Jämställdhet i vardagen

Jenny H. · 16 years ago
Vi har faktiskt inte kommit så långt så vi har gemensamt konto. Vi kör helt skild ekonomi - men köper mat varannan gång. Mycket sällan bråk om just ekonomin, så hittills har vi inte behövt diskutera andra metoder.

Maria Turtschaninoff · 16 years ago
Ganska exakt lika som du och M. Utom att det är min man som har ett företagskonto. Och så sparar vi båda separat till pensionen. Och också vi har bestämt att maten, den får kosta!Och hittills (10 år) har vi aldrig grälat om pengar.

Anonym · 16 years ago
jag tror ni alla måste ha pengar så att det räcker. Så atta man kan spara. Det blir betydligt mer krångligt då den ena har månadslön (liten) och den andra freelansar (ännu mindre lön). Mycket bråk om pengar blir det då. Mycket bråk om att den andra alltid får betala mera. Mycket att räkna slantar. Suck.Så min teori är, att det blir helt enkelt mindre at bråka om, om man har tillräckligt och inte behöver fundera på att pengarna ska räcka.Ja, jag hör väl till den kategorin, som märker att i praktiken är det inte alls så enkelt att vara en feminist i en familj. Det är svårt att hålla fast vid prnciper då man är financiellt beroende av sin make. Många saker går inte bara så som man hade tänkt.Hälsar J.

Malin · 16 years ago
Vi har inget gemensamt konto (eller jo vi har ett sparkonto, men där finns 16 €), men vi har gemensam ekonomi. Vi slösar så länge vi har pengar och om nånderas pengar tar slut så ber den om påfyllning av den andra. Ibland tar bådas pengar slut samtidigt och då kan vi gräla lite och vara besvikna på varandra. Det händer ungefär varje månad. Inget allvarligt dock.

Sara · 16 years ago
vi har ett gemensamt sparkonto och utöver det varsitt brukskonto. det som finns på brukskontona är ändå gemensamma pengar, vi har tillgång till varandras konton och flyttar friskt över från det ena till det andra då det behövs. vi tänker inte på pengar som dina och mina, utan våra. det gör familjelivet mycket enkelt, och att det inte spelar nån roll vem av oss som drar in mera eller mindre. vi är en familj och ska självklart ha samma levnadsstandard (att den som förtjänar mera skulle slösa massor med pengar på nåt exklusivt fritidsintresse medan den andra knappt har råd att köpa kläder på loppis är alltså inget alternativ.)överlag är vi sparsamma och gör nog inte av med så mycket. mat får däremot kosta i princip vad det vill. vi grälar nästan aldrig om pengar, men precis som anonym här ovan sade, så tror jag att det är lätt att få det att funka så länge man har tillräckligt, helt enkelt. är det svårt att få det att räcka till blir det ju mera av en maktkamp och obalans.jag har märkt att det för många är otänkbart att ha delad ekonomi, och jag förstår inte riktigt varför? det är ju det som gör allt rättvist.

Peppe · 16 years ago
Jenny H: gemensamt konto är ju inte definitionen på ett jämställt förhållande. Jag tror att egna konton kan vara lika feministiska.Maria: hurra! Vi är ju bara drygt tre år in i förhållandet, men roligt att höra att den här strategin verkar funka.J: svårt det där att vara ekonomiskt beroende och jag håller till fullo med om att man kan prata mycket om feminism och jämställdhet, men att det blir mycket svårare att verkställas i praktiken. Brist på pengar leder lätt till gräl säger min erfaranhet också.Malin: jag antar att huvudsaken är att man litar på varandra och vill varandra väl. Eller vill vara rättvis, då är det inte så stor skillnad exakt på vems konto i familjen pengarna ligger den här månaden.

Sonja · 16 years ago
Allt i samma pott här, finns inga dina/ mina pengar. Så har vi haft det typ de senaste femton åren och det funkar för oss. Grälar ALDRIG om pengar, men så köper ingen av oss just någonting heller... Stora saker man vill köpa diskuteras alltid före.

Malin · 16 years ago
Peppe: Sant. Men skulle man alls kunna vara gift med nån om inte det där var i sin ordning?

Peppe · 16 years ago
Sara: jag svarade samtidigt som du kommenterade. håller helt med. det skulle vara skumt om den som tjänade mer (ens för stunden) hade extravaganta levnadsvanor, medan den andra måste stanna hemma och lyssna på radio.Malin: nå, det finns nog såna i min bekantskapskrets. Fast det bästa (sämsta) exemplet skilde sig.

S. · 16 years ago
Vi grälar inte heller om pengar, men jag tror faktiskt att det till en del beror på att vi båda har hyfsad inkomst. Eftersom vi inte lever så dyrt och har en del fördelar som nu bara "råkat" sig så har saken aldrig ställts på sin spets. Olika i hur vi prioriterar och vad vi spenderar på är vi verkligen. Maken har en dyr hobby och är en riktig prylnisse när det gäller just den hobbyn. Jag köper i stället betydligt oftare saker till mig själv som kläder, böcker och kosmetika. Ibland brukar jag dock hävda att kläder och kosmetika är nödvändiga för mitt jobb och egentligen inte ska räknas på nöjeskontot. Hur brukar ni tänka om det? Ni har ju visserligen båda synliga jobb, men är det nöje eller livets nödtorft att köpa kläder till sig själv?

Anonym · 16 years ago
Vi har varsit konto samt varsit sparkonto men helt gemensam ekonomi. Jag har avsevärt mindre lön än min man men är desto mer sparsam och har oftast inga problem med att få allt att räcka till. Vi flyttar också friskt över från ena kontot till det andra, och pengar är något som vi i princip aldrig ha grälat om. Men jag tror att vårt laidback förhållande till pengar har att göra med att vi faktiskt har vad vi behöver. Vi är inte så extravaganta utan har samma värderingar. Det tror jag räddar mycket.Bra fråga Peppe!Ida

Underlandet · 16 years ago
Vad intressant att läsa om allas system! Nu har jag också hakat på och skrivit om det.

Lilla Mia · 16 years ago
Vi har inget gemensamt konto och jag har ingen aning om hur mycket eller lite pengar min sambo har. Vi försöker köpa mat ungefär varannan gång och delar på räkningar, om vi kommer ihåg. Om någon känner att den betalat mera så säger man till, vi har ännu aldrig grälat om pengar (fem år). Jag tror på teorin att det jämnar ut sig med tiden.

Lilla Mia · 16 years ago
Tilläg till föregående: Nu har vi ju inga barn, så kanske man måste tänka om sen. Men hittills har det fungerat för oss.

SivÖ · 16 years ago
Alla pengar är gemensamma och har så varit sen vi flyttade ihop. Vi grälar aldrig om pengar, den som behöver något köper det utan att desto mer behöva be om lov. Men dyrare nöjesartiklar ska diskuteras innan de köps. Jag köper t.ex. inte en ny väska eller skor för 100 € utan att konsultera maken. Han köper inte hobbyartiklar för stora summor utan att fråga mig först. Han tjänar mycket mer än jag så det är han som "förlorar" på arrangemanget.

Helena S. · 16 years ago
Gemensamt sparkonto. Jag betalar mat och räkningar för det mesta, han hyra och restaurangmåltider. Mat får kosta. Sen brukar vi fråga varann om det är ok när vi vill köpa ett dyrare klädesplagg eller annat lyx, det kan ju tex medföra extra matutgifter för den andra den månaden men det har funkat hittils. Vi tycker oftast det är kul när den andra unnar sig nåt fint (händer inte varje månad).

anna n · 16 years ago
Vi har strikt uppdelad ekonomi - var och en har hand om sina egna pengar. Jag har ansvar för att betala hyran i tid och min sambo betalar övriga räkningar. Vad gäller övriga gemensamma utgifter sparar vi alltid kvitton, och var och en ansvarar för att se till att de sätts upp på angivet ställe. I samband med att vi betalar räkningarna, räknar jag ut hur stora de sammanlagda utläggen har varit den månaden och vem som ska ge vem pengar för att det ska bli jämnt. Jag vet att många i vår omgivning tycker att det är ett extremt millimetersystem, men för oss funkar det. Det blir väldigt tydligt om vi betalar olika mycket. Ofta har jag tagit en massa småkostnader i vardagen som blir ganska mycket i slutändan och som vi båda varit omedvetna om. För tillfället tjänar vi nästan exakt samma så vi delar alla kostnader lika, men troligtvis kommer min sambo dra iväg lönemässigt jämfört med mig om något år. Då kommer han att betala en lite större del än mig. Det vi bråkar om är vad vi ska lägga pengar på. Han är en spara och jag slösar mer, vilket gör att han har en rätt mycket större ekonomisk buffert än jag och kan tycka att jag är tråkig som inte vill resa, köpa ny teknik etc, medan jag tycker att allt mitt sparande äts upp av att vi gör väldigt mycket resor etc.

Nora · 16 years ago
Vi har separata konton, men pengarna är gemensamma.Jag betalar all mat och han betalar resten, dvs mycket mer än vad jag betalar. Jag betalar en minilön åt mig själv och investerar alla inkomster i företaget. Det kanske är lite orättvist gentemot min man men det lönar sig på lång sikt.Som tur är vi båda väldigt sparsamma.

maria · 16 years ago
Jag tror att många inte vill ha helt delad ekonomi därför att man kanske upplever att man i så fall måste ha "lov" av sin partner att skaffa nån pryl som man vill ha bara för nöjes skull. Om man har en del av sin lön helt för sig själv kan man ju känna sig fri att göra vad man vill med den. Och i ett äktenskap är det faktiskt så att den som skaffat något materiellt rent juridiskt faktiskt äger saken¨också. Den ena parten i ett äktenskap får alltså sälja t.ex. en gemensam sommarstuga utan att fråga den andre. Så juridiskt är det inte ens möjligt att ha helt gemensam ekonomi.

Anonym · 16 years ago
Vi har bara egna konton (efter fem år och ett barn tillsammans). Jag har studerat och snuttjobbat vid sidan om ( och varit mammaledig) hela tiden, och han har studerat, varit arbetslös och frilans-jobbat, så vår ekonomi har nog i princip alltid varit knaper. Det är någon månad då och då som vi känner oss mera "rika" om vi har tur. Vi delar hyran jämnt av. Elen brukar han oftast betala, och jag tv-lincensen och nätet. Våra telefonräkningar betalar vi skilt. Resten av räkningarna går efter vem som är "rikare" för tillfället.Jag tycker att det fungerat riktigt bra hittills, vi har båda samma sorts samvete som gör att vi går efter vem som har mera pengar just då. Jag erbjuder t.ex mej oftare att betala maträkningen de månader som jag vet att jag har mera pengar än han, och tvärtom. När vi båda har dåligt med pengar brukar vi dela maträkningen på hälften i kassan. Vi grälar heller aldrig om pengar trots att vi inte har så bra ekonomi för det mesta. Det beror antagligen just på samma sorts värderingar och våra samveten. När vi båda får stadigare ekonomi kan jag dock tänka mig att ha ett gemensamt konto för mat, där vi sätter in procentuellt lika stor del av vår lön på kontot varje månad. Dock är det ingen brådska eftersom vårt system fungerar bra som det är nu, det skulle mest vara för bekvämlighetens skull, så att man skulle slippa tänka efter vid varje mat inköp. Jag kommer antagligen att i några år framöver vara den som drar in mera pengar än min sambo och det känns riktigt bra, jag har inga problem med att vara den som lägger ut mera pengar på gemensamma utgifter. Det är ju självklart, om den andra är pank!/A

Peppe · 16 years ago
Jag blir sp glad och intresserad av era system. SÅ nördig är jag.