Mitt senaste podcastfynd är Helena von Hweigbergks
Oförnuft och känsla på Sveriges radio. I avsnittet jag sprang till i går pratades det om snålhet. Om hur skamligt och oattraktivt det är att vara snål och om hur vissa människor utnyttjar det att andra är rädda för att utpekas som snåla. Om missunsamhet och rivalitet syskon och vänner emellan och ja ni fattar.
Jonas Gardell är med i programmet och säger att det i alla förhållanden finns den livsglada slösaren som lever som om det inte fanns någon morgondag och den förnuftiga spararen som planerar framtiden.
Fan, när jag skriver det här inser jag att jag är den förnuftiga "Har vi verkligen råd med det här?"-typen, medan Magnus är den underbara livsnjutaren.
Ni då?
Pia · 15 years ago
Så bra juttu i dagens tidning! Ville bara säga det. Och på tal om snålhet, missunsamhet och rivalitet; vi har en on going dispyt om avundsjuka här hemma. Jag vill tro att folk inte är så avundsjuka och missunsamma medan J anser att den pyr överallt. Vem har nu sen rätt.
marica · 15 years ago
min man är defenitivt den eftertänksamma av oss ekonomiskt. Medan jag tycker att jag måste inte vara rik, vi jobbar bara så mycket vi behöver och att pengar är till för att användas, förnuftigt ska de användas, men fortfarande användas. Sen är folk ofta missundsamma och det suger, jag försöker att inte vara det(ibland är det svårt). För det är ett val att vara missundsam, men vi glömmer bort det eftersom det oxå blivit en folksjukdom.
labolina · 15 years ago
Båda min föräldrar är hemskt snåla och men vägrar inse att de själva är det. De går hela tiden omkring och klagar på att den andra är snål. Lite komiskt. Jag har nog ärvt lite av deras snålhet men börjar lära mig av min lite mer slösaktiga partner. Fast han är egentligen inte heller särskilt slösaktig utan har bara ett ganska sunt förhållande till pengar. Han betalar räkningarna, sätter av pengar för sparande och om han sedan har pengar över så spenderar han dem glatt på inte helt nödvändiga saker utan att som jag ha dåligt samvete.
Anonym · 15 years ago
Jag tror som J. Gardell att bägge synsätt förekommer överallt. Min erfarenhet är att det ena lockar fram det andra, i alla fall i parrelationer. Man sas polariserar varandra.
mia · 15 years ago
På grund av min barndom är jag extremt rädd för att slösa för mycket, att inte ha pengar. Jag vill inte uppleva det igen men samtidigt när jag har det bra, arbetar och drar in lön tycker jag ändå om att unna mig. Speciellt god mat. Men måste jag välja är jag nog mer den förnuftiga spararen eller rättare sagt, den livrädda spararen.Tråkigt men sant.
emster · 15 years ago
jag är slösaren och ÖNSKAR SÅ INTENSIVT att jag inte vore det.
Jill · 15 years ago
Jag är en snål typ. Jag spenderar inte pengar på något jag inte tycker att är värt varenda slant. Men jag är bra på att intala mig själv att 200€ nog är helt bra pris för ett par skor, bara man använder de tillräckligt ofta. Jag prioriterar helt enkelt, för att ibland kunna unna mig lite lyx.
Peppe · 15 years ago
Pia: nåmen tack! Och jag vet inte vem som har rätt, men jag spelar på ditt lag.Marica: jag vet, man får sannerligen hålla ett öga på sig själv ibland så man inte blir missunnsam. Labolina: låter verkligen som en sund man du har. Man ska ju njuta av livet, men jag känner ibland (mycket ofta) samma dåliga samvete när jag gjort av med pengar.Anonym: bra analyserat! Du har antagligen helt rätt.Mia: jag är där med dig.Emster: men du är den där charmiga livsnjutaren som alla vill hänga med!Jill: det jobbar jag på. Att spendera på bra saker som kanske är dyra och skippa det onödiga, halvbilliga där emellan.
Sara · 15 years ago
vi har ett varannan dag-system: ena dan är det jag som visionerar och maken som bromsar. följande dag har jag kommit till sans, men då har maken igen smittats av optimism och instämmer i att vi nog bra skulle kunna köpa det där huset som är alldeles för dyrt, fast då har ju jag kommit ur det, och så håller vi på sådär och använder följaktligen aldrig några pengar överhuvudtaget.