Självförtroendesvackan
15 years ago
Jag tycker jättemycket om mitt jobb, men jag avskyr dagarna runt att tidningen kommer ut. Jag får varje gång världens självfötroendesvacka och tycker att allt jag skrivit är ganska dåligt och meningslöst.
Jag läser aldrig tidningen efter att den kommit från trycket. Bläddrar högst igenom den för att se helheten.
Det här är skumt för egentligen tycker jag ju att jag är en ganska duktig typ som skriver hyfsat bra. Att massor av människor kanske läser det jag skriver ger mig ändå grym ångest.
Snälla sig att ni också har självförtroendesvackor ibland.
Jag läser aldrig tidningen efter att den kommit från trycket. Bläddrar högst igenom den för att se helheten.
Det här är skumt för egentligen tycker jag ju att jag är en ganska duktig typ som skriver hyfsat bra. Att massor av människor kanske läser det jag skriver ger mig ändå grym ångest.
Snälla sig att ni också har självförtroendesvackor ibland.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
puva · 15 years ago
jo, hela tiden. lite har det lättat med åren men likväl tänker jag ibland att vad sjutton håller jag på med, det är ju bara bajs och onödigt. jag försöker tänka att de här svackorna ändå tyder på att jag inte lider av hybris och ohälsosamt stort ego och fortfarande är utrustad med nåt slags sunt förnuft. dessutom har du ju rätt i att du är en duktig typ som skriver bra.
marica · 15 years ago
Det händer nog, men jag har egentligen byggt upp ett ganska bra självförtroende de sista åren. Jag vet att jag gör bra ifrån mig och har lärt mig att om man inte själv är stolt över det man presterar, hur ska man då kunna övertyga andra om att det är en bra grej man gjort. Att sälja in en ide är åtminstone 50% presentationen. En toppen grej kan falla på att den som gjort den inte vågar vara stolt.Sen har jag istället det där prestations-angstiga som kommer över mig ibland. Jag måste leverera bra, nej -bäst! och det är inget jag önska på nån annan.(Det hänger nog samman med hur mycket tävlingsmänniska man är.)Sen irriterar jag huvvudet av mig på folk som är så duktiga, men inte vågar stå för det. Som inte kan säja, det där gjorde jag bra! det är synd om dem...och det finns mängder av dem.Fick engång en kommentar om mitt sätt att vara som löd " du är skrämmande i ditt sätt att driva saker framåt".. det var ju inte så roligt, sånt ger en en liten svacka. Man börjar analysera sin person endast genom en liten kommentar av en projekdeltagare som inte helt synkade med mina ideer. Men alla har vi ju saker att jobba på.Den här kommentaren for nu lite vitt och brett, men ja, vi har väl alla svackor. Men man måste ändå komma ihåg att vara stolt över sig själv!
AnnaK · 15 years ago
Jag har självförtroendesvackor och rampfeber varje gång jag skall hålla en ny föreläsning. Jag är helt säker på att jag inte har något nytt att komma med och att allt jag säger visste alla sedan dom var typ 5 år gamla..Det är jobbigt. Men jag blir varje gång lika överraskad och glad när åhörarna faktiskt säger sig ha lärt sig något nytt och verkar nöjda. Man är väl för hård mot sig själv..
Sara · 15 years ago
jag läser aldrig egna artiklar och dylikt. min mamma sparar rubbet, vilket jag är glad för. kanske jag vill kika på det nån gång när jag är gammal. men inte nu, nej.
Peppe · 15 years ago
Puva: du har rätt, hälsosamt att hålla hybrisen på på en sund plats.Marica: berätta mer om ditt jobb. Vad gör du en vanlig dag?AnnaK: samma här. Jag är alltid lite osäker på om publiken kommer att tycka att det är självklarheter jag basunerar ut. Men jag antar att man tror det för att man själv tänkt och pratat så mycket om det man föreläser om.Sara: jäkla skönt att höra, jag är exakt likadan.
Anonym · 15 years ago
Det är ju bra om självförtroendesvackan kommer EFTER att tidningen skickats till tryckeriet! Jag får mina svackor oftast just före jag t.ex. ska skicka in en arbetsansökan. Vilket som värst har betytt att jag inte lyckats läsa igenom dem innan de skickas iväg. Samma problem hade jag med essäer i ett skede. Mina arbetsansökningar och prosemin från den tiden skiftar från att ha lite skrivfel till att vara fullständigt oläsliga.Har blivit bättre på det här nu lyckligtvis, men gissa om jag har lyckats i arbetslivet. Just det, nej.PS. det här är topphemligt så väljer att vara anonym denna gång.
Peppe · 15 years ago
Om jag kan hjälpa dig med karriären, ansökningar och sånt får du gärna höra av dig.
elin · 15 years ago
Gud jo. Men mina självförtroende svackor uppenbarar sig si sådär en gång i veckan. Sorgligt. Och tärande. Men du ÄR grymt duktig på att skriva. Lovar./e
SoufiRoxxx · 15 years ago
O ja! När jag skickar en färdig artikel mår jag illa och ser framför mig hur chefredaktören öppnar sitt mail och ba" haha men vad är det här för skit, kom och kolla alla det här måst ni se". Men sen när jag blir anlitad igen så försöker jag tänka att jag måste ju ha gjort nånting rätt. Jag tror att den här osäkerheten beror på att oftast och framförallt i svenskfinland och i synliga yrken så får du kanske inte höra av så många om vad du gör bra, men gör du något mindre bra så får du minsann höra om det. Kan det vara så?
astrid · 15 years ago
Javisst d får ja! Du är inte ensam
Hannah · 15 years ago
Varje dag let me tell you. Fast däremellan är jag rätt nöjd med mig själv,.
E · 15 years ago
Jag rodnar över mina egna blogginlägg så fort jag publicerat dom. Och ändå är det inte många alls som läser eländet. Däremot skäms jag aldrig när mina pressmeddelanden publiceras rakt av. Då tänker jag bara att jag har gjort journalisten en tjänst.Hursom, du skriver så väldigt bra, så bort med självförtroendesvackan nu!
Stinnepigen · 15 years ago
Det har väl alla som är smarta? Det och så den där ständiga känslan av att vara en bluff och oron över när alla ska komma på en...
kisimyran · 15 years ago
Nej, aldrig.Hahahaha! Joke. Hela jag är en enda stor självförtroendesvacka, min bild finns på Wikipedia och i Guinness rekordbok under "minsta självförtroendet i världen"P.S. du skriver inte bara bra, du har dessutom en sällsynt förmåga att påverka och beröra med dina texter. Det är en begåvning som väldigt få skribenter egentligen har. Tuta och kör.
S. · 15 years ago
Vissa dagar är jag säker på att folk talar bakom min rygg om hur oinsatt jag är i mitt jobb och hur de ändå måste ge stackarn en chans. Sedan får jag påminna mig om att jobbet har haft flera chanser att bli av med mig om jag nu är så hopplös, men ändå har jag fått hänga kvar och folk har ansträngt sig för att jag ska vilja vara kvar. Konstigt att sådana fakta vissa dagar väger fjäderlätt, för de dagarna så ÄR det ju bara så att jag i smyg inte kan något alls och är under medel i precis allt jag företar mig.
Peppe · 15 years ago
Elin: tack! fast DU är grym. Så jävla duktig och begåvad!Stinnepigen: jag undrar varifrån den där bluffkänslan kommer. Ploppar upp förr eller senare.Kisimyra: fina, fina ord. Tack från hjärtat!S: låter mycket bekant. Balansen mellan att inte få hybris och inte heller sänka sig själv är livsviktig. Heja!
Peppe · 15 years ago
Elin: tack! fast DU är grym. Så jävla duktig och begåvad!Stinnepigen: jag undrar varifrån den där bluffkänslan kommer. Ploppar upp förr eller senare.Kisimyra: fina, fina ord. Tack från hjärtat!S: låter mycket bekant. Balansen mellan att inte få hybris och inte heller sänka sig själv är livsviktig. Heja!
marica · 15 years ago
Jag jobbar på ett knegarjobb. Ett fabriksjobb. De har utbildat mig till processkötare och det jobbar jag som nu. Riktigt mer än så får jag inte skriva om det pga. av avtal. Men jag trivs som bara den. Men min jobbsituation ser ut som så att jag för tillfället är den enda kvinnan på huvudmaskinerna. Då är vi ändå ca. 350 pers som jobbar där. Ibland går snacket om könsdiskreminering osv. men jag kan inte riktigt hålla med. Hur i all världen har jag hamnat där jag är om det vore så. Jag tror mera på individen. och att våga ta plats. Är du en stark individ, så kommer du att synas. Dessvärre kan jag känna att många kvinnor diskriminerar sig själva. det stiger åt sida när det kommer en uppgift som känns för tung, de frågar inte efter ett redskap så att de själva ska klara av uppgiften. Detta kan jag tycka att är ett problem. Att inte våga ta plats och se till att man har allt man behöver för att klara det man vill klara. Inte bara fnissa och säja, nå kanske du Kalle kan göra det här? Inte lär nån fråga dig igen då. Är du en person som vill och som framförallt VÅGAR säja vad du vill med ditt jobb så kommer du dig vidare. Det hänger inte på huruvida du har en ivärtes könsorgan eller ej.Visst jag har inte en enda kvinlig arbetskamrat, inte heller under min arbetsledare jobbar det nån annan kvinna. Men jag kan heller inte känna att det var svårt att ta mig dit jag ville. Mest för att jag ville!! Ingen har ifrågasatt min kompetens och alla har respekterat mig.Peppe, Varför vågar inte fler kvinnor visa sig kompetenta? när ska de våga kliva ut ur skuggan och säja, det här har jag gjort, visst blev det bra?Jag kan känna att det är vi kvinnor som diskriminerar varandra till stor del i samhället. Vår mentalitet är annorlunda. Jag har jobbat på ett frisörsjobb med endast kvinnokollegor och sen nu med endast manliga (och allt där mitt i mellan) och skitsnacket florerar på ett helt annat sätt när kvinnor samlas i en hög, hur ska vi få slut på det? Hur ska kvinnorna börja fokusera på sig själva istället för kollegans fula jeans?altså, inte vet jag ju om det här besvarade din fråga direkt, jag bara rycktes med, och när jag en gång börjar med detta så är det svårt att sluta. Jag tror inte kvotering och sånt utan endast på individen. Man måste själv vilja, ingen lär lyfta fram en på en silverbricka om man väljer att stå i skuggan.Eller vad tycker du?
marica · 15 years ago
ps...det där med snacket om könsdiskreminering menar jag i samhället i allmänhet, inte specifikt på mitt arbete, och där tänker jag inte på löneskillnads-frågorna utan på arbetspositionerna.(härregud, jag skulle kunna skriva en essä eller hålla en 2 timmars monolg om att våga ta plats i samhället)