Matdagboken: analysen
16 years ago
Den där matdagboken som jag hade inspiration att fullfölja i tre eller fyra dagar var nog ändå inte så bra. Istället för att inspirera mig till ett hälsosamt leverne (vilket jag uppenbarligen redan för) fick den mig att noja över att jag äter så mycket. Eller mycket mer än alla som kommenterade iallafall. Trots att jag vet att jag inte är en tjockis kände jag plötsligt att jag borde äta mindre. Någon kommenterade och skrev att matdagbok lätt förknippas med bantning och den här typen hade helt rätt. Trots att jag inte ville det så blev jag mycket medveten om all mat jag stoppade i mig.
Så vi slutar med matdagboken.
Den här bilden från gårdagens fest har ingenting med inlägget att göra, men jag tyckte att den var fin så jag stal den av Wonderland.
Så vi slutar med matdagboken.
Den här bilden från gårdagens fest har ingenting med inlägget att göra, men jag tyckte att den var fin så jag stal den av Wonderland.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
E · 16 years ago
Uppenbarligen är du ju i strålande form, det är det enda som räknas. Var rädd om matglädjen!
Camilla · 16 years ago
Jag tycker att du har sunda matvanor, mången annan äter knappt nåt och det är då man mår dåligt.. Dessutom är det ju som E säger uppenbart att du är i fantastisk form dvs äter du också det som passar just dig!
Anonym · 16 years ago
Du äter nog sannerligen inte så mycket! Jag tyckte att många som kommenterade äter jätte lite!
Krippen · 16 years ago
Jag håller med om den saken. Jag fattar inte varför matdagok används så mycket även i ätstörnings botnings syfte. Det e ju helt sjukt. Dessa tre dagar ändrade inte min syn på mig själv, jag var snarare stolt över att jag äntligen kan visa åt folk att jag nog äter, så något bra hämtade den med sig!
wonderland · 16 years ago
Var så god :) Det var roligt att ses, as always!
Sara · 16 years ago
äh, jag har lyckats missa de tidigare inläggen på ämnet, men bara för att du ska få känna att du verkligen inte äter mest världen kommer dagens lista för min del här & nu:-två smörgåsar med jordnötssmör & äppelmos, saft & två koppar kaffe (ofta kan man adda lite yoghurt på det också)-ugnslax + kokt morot, batat, broccoli & rödbeta, gräddfil/majonnässås, sallad och dressing. till efterrätt lakrits-två bullar, oräkneliga kex, två koppar kaffe-spagetti & köttfärssås-tre smörgåsar med jordnötssmör & äppelmos (också här kan man ofta adda en skål yoghurt med mysli)och idag har jag ätit ganska lite.
Linda · 16 years ago
Äh, man ska äta det som är gott i passliga mängder och så ta ett träningspass nu och då mellan varven (portionerna?).
Sabrina · 16 years ago
Jag sku få skrivkramp i armen om jag sku bokföra allt jag äter.
Peppe · 16 years ago
E: "var rätt om matglädjen" var bra sagt. Har tänkt mycket på det.Camilla: du har rätt och jag vet att jag äter ganska bra, mem det blev så påtagligt med mat och min relation till den förändrades då jag började föra dagbok.Anonym: tack!Krippen: bra gjort där! Heja heja du!Wonderland: detsamma :)Sara: du är en fantastisk kvinna.Linda: det är just det att mat är så gott och trevligt att jag inte vill untveckla en underlig relation till den.Sabrina: bra!
Anonym · 16 years ago
Då man för offentlig (eller privat också för den delen) matdagbok utlämnar man sig åt kritik, dels egenkritik, dels andra "granskare". Värst måste väl ändå jämförelsen vara? Det kan ju inte vara så värst hälsosamt att jämföra sig själv med andra beträffande hur mycket man äter och hur man ser ut osv. Dessutom tycker jag det är oroväckande att starka, stabila kvinnor (som jag uppfattar dig) påverkas såpass negativt av andras vanor (det är såklart mänskligt och annat än mänskligt skulle vara ännu mer oroväckande). Hur går det då för dem som har enorm ångest över vikt och matvanor... Det här var mest lite allmänna tankegångar kring jämförelse och dylikt, vill man må dåligt kan man alltid gå in på någon av de hundratals viktminskningsbloggar och liknande som finns.
pimples.ratata.fi · 16 years ago
Mat (& -vanor) blir snabbt så värdeladdat att det är svårt att behålla ett avstånd, samtidigt som det är så oerhört individuellt att referensramarna för jämförelserna blir väldigt varierande. I sig är det inget ont i matdagböcker, men jag tror att offentliga sådana lätt trillar förbi sitt syfte. De vandrar så lätt bortom en helt neutral nyfikenhetsbaserad jämförelse. Eftersom man bara är människa (- och kanske speciellt därtill även kvinna - med risk för att könsstereotypisera lite -) finns alltid ett ångestskapande element i att låta sig jämföras publikt (i matfrågor). När plötsligt "mycket" och "litet" slutar var individbaserade och dessutom börjar liknas vid "bra" och "dåligt" är man på väg åt fel håll. Att du märkte sådana tendenser så snabbt, och öppet erkände det och tog avstånd från det tycker jag är beundransvärt; att obehagliga insikter inte är tabu. Att också helt "normala" människor kan bli osäkra på sina tankar. Och att till synes harmlösa jämförelser kan bli kämpiga.(Och sådär på riktigt är du ju galet vacker på ett sätt som inte vikten kan påverka. Och samtidigt i topptrim. Jösses!)
Peppe · 16 years ago
Som vanligt kommer du med en av de klokaste analyserna. Jag måste hålla me dig i allt. och tack för de fina orden!