Om ateism

15 years ago

Lillen tycker att jag ska skriva om ateism.

Ibland brukar jag säga att jag inte tror på Gud, men att jag vågar inte säga det högt ifall han skulle höra det och bli arg. Alltså den där skäggiga gubben klädd i vitt som sitter på ett moln och sparkar med benen. Andra gånger titulerar jag mig själv agnostiker, för jag vet verkligen inte. Men egentligen är jag nog en ateist. Det skulle vara fantastiskt om vi alla kunde träffas och ha det roligt tillsammans efter döden, men det känns inte så sannolikt. Jag tror att vi blir mull och att det kanske växer ett träd eller lite gräs på oss efter att vi dött. Och det är ju också en form av liv.

Jag har flera riktigt kloka och roliga vänner som är troende, men lika lite som de tycker att jag är helt blåst* för att jag inte tror på Gud så tycker jag att de är dumma i huvudet för sin tros skull. Folk får väl tro på vad de vill.

En annan sak är då man blandar ihop religion med politik och makt och tycker att kvinnor, homosexuella och människor allmänhet som inte hör till det heliga folket är mindre värda. Det gör mig arg. Jag tycker inte att kvinnan eller homon ska tiga i församligen.Jag tycker inte heller att man ska försöka tvinga sin tro på andra människor.

Ännu en sak. Jag tycker inte att religionsundervisningen som den ser ut i dag** hör hemma i grundskolan. Kör nån slags livsåskådning istället.


*jag hoppas åtminstone att de inte tycker att jag bara är en idiot.
**eller åtminstone på den tiden jag vikarierade i skolor.

Kiri · 15 years ago
Amen. Speciellt första stycket med att inte villa göra Gud (och mamma, i mitt fall) arg!

Lillen · 15 years ago
Lillen tackar för att du tog upp detta ämne ; )hear hear säger jag bara om religionsundervisningen i grundskolan! min dotter är inte döpt och hon skall inte heller behöva bli påtvingad religion i skolan, i stället får hon nog ta del av livsåskådningstimmarna eller filosofi. din kommentar om att du har goda vänner som är troende; bra för dej! själv måste jag erkänna att jag inte kan ta personer som är troende helt på allvar. jag menar, man skulle lika gärna kunna tro på julgubben.

Maria M · 15 years ago
Se filmen Religilous...hysteriskt rolig och man får sig funderare.I preach the gospel of "I don't know"

sofiamaa · 15 years ago
"stiga i församlingen"? Punktknullaren Sofia kan inte låta bli att fråga om du inte menar tiga? :) Bra inlägg!

Peppe · 15 years ago
Kiri: fråga om vems vrede som är farligare.Lillen: atck själv för bra rubrik! Vi hör inte heller till någon kyrka, men mina troende vänner är faktiskt kloka och roliga och trevliga att hänga med.Maria M: det ska jag. Tack för tipset!Sofiamaa: tack, jag korrigerar. Man måste vara så saakelis snabb på atts kriva då man har en ettåring som vill döda datorn.

popcorn · 15 years ago
Jag gillar inte heller religionsundervisningen i skolan, men jag är ändå glad att mina föräldrar inte hade mig att sitta hemma och rulla tummarna när mina klasskompisar blev lärda bibelns historier (de trevliga och positiva grejerna) för annars skulle jag inte kunna argumentera för varför den är så dålig. Jämvikten hemifrån gjorde att det inte fanns en chans att jag trodde på vad lärarna berättade. Och min egen förmåga till kritiskt tänkande.

Anonym · 15 years ago
Jag vet inte riktigt vad livsåskådning går ut på i dagens läge men tycker nog att religionsundervisning i skolorna är viktig. Men jag förtsår inte varför den ska lära ut EN religion (främst). Tycker själv att det skulle vara bra för alla att bli lite mera bekanta med de flesta, speciellt större, religionerna i världen för att förståelsen för varandra skulle öka. Tycker nog att det hör till allmän bildning att veta lite om bibeln också, den påverkar ju ändå samhället ganska mycket. Sen är det ju upp till var och en vad man tror på! Men alltså lite mera jämlikhet mellan olika trosriktningar (och varför inte icke-troende också) är vad jag skulle efterlysa i skolan.

hanna drake · 15 years ago
lite liknande tankar här, men ja e däremot hemskt troende o andlig. men inte i nån religion som ja anser att människan skapat för att kunna sätta folk i fack. men Gud, min gud tror jag nog på. han som e inuti mej o alltid med mig. gillar inte heller skolreligionsundervisningen, borde vara helt opartisk o liksom berätta om vad det finns för olika religioner o att alla får välja va de själva vill. att bibeln inte behöver vara sann osv.. etik o människovärde är nog viktigare grejer att prata om tkr jag..

den elaka bloggaren · 15 years ago
som nära bekant med och sympatiserande med en andlig/religiös tradition som inte har en gud så hoppas jag att man kommer ihåg att man kan vara andigt lagd utan att tro på en gud. själv är jag ateist, därför att min uppfattning av den andliga världen är att där inte finns en gud. när vi dör så sitter ingen där och dömer oss.som spiritualized-låten heter "no god only religion"

Sockerkaka · 15 years ago
Religionsundervisningen var väl okej men jag tycker all den där smygpropagandan på typ morgonsamlingar och liknande var värre! (Och det här var alltså i lågstadiet på min tid så det kan ju också ha ändrats..;))

Peppe · 15 years ago
Popcorn: jag tycker också att man ska undervisas i religion, men mera i formen av det som anonym skriver här under och mindre som bara historier tagna från kristendomen.Anonym: det där kan jag gå med på, men jag föreställde mig att livsåskådning var ungefär det.Hanna Drake: jag är helt med sig på den linjen.Elaka: du har helt rätt. Jag upplever mig också som andlig trots att jag inte tror på Gud.Sockerkaka: ja, det skulle vara intressant att höra om det ser likadant ut idag med morgonsamlingar och gudstjänster.

Mikaela · 15 years ago
Jag tycker att man ofta glömmer bort vikten av att lära sig vår historia i debatter som denna. Religionsundervisningen i skolan handlar ju väldigt mycket om just det, att lära sig vår historia. Det finns få saker som har påverkat vårt samhälle så mycket som faktum att vi är lutheraner. Med lutheraner menar jag; man är alltså uppfostrad med seder, normer och värderingar som i mångt och mycket har sin grund i den lutherska tron, utan att man nödvändigtvis behöver tro på Gud, så lever ändå många av oss på ett sätt som är präglat av den bakgrunden. Ofta ganska omedvetet dessutom. Grundläggande värderingar som finns så djupt rotade i vår kultur att man inte längre kan skilja på just det, kultur och religion. Jag ser religionsundervisningen som en möjlighet för barnen att förså sin historia, som en del i historieundevisningen. Men detta faktum nämns sällan för barn. Och det är synd. Så därför verkar det som att många barn, och vuxna för den delen, har en uppfattning om att religionsundervisningen typ är samma sak som att sitta på en gudstjänst, bara att prästen är utbytt mot en lärare. Och de skolor som det är så i understöder jag inte. Jag tycker inte heller att man ska pracka på barnen en viss tro, utan undervisningen ska vara mer neutral och lära oss om alla världsreligioner, mer som en historielektion. Skulle man lyckas få barnen att förstå det, skulle de säkert också vara mer intresserade av religionsundervisningen, för historia är ju ett populärt ämne i de flesta skolor. Jag tycker inte att man ska dumpa religionsundervisningen, men den kunde helt klart moderniseras. Men att inte prata om vad det står i bibeln, vad den lär ut, hur de lärorna har påverkat vårt samhälle och hur vi lever idag, är lite som att blunda för sin egen historia. Det är ju viktigt att barn förstår varifrån de kommer, och hur faktum att Finland är ett lutherskt land har påverkat samhället, våra seder, normer och värderingar. och ateist eller troende, så är de värderingar ganska långt detsamma. troende eller inte.

jsylvin · 15 years ago
Jag kallar mig andligt obunden. Geniet Astrid Lindgren, som för övrigt var en mäktig samhällsdebattör och en av de stora intellektuella av sin tid, svarade så här på frågan om hon tror på Gud: När jag behöver honom tror jag på honom.Jag tycker inte det är så viktigt att sätta en etikett på vad jag tror, men på Bibeln tror jag inte. Även en blind höna kan hitta ett korn, vilket betyder att det är väl nödvändigt att det ska finnas små korn av briljant filosofi i en så tjock lunta som Bibeln är, men förhållandet mellan filosofi och trams i den boken är inte tillräckligt högt, till filosofins fördel, för att jag ska hänvisa till den som något som helst rättesnöre. Däremot rekommenderar jag att man läser skrifterna, allt från Bibel och Koranen via skönlitteraturens klassiker till populärlitteratur, för att ur denna massa av mänskligt tänkande och mänskliga erfarenheter samla stoff till sitt eget livsåskådningssmörgåsbord. Leve bildningen!

Peppe · 15 years ago
Mikaela: håller med om att vårt lutheranska arv ska läras ut i skolorna, men när jag gick i skola och undervisade hanslade det bara om kristendomen och olika historier om Jesus.Jenny: bra sagt. jag är själv för bakis för att ens komma näsa lika bra formuletringar och tankar.

Lillen · 15 years ago
Mikaela; i dare to disagree. de värderingar jag har som ateist är långt ifrån de samma som för en troende. den här lilla texten är väl rätt så karrikerad, men rätt rolig och inte helt osann:http://rickardsoderberg.se/wp/wp-content/uploads/2010/10/ins%C3%A4ndare.jpg

den elaka bloggaren · 15 years ago
mikaela: då borde den det vara en del av läroämnet historia för att berätta att det är just det man lär ut: historia? sen, å andra sidan, kan jag inte förstå de föräldrar som är inskrivna i kyrkan, viskar ur sig trosbekännelsen när de går på nåt kyrkligt evenemang för att känna sig nostalgiska, men inte tycker att barnen ska få lära sig om jesus liv såsom det vore den yttersta sanningen (det är ju det som är hela poängen i kristendomen, ditt förslag mikaela tycker jag låter som att äta upp kakan - få övertyga sig själv om att man har en religion - och behålla den - få övertyga sig själv om att man är upplyst och modern).jag tror personligen att det finns nåt sånt som en andlig dimension, och att mänskan genom tiderna har hittat på olika metoder för att komma i kontakt med den. att kalla den sortens historieundervisning som mikaela skrev om för "religion" är att beröva barnen möjligheten att fråga sig själv: är det verkligen såhär jag tror om den andliga sidan eller tror jag nånting annat?själv var skriba-lägret den tidpunkt då jag insåg att jag verkligen inte alls tror som de kristna och det provocerade mig att börja tänka på vad jag egentligen tror på.vad sen gäller kristendomens inverkan på vår kultur så är den nog väldigt överdriven. vem vänder andra kinden till? vem vägrar betala ränta på lån? etc etc. många av kristendomens livsvisdomar och -råd är så totalt verklighetsfrämmande att de aldrig har haft nån större relevans, än att de har låtit mystiska och svårförståeliga när prästen läser upp det i kyrkan på söndag.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.