Små fragment av min verkliget och saker jag tänkt på som jag sedan diskuterar med er.
Vad säger ni bloggare. Konstruerar ni ett liv på nätet?
Puff: otnot: Syl och jag kommer att prata vidare om bloggar i Hbl-hörnan på bokmässan söndagen den 30 oktober kl. 13.30. Komsi komsi.
*Linn säger: Peppe: Du är så mycket hårdare och råare i verkligheten. Drar brutala skämt och skrattar rått.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 15 years ago
ska jag vara ärlig tror jag inte jag skulle vilja läsa en helt ärlig blogg. dom som verkar vara ärliga om sina känslor på bloggar är bara pinsamma tycker jag. jag vill läsa stiligt skrivna inlägg, intressanta funderingar och bilder jag gillar. vad jag vill ha ut av människorelationer i verkligheten är något helt annat. det jag någongång reagerat på är att du verkar fruktansvärt politiskt korrekt på bloggen. har svårt att tro att du är riktigt så diplomatisk i verkligheten (förstå mig rätt nu).
Anonym · 15 years ago
jag ska ännu tillägga att jag tycker att hela den här diskussionen är ganska konstig. det är ju lite som att fundera på om damtidningar eller tv-program ska vara en exakt återgivning av verkligheten eller inte. medier är medier och riktiga relationer nåt helt annat. även fastän det skulle handla om en liten bloggare som har sin närmsta vänkrets som läsare. det är inte heller samma sak som att umgås ansikte mot ansikte.
Peppe · 15 years ago
nåmen precis. jag tror inte ens att det är möjligt att visa en hel människa på en blogg. och att jag är så korrekt beror på att jag hela tiden i nån mån representerar mitt jobb. Och så orkar jag inte heller argumentera med galningar.
stellasstyle · 15 years ago
konstruerar som i ren hittepå gör jag såklart inte, tycker att hela idén med att blogga skulle försvinna då. Däremot behöver ju inte allt dokumenteras för omvärlden. Är jag ute på galej som sen slutar kanske slutar med gräl/otrevligheter/kräks behöver jag inte riktigt ta med den biten. De flesta bloggare är ju "vanliga" människor, men skulle allt finnas med skulle det nog bara bli tråkigt att läsa. Men det betyder ju inte heller att det man/jag delar med mig är lögn. Ingen vill väl dela ALLT med vare sig partner/föräldrar/världen?
Anonym · 15 years ago
Bloggar är ju ett hantverk eller konstform eller vad man nu ska kalla det. Målar man självporträtt är det ju fråga om en tolkning, man förskönar eller gör saker annorlunda, kanske fulare. Då kommer vi ju in på filosofiska frågor som: vad är sanning och verklighet, skönheten sitter i betraktarens öga osv. En röntgenbild eller ett fotografi kan ju inte heller återge "verkligheten" exakt.
delpheena · 15 years ago
det är väl klart att en blogg bara visar upp en del av en person. hur skulle det kunna vara annorlunda? sen är det ju möjligt att man med tiden visar upp olika delar av sig själv som en trogen läsare kan pussla ihop till nån slags helhet, men det är ju en helt annan sak. sen tycker jag också att hela konceptet att "visa hela sanningen" är något orealistiskt. int visar man ju precis alla sidor av sig själv när man träffar andra människor heller. jag är annorlunda när jag är med min mamma än när jag är med mina tjejkompisar, även om jag känner mig helt bekväm och mig själv i båda situationerna. det är nu bara så det är.
den elaka bloggaren · 15 years ago
jag själv existerar ju redan, varför jag skulle vilja duplicera mig själv på nätet i skriven text kan jag inte förstå.nej, de som försöker använda bloggen så är nog säkert få. men att försöka få bloggen att se ut som att den är det (en reproduktion av sig själv) men avsiktligt välja ut endast de glansiga, skimrande bilderna, det är lite skrämmande.men många är de bloggare som säkert endast känner varandra via texterna och det är väl en social situation som är ganska ny och oprövad. frågan är vilka för- och nackdelarna är med en sån, radikalt ovanligt skapad social sfär.
Annika · 15 years ago
Konstruerar och konstruerar. Man kan väl säga som så, att jag delar med mig av somligt, men inte av annat. Jag kan vara privat ibland, och jag är alltid personlig. men - jag har en tydlig gräns för vad jag berättar, och den sitter som ett filter genom vilket jag sållar mina ord. Allt annat vore omöjligt.
Anonym · 15 years ago
Jag skulle inte prata om att konstruera en personlighet, utan om att hitta en stil för sin blogg.
Inka · 15 years ago
Jag överdriver nog ganska ofta när jag skriver men jag ser det som ironi. Sen lyfter jag såklart fram grejer som att jag klättrar över staket och bryter mig in till fester, så att jag låter sjukt spännande. Fast påriktigt är jag ju inte så galen (fast jag bröt mig faktiskt in). Sen har jag t.ex hört många gånger att innan folk har lärt känna mig så har de fått en bild (i bloggen) av att jag är lite småelak, rentav egoistisk. Vilket jag tycker är ganska roligt, jag ser mig själv som ganska varm och omtänksam. Man blir väl lite blind för hur man skriver.Nåja, jag tror nog man mer eller mindre omedvetet konstruerar en bloggpersonlighet. Men det tycker jag är fullkomligt okej.
Peppe · 15 years ago
Stella: exakt så resonerar jag också.Anonym: fint jämfört att man målar ett självporträtt. Just så är det.Delpheena: just så tänker jag också. Man är olika med olika människor och mycket, mycket sällan visar man upp hela sitt spektrum för någon. Om man ens kan göra det.Elaka: jag har hittills upplevt bloggandet som enbart positivt. att få ta del av hur människor resonerar och tänker och upplever sin vardag (din blogg är ett utmärkt exempel på hur texter får mig att fundera på mina egna värderingar). Sedan orkar jag sällan läsa bloggar som bara känns kommersiella.Annika: jag kör också med filtret.Anonym. intressant! och bra sagt. att hitta en stil man bloggar efter. på så sätt blir det också bekvämare för läsaren.Inka: hahaha! Jag kan förstå det. Du är ju snäll som en kanin i verkligheten, men kryddar det med bus och upptåg som syns med på bloggen.
den elaka b. · 15 years ago
mmm, men då rör vi oss ännu bland ganska förnuftiga bloggare.. men sen när vi tänker på de delar av bloggosfären där xenofoberna eller homofoberna rör sig, och kanske 90% är finniga, menlösa nördar som bara vill hacka på nån verbalt, men 9% är skinheads som blir uppmuntrade för att de plötsligt känner sig som så många och 1% är sociopater som planerar värre våldsdåd... eller omvänt, ganska fattiga studeranden som lyfter fram sitt liv som mycket mer glamoröst och skapar en större press på andra bloggare som inte känner dem i riktiga livet, och vet att det bara är en glansbildsversion av dem som de känner..sånahär s.a.s. falska grupptryck som kan uppstå, när folk inte känner varandra i riktiga livet.. vilket förstås bloggträffar motverkar.. nåja, jag bara flummar på här..
Peppe · 15 years ago
nä inte alls. det där med falskt grupptryck var bra och intressant formulerat. jag tror också att det finns bloggare som sprider en konsumtionshets och ett dolt budskap att man kan skippa lunchen och istället köpa skor.däremot är jag osäker på om det finns så många homofobbloggar och nynazistbloggar. dessa rör sig kanske mer på diskussionsforum. eller?Å andra sidan kom jag att tänka på antifeministen Pär Ström (eller vad han nu heter) som samlar kvinnohatare på sin blogg.slutsats: jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här kommentaren.
Bakpappa · 15 years ago
Tycker det är lite fel generalisera det hela att gälla bloggar. Det finns en massa bloggar som inte påstår sig handla om någons liv.Det är också en frågan om vad man lovar. Inte lovar du någonstans du ger en inblick i hela ditt liv. Den intressanta frågan är om man blir överraskad när man träffar dig IRL.Inget illa om ditt liv, men jag tror det blir mycket bättre i bloggform när du själv kan plocka ut vad du vill berätta om.
Peppe · 15 years ago
Jag håller med om att folk som kritiserar bloggare för att inte berätta allt om sina liv har fått det lite om bakfoten. Bloggen är ingen öppen dagbok eller absolut dokumentär av ett liv. Det som jag ändå fastnade vid var allt tjat om att folk förskönar sina liv så himla mycket på bloggarna. Gör man verkligen det? Det finns ju glansbildsbloggar finns det, men de visar väl mest upp inspirationsbilder.Nu vet jag inte om Bakpappa menar mig eller du i största allmänhet, men i ärlighetens namn är mitt liv faktiskt bättre på riktigt än på bloggen. Men orka blogga om hur bra jag har det dagarna i ända. Hur underhållande är det för er att hela tiden läsa att jag har det fantastiskt?
den elaka b. · 15 years ago
det stämmer, nu blanda jag faktiskt mellan diskussionsforum och bloggar, det är väl bara halla-aho som är känd med sån blogg. vilket väcker frågan om blogg som medium inte passar särskilt bra för de som vill gadda ihop sig till en enda massa och hata nån särskild grupp mänskor..
Katarina · 15 years ago
Jag har definitivt en bloggpersonlighet och en privat personlighet. I riktiga livet är jag ganska tystlåten och blyg, men på bloggen, där jag har längre tid att fundera över vad jag ska säga, kan jag skriva mer öppet och (förhoppningsvis) roligt. Sen om jag förskönar mitt liv vet jag inte. Å ena sidan vill man ju inte skryta om hur bra man har det och å andra sidan orkar väl ingen läsa när man gnäller över något dåligt som hänt. Jag brukar köra med principen att jag skriver om allt som min mamma skulle täckas läsa. Skriver jag ett inlägg som jag märker "oj, det här skulle jag inte vilja att min mamma läser" då publicerar jag det inte.
Peppe · 15 years ago
den elaka: halla-aho är väl en av de få hatarna som kan skriva.Katarina: tack för analysen och bra regel! den försöker jag också följa.
Mia · 15 years ago
Allt jag skriver är sant, men det betyder inte att jag delar med mig av allt som pågår i mitt liv. Det finns ju en del som känns för privat, både sånt som handlar om mig och folk som står mig nära. Hur mycket det än påverkar mig, så tycker jag inte att sånt angår någon mer eller mindre okänd människa på nätet. Det är klart man sållar lite.
kate · 15 years ago
Jag vill inte läsa fullständigt ärliga bloggar. Skriv dagbok och göm i byrålådan som alla andra om ni tvunget måste uttrycka er!Jag vill läsa väl genomtänkta briljanta formuleringar och roligheter eller hemskheter men jag vill ha en poäng, inte bara en endlös statusupdateringstext om livet i allmänhet.Själv skriver jag mer sanningsegligt än folk kanske tror, men jag är ändå övertygad om att min egen personlighet och bloggens är ganska olika. Dels för att jag tror att redan en människas tankar och hennes uppträdande är två skilda saker, och bloggar tar ju steget ytterligare en bit genom att vara ett bearbetat uttryckssätt för tankevärlden. Klart att den aldrig kan likna en som person fullt ut, plus att alla människor upplever ens personlighet på olika sätt.Det är helt enkelt en mission impossible att vara sanningen persionifierad.