Den arga bloggen
16 years ago
Anonym skrev:
blogga om negativa känslor. jag vet inte om det blir för privat, men jag är bara lite trött på allt gulligull just nu. alltså inte bara på din blogg, utan överlag.
Svårt det där. Jag vill inte besudla den här bloggen med dålig fiilis, bitterhet eller skitsnack. Och jag är faktiskt glad och lycklig ofta, hur äckligt det än låter. Men det betyder såklart inte att jag inte skulle bli riktigt arg ibland. Häromdan till exempel blev jag så sur att jag spontanskrek: FUCK YOU! åt en typ på skärmen i min Macbook.
Jag antar att vi alla går omkring och är sura, avundsjuka och mer eller mindra bittra ibland. Men hemligheten ligger väl i att inte låta de här känslorna konsumeraen helt.
Läs Linna Johansson. Hon skriver bättre om det här ämnet än jag. Klick.
Ni då? När vad ni senast ert sämsta jag?
blogga om negativa känslor. jag vet inte om det blir för privat, men jag är bara lite trött på allt gulligull just nu. alltså inte bara på din blogg, utan överlag.
Svårt det där. Jag vill inte besudla den här bloggen med dålig fiilis, bitterhet eller skitsnack. Och jag är faktiskt glad och lycklig ofta, hur äckligt det än låter. Men det betyder såklart inte att jag inte skulle bli riktigt arg ibland. Häromdan till exempel blev jag så sur att jag spontanskrek: FUCK YOU! åt en typ på skärmen i min Macbook.
Jag antar att vi alla går omkring och är sura, avundsjuka och mer eller mindra bittra ibland. Men hemligheten ligger väl i att inte låta de här känslorna konsumeraen helt.
Läs Linna Johansson. Hon skriver bättre om det här ämnet än jag. Klick.
Ni då? När vad ni senast ert sämsta jag?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 16 years ago
händer ganska ofta. men jag är aldrig arg på abstrakta saker, som t.ex. folk på webben. jag har ingen blogg, så jag är inte så utsatt. jag är inte heller arg på samhällsfenomen, om det inte berör mig väldigt direkt. jag är ganska avtrubbad på det sättet. det som får mig arg är när någon i min närhet beter sig illa. eller nån omöjlig människa i allmänhet.
Peppe · 16 years ago
Jag är nog lite som du. Orka vara arg på folk eller fenomen man inte rå något åt.
Flicka · 16 years ago
Jag flippar alldeles totalt om jag får mail av en förman och texten innehåller skrivfel. Och detta händer tyvärr ganska ofta... Människorättsfrågor, ojämlikhet och djurskyddsfrågor får mig också att se rött och då börjar jag oftast predika om hur allting är bara åt helvete och ingenting någonsin fungerar och världen är så grym. Sedan blir jag fylld av ångest för det är oftast sådana saker som jag tyvärr kan påverka väldigt lite.
Anonym · 16 years ago
Jag fräste åt gubben (och tja, övrigt folk i hissen) som sa att vi inte rymdes med på vårdcentralen då de inte kunde klämma ihop sig så jag kom in med barnvagnen att vi inte ryms med då de e tjocka...
Peppe · 16 years ago
Flicka: jobbigt det där då man inte kan respektera sin chef. Anonym: jag förstår dig. Då man rör sig med vagn, är svettigt, lite hungrig och det är snö överallt händer det att man inte är sitt gladaste jag.
Anonym · 16 years ago
Varje dag, om och om igen. Det är p.g.a. att jag har ett 2,5 år gammalt barn. Barn i den åldern har endast en livsuppgift: att driva sina föräldrar till vansinne. Till exempel i morse hade barnet kört ip-raivare (itkupotku) fyra gånger före klockan sju. Och till slut svarar jag med samma mått, typ (moget, javisst), och utser än en gång mig själv enhälligt till Världens Sämsta Förälder. Blä för det.
Hanna · 16 years ago
Nä, gör inte det! Fokusera på det fina, glada, så länge det är fint och glatt. Jag är själv inne i en lite mer neggig period än jag var runt jul och det märks förstås på bloggen. Men när jag var inne i det där halleluja-stimmet och allt bara var rosaskimrande och härligt så kände jag hela tiden att folk kanske trodde att jag bluffade. Fast det gjorde jag inte. Tror tyvärr det är mer accepterat att gnälla än att vara glad.
Lena · 16 years ago
Senast jag blev förbannad var igår när jag fick en tennisboll i ögat (JA!, det är möjligt) och min man inte kunde hålla sig för skratt. Det såg tydligen roligt ut men gjorde satans ont. Orkar sällan vara arg mera än max en kvart, inte ens det. Igår mindre än fem minuter.Ojämlikhet, mobbning, trakasserier och trångsynthet kan jag bli riktigt förbannad på. Och folk som tjatar men inte tar tag i sin situation. Allra lättast triggas jag av (köns)diskriminering, där kan jag gå riktigt på den öppna offensiven.Är inte ilska nödvändigt för samhällets utveckling? Se t.ex. vad demokratikämparna i Egypten och Tunisien fått till stånd.
Lena · 16 years ago
Jag tar tillbaka allt det där. Det enda jag egentligen blir förbannad på är barnen. Se mitt inlägg på http://blogg.mama.nu/minbubbla/