Var inte ett får
16 years ago
Jenni sade: Hej Peppe! Du är så bra att argumentera, får jag fråga dig varför Magnus tog till sig ditt efternamn när ni gifte er? Undrar av ren nyfikenhet, det brukar ju vara tvärtom! kanske har du skrivit det nånstans förut, men jag har missat det. Din blogg är så bra! den är säkert lifestyle, men jag tycker också att den är intellektuell och personlig!
Magnus heter Silfvenius Öhman för att vi ville rucka lite på statistiken och visa att man som man faktiskt kan ta sin frus efternamn. Det finns ingen lag på att man måste följa traditioner bara för att de är traditioner. Om någon gav mig en bra orsak varför det är viktigt att just kvinnan tar sin mans släktnamn skulle jag förstå det, men det har inte hänt ännu. Därför tycker jag att det är lika naturligt att Magnus tog mitt efternamn som om jag skulle ha tagit hans.
Jag ser mig verkligen inte som en stor förebild, men jag tycker att det är kiva om någon där ute kanske blir inspirerad och funderar över sina egna val. Man behöver inte göra som alla andra enbart med motiveringen det är tradition. Det enda man måste göra är tänka igenom sina beslut. Kanske man kommer fram till att man vill ta sin mans namn. Eller sin frus. Huvudsaken är att man inte är ett får som bara följer hjorden.
Och så handlar det ju bara om ett efternamn. Inte någon stor dramatik.
Ni vet det här, men som vanligt tycker jag att man ska göra precis som man vill. Tar man sin mans namn, håller sitt eget eller hittar man på ett eget efternamn är det helt fine. Eller egentligen angår det inte ens mig.
Magnus heter Silfvenius Öhman för att vi ville rucka lite på statistiken och visa att man som man faktiskt kan ta sin frus efternamn. Det finns ingen lag på att man måste följa traditioner bara för att de är traditioner. Om någon gav mig en bra orsak varför det är viktigt att just kvinnan tar sin mans släktnamn skulle jag förstå det, men det har inte hänt ännu. Därför tycker jag att det är lika naturligt att Magnus tog mitt efternamn som om jag skulle ha tagit hans.
Jag ser mig verkligen inte som en stor förebild, men jag tycker att det är kiva om någon där ute kanske blir inspirerad och funderar över sina egna val. Man behöver inte göra som alla andra enbart med motiveringen det är tradition. Det enda man måste göra är tänka igenom sina beslut. Kanske man kommer fram till att man vill ta sin mans namn. Eller sin frus. Huvudsaken är att man inte är ett får som bara följer hjorden.
Och så handlar det ju bara om ett efternamn. Inte någon stor dramatik.
Ni vet det här, men som vanligt tycker jag att man ska göra precis som man vill. Tar man sin mans namn, håller sitt eget eller hittar man på ett eget efternamn är det helt fine. Eller egentligen angår det inte ens mig.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Louise · 16 years ago
Nu tycker jag precis som du, det är bara ett efternamn. Men blir man inte snabbare kategoriserat som ett "får" om man väljer att ta makens efternamn fastän man kanske har överlagt lika mycket som t.ex. ni gjorde? En tanke bara...
Peppe · 16 years ago
Kanske det, bra poäng. Men då får väl den som är fördomsfull och kallar andra får utan att veta vad det ligger bakom beslutet skylla sig själv. Själv har jag flera smarta, jämställda vänner som tagit sina mäns efternamn.Live and let live tycker jag.
Kugge · 16 years ago
Ojoj. Efternamnsdiskussionen. Jag försöker redan bygga upp en strategi för hur jag ska få min eventuella blivande man att ta mitt efternamn, eller åtminstone låta barnen bli döpta med mitt efternamn. Blir inte mina barn von Kügelgen dör vi snart ut i Finland... Jag tycker det är ett ganska starkt argument! :D
Kugge · 16 years ago
Och ja. Först ska jag då fixa mig ens en pojkvän, sen kan vi kanske gifta oss och sen börja fundera på det där med barn. Men du vet vad jag menar. :D
Peppe · 16 years ago
Hahaha! Kom ihåg att Mags och jag bara varit ihop i ett år när vi gifte oss. När man träffar den bästa typen kan det går snabbt så det är nog bara bra att du förbereder argument.Själv tycker jag att Slifvenius egentligen är ett sjukt fint namn så jag kunde inte argumentera för estetik.
SoufiRoxxx · 16 years ago
Jag och Kjell är helt överens om att ingen av oss tänker byta namn, vilket kanske ju är lite lite synd att man inte heter samma sak och folk kanske inte sen fattar att man är gifta. Eller måste man ha gemensamt efternman? Så kan det väl inte vara...hmm. Nåja, men hur det blir med kommande barns namn vet jag inte. Det känns lite taskigt att ge dubbelefternamn, men kanske det blir bra om man ger dem korta förnamn haha!
Peppe · 16 years ago
Man måste absolut inte heta samma sak! Dessutom skiter mi väl i vad alla andra tycker eller om folk inte genast fattar att ni är gifta. Huvudsaken är ju att ni vet.
Jenni · 16 years ago
Tack för ditt inlägg :) precis som någon hade kommenterat här så kan man vara säker på att du skriver bra!
daddy-O · 16 years ago
Heh, du skulle veta att det tog hus i helvete när vi bestämde oss för att ta ett helt nytt efternamn. Mommos flicknamn. morsan skrattade ut mig, farsan tänkte ta till repet och några andra förstod inte alls.Ok, det där med repet var nu en mild öfverdrift, men inte var han glad inte. Snabbt insåg han att jag ju nog är hans trots att vi har olika efternamn.
Pia · 16 years ago
Vi hade svårt att bestämma oss vems efternamn vi skulle ta. Maken ville ta mitt, hans mamma var emot det, min pappa tyckte jag skulle ta min makes namn, jag hade inge skillnad osv. Till slut singlade vi slant på morgonen före bröllopet och vips hade vi tagit ett beslut.Så kan man också göra.
när det börjar · 16 years ago
Kan inte låta bli att skriva ett litet faktainslag:Det blev lagligt i Finland först år 1986 för kvinnan att behålla sitt efternamn efter att hon gift sig. Innan dess fick automatiskt mannens och det gick inte att välja. Det gör att jag tänker att man inte helt kan prata om tradition. Innan 1986 fanns det helt enkelt inga alternativ.
när det börjar · 16 years ago
Man ska inte kommentera så här sent :)*Innan dess fick kvinnan automatiskt mannens efternamn och det gick inte att välja att göra på ett annat sätt.
Peppe · 16 years ago
Jenni: tack, fin komplimang.Daddy-O: ni har all min sympati, drt var inte helt smärtfritt för oss heller.Pia: hahaha! skönt att ni har en så avslappnad stämning i er familj. När det börjar: visst är det sjukt att det för så kort tid sedan var så konservativt.
Nina · 16 years ago
Jag tänker i samma banor som dig. Jag är glad om jag genom mina val får någon annan att fundera över varför de gör som de gör. Då jag var gravid och vi började diskutera barnets efternamn kom vi överens om att hon skulle få mitt. Då folk sedan höjde ögonbrynen var det lätt att säga "vi är ju inte gifta, och enligt tradition får barnet mammans namn". Fast det var egentligen inte anledningen, men kändes lätt (och fick godkänt) då.Om vi gifter oss skulle jag kunna tänka mig att båda får behålla sitt efternamn, varför måste någon byta/lägga till bara för att VISA att man är gifta?Men jag är något oroad om JAG kommer att framstå som den bitchiga frun, det svarta fåret som tvingat min sambo till äktenskap UTAN att ens byta namn! För så kändes det nog litet då vi berättade att Aina skulle få mitt efternamn...Så min fråga är - har du upplevt några hårda toner från omgivningen, t.ex. äldre släktingar?
Jonna · 16 years ago
helt rätt! Har sedan barnsben hållit hårt vid principen att jag inte skall byta bort mitt efternamn vid eventuella giftemål. Det är ett gammalt finskt efternamn och enligt mina studier i olika register finns vi mera endast 10 i hela världen som bär på detta efternamn, och av oss som nu har det är 4/5 kvinnor. Karlan som har namnet är i hög ålder och jag är säker på att namnets öde hänger på mig. Därefter har jag vid första dejten med män oftast klargjort detta, så kan de "take it or leave it".
Laa · 16 years ago
Absolut! Har en kompis som faktist e förlovad. Hon sa faktist rakt ut till sin kille att ditt skitnamn tar jag no int. Hennes namn e faktist mycket finare och killen är helt med på det och håller med henne.Själv skulle jag ändra mitt namn bara om jag tycker att det är finare än mitt eget och om känner mig igen i namnet.
Peppe · 16 years ago
Nina: svar: ja! Jag har fått höra ungrfär samma svada som du oroar dig för. Stundvis har det vait riktigt dramatiskt. Men det kan jag ta.Jonna: go girl! Laa: jag förstår dig precis. Pinsamt nog tycker jag att Silfvenius är ett lite finare namn än Öhman, men det könns som om jag har så mycket identitet i mitt namn att jag inte skulle vilja byta bort det. Och vi är ju precis lika mycket gifta oberoende av vad vi heter.
Johanna · 16 years ago
Min man har också tagit mitt namn och alla spydiga kommentarer och surande svärfädrar bara STÄRKER mig i vårt beslut. Det visar ju bara att världen INTE är jämställd och att det tydligen INTE är egalt vem som tar vems namn. Det krävs förändrade attityder och jag är hellre en del av förändringen än en del av det gamla stofilkonservativa patriarkatet. //Tormenta
Anonym · 16 years ago
Japp. Min morsa brukade säga till brudar som höll "sitt" namn: vad menar du att du höll ditt namn, det var väl din farsas namn...Poängen alltså att namn är bara namn, det folk är vana att kalla oss. Släktnamnen har sällan nån stor signifikans, förnamnen desto mera (fast vi inte här fattar det längre). Åk till Island och kolla in namnskicket.