Johanna Ö skriver om jämställdhet och föräldraledighet och jag känner så väl igen mig bland annat här:
.".. Jag blir till exempel arg på mig själv när jag vill byta kläder på vår son för att hans pappa har klätt honom i kläder som jag inte tycker matchar. Vilka signaler skickar jag ut till min man? Att han inte är kapabel att klä vårt barn? ..."Jag jobbar jättemycket på att aldrig säga något till Magnus ens då jag för en kort stund blir blind av att titta på Vidars klädsel.
Nå barnkläder är inte poängen med Johannas krönika, utan föräldraledigheten.
"...Min man och jag delar nämligen inte lika på föräldraledigheten. Det gör oss knappast unika. Det är faktiskt bara någon procent av svenska föräldrar som delar helt lika. Med den takt som detta förändras kommer det att dröja till 2034 innan mammor och pappor är hemma lika länge med sina barn. Det är med andra ord min sons generation som kommer att stå för jämställdhet på det området.."Äh, läs hela krönikan
här.
Anonym · 15 years ago
Tog din pappa ledigt då du föddes, var han hemma från jobbet då du var sjuk, förde han dig till Dagis? Utvecklingen till jämställdhet känns långsam men en generation är inte så lång tid egentligen för saker av den här kalibern, eller?
Peppe · 15 years ago
jag förstår din poäng, men håller inte med dig. Utveckligen mot jämställdhet sker inte av sig själv, det måste finnas människor som Johanna Ö som skriver och tjatar om det för att någonting ska hända. Nu ligger ju Sverige långt före Finland när det kommer att ta ut pappaledighet. I Finland är man (enl Yle) sämst i hela Norden på att vara hemma med sina barn om man är pappa och det kommer att ta flera hundra år tills föräldrarna delar lika med den här takten.
Anonym · 15 years ago
Samma anonym. Jag förstår även din poäng, man ska tro på sina ideal och kämpa för det som är rätt, alla ser inte eller orkar bry sig! Man har kämpat länge för jämställdhet, det GÅR framåt hela tiden men man måste kunna leva med det orättvisa. Om man hela tiden är i uppror mot hur fel det är går det onödig energi, det blir negativt, man ser bara problemen, man ser könsdiskriminering där det inte finns, man förhåller sig kritiskt till människor som inte menat en illa bara för att de t.ex. sa "vacker flicka". Man blir liksom för färgad av sina ideal och sina mål. Många kvinnor med sämre ställning än i vårt land ser faktiskt gladare ut än här. Vad beror det på? Nog förstår du väl, att du inte löser sakerna under en generations tid? Till sist, du svarade inte på min fråga angående din pappa. Men kanske du kommer från en undantagsfamilj där pappan gjorde allt det där jag frågade. De flesta pappor på 70-, 80-talet gjorde inte det. Min point var, att ge dej lite tidsperspektiv. Slappna av lite!Inte bryr du dej så mycket om vem som fyller diskmaskinen när du är gammal, viktigare är att du har någon du kan smutsa ner disk med.
Peppe · 15 years ago
men vet du. jag är en glad och mycket mycket lycklig människa. på riktigt.