Jag springer mellan tre och fem gånger i veckan. Alltid ganska lugnt och oftast mellan fem och tio kilometer. I måndags sprang jag elva utan minsta problem, men igår orkade jag knappt sex. Konstigt det där med att man vissa dagar kan springa hur långt som helst, medan man andra gånger knappt tar sig runt kvarteret. Jag lyssnar nästan alltid på podcasts (det finns så himla bra! för tillfället lyssnar jag igenom Oförnuft och känsla), men väljer jag att spurta de sista hundra metrarna lägger jag på en låt. Jag springer alltid fortare till musik.
Dagar då jag inte hinner springa längtar jag lite i smyg efter att få göra det.
Och skulle jag ha läst ovanstående mening för sex, sju år sedan skulle jag ha bitschslappat mig själv ordentligt och ropat: Skärp dig kvinna! ingen LÄNGTAR efter att bli svettig, andfådd och röd i ansiktet!
Men people change tydligen.
étincelles · 15 years ago
Ha ha, jag tillhör nog kategorin som bitchslappar sig själv... Men skulle egentligen behöva komma igång med någon typ av träning. Att springa verkar så okomplicerat, och jag kan tänka mig att det ger en känsla av frihet när man väl vant sig!
Peppe · 15 years ago
Det rä precis därför jag gillar det. Okomplicerat. Man behöver inte hålla tider eler följa koreografi eller släpa med sig träningskläder. Bara snöra på sig skorna och studsa iväg.
HannaH · 15 years ago
Haha, precis så är det. Jag sprang mitt första en mils- lopp i söndags (70% backe och terräng) och är så glad och nöjd. Började aktivt springa i februari och det är så häftigt nu när jag märker att det bara går bättre och bättre. Började med att lyssna på musik, men nu är det gamla och årets sommarpratare som gäller.
Anonym · 15 years ago
Jag funderar i smyg på att börja springa just för att det verkar som att alla löpare får det där springarsuget. Själv gör jag inget annat för min kondition än simmar (1 g/v) och nytto-promenerar. Men man borde ju...
Anonym · 15 years ago
Har du Peppe nåt tips på passlig löprunda i centrala Hfors(5-10km?) Jag är nyinflyttad i Rödbergen och vill helst inte springa inne i värsta stadstrafiken.
RG · 15 years ago
Jag bor också i rödbergen och brukar springa ned till stranden, längs med stranden mot brunnsparken, brunnsparken runt och längs med stranden hem igen. Beroende lite på var du bor och vilken rutt runt brunnsparken du tar så är det typ 5km. Vill man springa längre så kan man fortsätta till saluhallen eller på hemvägen göra en runda till ändan av ärtholmen.
Peppe · 15 years ago
Hannah: shit vad duktig du är! Och sommarpratare är de bästa att lyssna på, de flesta är så himla proffsiga.Anonym: om du bara klarar de tre första rundorna så löser det sig. Ta det lugnt och var snäll mot dig själv när du springer (eller går).Anonym: jag skulle ha svarat precis som RG, men jag springer vanligtvis först runt Ärtholmen och sen runt Brunnsparken. Vinka om vi springer om varandra!
Johanna · 15 years ago
Åh, vad skoj att läsa! :) Jag känner igen mig i det sista. jag hatade att springa för bara 4-5 år sen. Skulle någon ha sagt åt mig då att jag idag skulle springa nästan varje dag och faktiskt älska löpning så skulle jag ha råskrattat. People change :)
Bakpappa · 15 years ago
springa vs. cykla? och varför?
Suvi · 15 years ago
Jag älskar att springa. Och jag längtar efter det om jag inte har tid eller jag är sjuk eller nånting. Det bara känns så bra, att springa och vara ute i skogen.
Anonym · 15 years ago
Och kan nån berätta hur man får det där suget, snälla?
The Tit · 15 years ago
You should try running with zombies chasing you: http://itunes.apple.com/us/app/paranoid-dead-escape-standalone/id459892779?mt=8
Johanna · 15 years ago
Jag springer också mycket, men för tillfället bara inne på matta då det är kring +40 ute (jag bor i Dubai). Men det där med podcasts låter intressant, har aldrig testat, springer alltid till musik. Varifrån hittar jag såna? Tack :) (och jag tycker om din blogg föresten!)
Nina · 15 years ago
Skrev ett motsvarande inlägg imorse, om storheten med Podcasts. Tror ärligt talat inte att jag heller skulle ha klarat av 11,6 km renodlad spring (känns sjukt att ens skriva det) om jag inte hade en lugnande p1-stämma i öronen.Och den som undrade när lyckoruset av joggandet kommer? Tja, det dyker upp där efter nån vecka/månad av enträgen blodsmak och förakt mot joggandets ädla konst. Men sen, sen när flåset kommer ikapp en... ja då är man lycklig.