Den låsta bloggen
15 years ago
Allt fler av mina vänner startar låsta bloggar där de skriver precis vad de tycker för en liten skara pålitliga vänner. Det är otroligt inspirerande och rörande att läsa om brutala känslor och raka åsikter. Synd och tur att de här bloggarna inte är öppna för allmänheten. Ny trend?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Sara · 15 years ago
absolut. människan vill ju vara fri.
milja · 15 years ago
säkert. det tar väl ett tag för var och en att hitta sitt sätt att använda sociala medier. det är bra att det finns ytliga öppna stora bloggar och små djupa privata bloggar. synd förstås att man går miste om såna bloggar man inte känner till.
Anonym · 15 years ago
var kan man starta en anonym blogg, har du tips?
T-anna · 15 years ago
Eh, jag tycker låsta bloggar är väldigt 2003. hade en då, har den kvar men har inte uppdaterat på åratal, jag vet inte vad det är som måste vara så hemligt egentligen. Och är det det kanske det inte ska skrivas ner alls?
Anna · 15 years ago
På vilket sätt menar du att det är tur? Tur för de som som skriver att de får skriva utan att bli dömda eller tur för det skrivs saker som inte tål "dagsljus"? Menar nu inget negativt utan mer nyfiken hur du menar.Förstår trenden på ett sätt och tycker det är helt bra att den möjligheten finns. Men knappast betyder det döden för den vanliga bloggen. Däremot är det synd om det tar bort ärligheten och uppriktigheten i de vanliga öppna bloggarna och att allt här bara blir fint, lugnt och passar alla. Förstår du hur jag menar?
Peppe · 15 years ago
Sara: jepp. FRIHETEN!Milja: sant. jag kommer själv att fortsätta skriva en öppen blogg (försöker fortfarande hitta balansen privat/personlig), men jag njuter av att också läsa folks hemliga tankar.Anonym: de jag läser finns uteslutande på blogspot.T-Anna: svårt det där. Jag upplever att jag inte kan vara helt så brutal som jag stundvis vill vara eftersom jag på bloggen delvis representerar min arbetsplats.Anna: jag menade tur att det finns riktigt ärliga öppna bloggar, men synd för alla som inte får läsa dem. Och synd som du också beskriver det.
minbubbla · 15 years ago
Jag hade under en längre tid själv en låst blogg, men jag minns egentligen inte riktigt varför. Antar att jag var orolig för att bilder på barnen skulle hamna i fel händer eller att grannen skulle veta allt om mig utan att jag visste någonting om henne. Nu skiter jag fullständigt i vad folk kanske anser om mina åsikter, dem står jag för. Som vanligt tycker jag att alla får göra precis som de själva vill och har den största förståelsen för att man inte vill outa sig fullkomligt om allt.
Linn · 15 years ago
Jag tycker nog att den trenden behöver strypas så fort som möjligt isåfall. Det är ju personliga bloggar som är intressanta och om alla skulle ha låsta personliga bloggar och sen öppna tittadethärharjagpåmig/jagäter-bloggar så skulle ju myten om att bloggar är sjukt tråkiga faktiskt besannas. Sen tycker jag väl också att man kan stå för det man tycker, även till 'allmänheten'. Om man har låst blogg för att det har hänt nåt superpersonligt så förstår jag. Om man har låst blogg för att man inte kan stå för sina åsikter så tycker jag att man är lite feg. Faktiskt.Och med innersta tankar - bjussa på dom! Ju mer vi bjuder på oss själva desto mänskligare blir världen.
Ellinor · 15 years ago
Jag skriver en väldigt personlig blogg med mina innersta tankar, ibland när jag har skrivit klart ett blogginlägg så tänker jag: Ska jag verkligen våga publicera det här. Men så utmanar jag mig och trycker på publish. De inlägg som jag tvekar om att skicka ut i cyberrymden är de som får mest kommentarer. Som folk svarar på och säger: Jag känner lika dant fast jag inte har det som du.Och det är en väldig styrka i peronliga bloggar med de innersta tankarna i. Man är inte själv och de är inte så hemska som man tror.Jag tror på att hålla bloggsfären öppen. Dela med sig och bli mindre ensam på köpet.
E · 15 years ago
Jag har väl valt en mellanväg, eftersom jag inte figurerar med namn och bild i min blogg. Kanske fegt, men faktiskt det som gör att jag inte fastnar i att vara alltför hänsynstagande till höger och vänster. Sen kan man ju resonera som att det man inte törs stå för inte ska publiceras heller, men jag tycker att det finns gråzoner och eventualiteter som gör att det inte är så enkelt. Det finns ju saker jag sannerligen står för men inte tycker att varenda tidigare, nuvarande eller blivande arbetsgivare, kollega, kund, granne eller bekant behöver känna till om mig. Att värna om sin integritet, kanske man kan kalla det. Men det tål ju att diskuteras, helt klart.