Självbilden
15 years ago
I morse åt jag frukost med en polare och kom in på det familjära temat att jobba för mycket. Min väninna (som är superchef, föreläser och deltar i en massa annat vid sidan om jobbet) konstaterade att hon antagligen jobbar för mycket och ibland balanserar på gränsen till utbrändhet för att hennes självbild är sån. Hon är något av en perfektionist som vägrar att slacka.
Resten av dagen funderade jag på det där med självbild. Hur vi lätt bygger upp en bild av oss själva som litelite snyggare, smartare, effektivare, framgångsrikare och roligare än vad vi kanske är i verkligheten. Sedan är vi tvungna att leva upp till våra egna förväntningar och kanske till och med andras ifall vi varit noga med att blogga om hur bra vi är.
Lägger man dessutom till förebildsförväntan, att vi dessutom ska gå omkring och vara goda förebilder hela tiden, kan det bli så tungt att man knappt orkar andas.
Eller är det kanske det bara är jag. Vad vet jag. Hur är er självbild?
Nu slog det mig att det kanske ändå är bättre att tro att man är en lite finare version av sig själv än det motsatta. Att gå omkring och tycka att man är dålig måste vara ännu mer knäckande.
Synd förresten att jag skrev om självbild här, annars kunde jag kanske säga nåt smart om temat onsdagens diskussion i Radio Vega och låta som om jag just kom på det.
Resten av dagen funderade jag på det där med självbild. Hur vi lätt bygger upp en bild av oss själva som litelite snyggare, smartare, effektivare, framgångsrikare och roligare än vad vi kanske är i verkligheten. Sedan är vi tvungna att leva upp till våra egna förväntningar och kanske till och med andras ifall vi varit noga med att blogga om hur bra vi är.
Lägger man dessutom till förebildsförväntan, att vi dessutom ska gå omkring och vara goda förebilder hela tiden, kan det bli så tungt att man knappt orkar andas.
Eller är det kanske det bara är jag. Vad vet jag. Hur är er självbild?
Nu slog det mig att det kanske ändå är bättre att tro att man är en lite finare version av sig själv än det motsatta. Att gå omkring och tycka att man är dålig måste vara ännu mer knäckande.
Synd förresten att jag skrev om självbild här, annars kunde jag kanske säga nåt smart om temat onsdagens diskussion i Radio Vega och låta som om jag just kom på det.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anne · 15 years ago
Jag tror att jag försöker ge en kanske lite sämre bild av mig själv, en lite töntigare så att alla kan skratta och vara glada. Vem vet varför, tror att jag helt enkelt vill underhålla. MEN det är inte så viktigt vad folk tycker och tänker. Skulle givetvis vilja att alla gillar mig, men när det nu inte är möjligt. :( Sen har jag märkt att jag avskyr att jobba mycket och stressa så det har jag helt slutat med. Tänker att jag stressat färdigt i mitt liv. Fattade beslut att sluta stressa för fyra år sedan och då var det jäkla svårt, men nu går det ganska lätt redan.
Flicka · 15 years ago
O ena sidan är det just den där lilla rösten som säger att jag måste försöka lite mera som får mig att prestera bättre (i allt). Min egna cheerleading squad. Fast o andra sidan blir jag ibland så trött och ledsen på den, att lämna mig nu i fred för en gångs skull. På sistone har jag emellanåt gjort som Anne, lekt lite dumm och fjantig så går det lite lättare för mig. Då går jag inte helt sönder om allting inte går 125% rätt. Det viktigaste min pojkvän lärt mig är att det faktiskt är ganska skönt att vara vanlig.
Peppe · 15 years ago
Anne: vi vet att du är smart och klok ochbra på det du gör. Jag försöker också att inte stressa, för egentligen njuter jag av att inte göra någonting alls, eller bara läsa en bok i badet. Jag nuyer visserligen också av att få saker gjorda, men jag borde kanska analysera mig själv och komma fram till om jag gör det för att jag tycker om det eller för att det får mig att komma närmare min självbild. Terapisession slut.Flicka: egentligen är det det enda som räknas: att de man tycker om och lever med vet hur man är. Och älskar en för det.
HannasVirrVarr · 15 years ago
Och så är vi kanske lite dåliga på att medvetet prioritera våra krafter och satsningar? Jag tror att om man ser sig själv som duktig och ambitiös så är det lätt hänt att man satsar hundra på ALLT man företar sig. Och det blir tungt i längden att leverera hundra - överallt, hela tiden.Jag tycker det är svårt. Att hitta balans. Men man lär sig förhoppningsvis med tiden.
Misan · 15 years ago
Fast det säkert har sina sidor är det garanterat bättre att se sig själv som duktig och ambitiös än motsatsen. Allra värst är att börja se sig själv som en sjukling och definiera hela sin personlighet utgående från någon diagnos. Det ska man verkligen akta sig för.Själv har jag tyvärr fastnat i en slacker-mentalitet som jag har svårt att skaka av mig,vill liksom inte vara ambitiös.
mkbarcelona · 15 years ago
Det känns så mycket sundare att ha en bra självbild. Många når inte upp till ens en realistisk självbild utan kritiserar sig själv hela tiden och ser på sig själv med fula tråkiga kursboksbibbatantglasögon som ingen blir glad av. Har man en sund, positiv självbild och peppar till sig litegrann och tycker att man kanske är lite fiffigare än man egentligen är så kommer man så sjuttons mycket längre och vågar ta för sig så mycket mer än om man är sin egen tuffaste kritiker. Jag vill väldigt gärna umgås med människor som tycker att dom är egentligen ganska coola typer (på ett sunt sätt alltså), än att smittas av negativiteten som de självkritiska tjejerna utstrålar som jag själv har så lätt att falla in i. Och det här gäller ju killar också, självfallet, men där känns det som att situationen är lite annorlunda. Fast här i Spanien börjar den klassiska machokulturen ruttna i fogarna och allt fler killar har panikångest och äter mediciner för att deras traditionella roller suddas ut och självbilden rasar samman. Oj, det här blev långt... Men det är ett ämne som ligger varmt om hjärtat! =)
Peppe · 15 years ago
Hanna: du skriver mycket bar om det här. Fortsätt med det.Misan: men om du vet att du har en slackarmentalitet så är det redan ett steg ifrån den. Eller distans till den. Och jag vet inte om det är sämre att vara en skön slacker än att vara en prestationshetsare.
Peppe · 15 years ago
Mkbarcelona: du har så rätt så rätt! Negativitet är verkligen tröttsamt. Och det är sjukt mycket sexigare med folk som tycker om sig själva och att de är ganska coola egentligen. Intressant det där med mansbilden i Spanien. har du bloggat om det? I så fall måste jag genast in och läsa.
Aida · 15 years ago
Blondinbella skrev ganska bra om dethär i nåt skede, jag minns inte riktigt vad hennes resonemang var, men hon menade att vi har både en självkänsla och en självbild. Självkänslan handlar om hur vi tycker om oss själva, medan självbilden definierar hur vi vill se oss själva. Och verkligheten är nånstans där mittemellan. Typ. Haha, hon är inte så dum den tjejn!
minna lindeb. · 15 years ago
håller med barcelona. Det är fint peppe att du tar upp sånt här, för det är nog en svår bit i varje människas liv, tror jag. Själv känner jag mej som en kärleksknarkare. Herregud så man behöver uppmuntran och värme och stöd och vänskap. Utan nära och kära är man faktiskt den där eländigt skrällande cymbalen...
kisimyran · 15 years ago
Kanske det inte är så viktigt, egentligen, hur man uppfattar sig själv (eller: hur man uppfattar att omgivningen uppfattar en). Men man är ju ändå absolut beroende av bekräftelse - både av andra och av sig själv.Jag är väldigt intresserad av varför det är så viktigt egentligen, på ett stort plan liksom. Trots det faller jag alltsom oftast i fällan "uj vad kakka jag är, pinsamt, måste nog gå hem nu och bara vara tyst" - det, om något, är inte alls sunt.