Det dagliga dramat
16 years ago
Barnet på bilden har inlett en period där han ställer till med en mycket dramatisk och tårdrypande scen varje gång jag lämnar hemmet. Det river i mitt mesiga hjärta att pussa honom hejdå trots att jag innerst inne vet att han glömmer bort mig på några minuter.
Men stunden innan jag går ut genom dörren är nuförtiden mycket smärtsam för samtliga inblandade.
Men stunden innan jag går ut genom dörren är nuförtiden mycket smärtsam för samtliga inblandade.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Helena S. · 16 years ago
Vad söta ni är!
Sonja · 16 years ago
Vacker bild, snyft för avsked!
Soxxy · 16 years ago
Underbar bild! Den säger mycket!
E · 16 years ago
Men åååhh. Lilla gubben.
The Tit · 16 years ago
I'm experiencing the same... Sigh. But it happens as soon as I leave his sight.
Esbomamma · 16 years ago
Dethär är knappast en hemskt pedagogisk metod men funkar hos oss; jag bara smiter iväg, utan desto större avskedsceremonier. Då pojken (13 månader gammal) leker med sin pappa i ett annat rum medan jag tar på mig jackan o sticker, fattar han inte ens att jag försvunnit. Tadaa, inget gråt utan alla är glada!
Ylva · 16 years ago
Jag brukar göra som Esbomamman:) Men Wille brukar gråta när jag kommer hem o skäller en del :) Känns det igen? Jo jag vill kolla med dig var ni hade fått tag i de roliga ( o så vitt jag förstod goda) tårtorna som du bloggade om för ett tag sen. 1 årsdagen närmar sig (ja för er också) och jag orkar inte baka, så det bli god köpetårta :) Det var kul att ses på V-monologerna o hoppas det fler tillfällen snart
Peppe · 16 years ago
Får man göra så? I så fall låter det genialiskt! Vidar är fortfarande mest glad nör jag kommer hem, men jag antyar att han cokså kommer in i en bestraffningsperiod då jag får veta hut för att ha övergett honom.Ylva, det är Tove på Baka liten kakan som gjort tårtorna. Hon öär galet dukrig.
Ylva · 16 years ago
Tack Peppe! Då får det bli tårtor från dem på kalaset. Jag vet inte om det politiskt inkorrekt att smyga iväg som jag gör, men det ger alla sinnesro inkl katten. Men sen som sagt får jag veta hut är jag kommer hem men det brukar gå över rätt snabbt.
Malin · 16 years ago
Jag är antagligen en hemsk mamma för mina barn aldrig har gråtit när jag går. Eller så har jag förträngt det.
Anonym · 16 years ago
Jag sku nog bli sjukt ledsen om nån bara sku smita ut när jag int ser. Hellre ett snabbt avsked som man hinner komma över lika snabbt.
Peppe · 16 years ago
Ylva, kiva förresten att träffa dig på Vaginamonologerna!Malin: dina barn måste väl bara vara så trygga och balanserade att de vet att du alltid kommer tillbaka.Anonym: så har jag också tänkt, men kanske de riktigt som typerna inte tar så illa upp?
Malin · 16 years ago
Tack Peppe, det där var en mycket trevligare tolkning!
Esbomamma · 16 years ago
Jag vill på något sätt minimera gråt och skrik (liksom pick my fights), och därför kör vi såhär. Sonen behöver förstås inte vara glad hela tiden men om jag vet hur jag kan eliminera en skrik- och gråtattack så tar jag nog chansen. Sonen lär börja "söka efter mig" en stund efter att jag gått, men pappa berättar var jag är och att jag kommer tillbaka (jo jo, förstås fattar sonen det, hehhe), så brukar han typ rycka på axlarna och fortsätta leka. Och han blir superglad när jag kommer hem, så än har han iaf inte börjat bestraffa mig.Men tja, man gör ju som det känns bästa för en själv, och detta sätt ger mig lugn och gör att jag överhuvudtaget kommer iväg.
Peppe · 16 years ago
Esbomamma: jag förstår dig till fullo. Och huvudsaken är ju att du kommer tillbaka...